bond

Nu är jag närmre 40 än födseln. Det är galet hur tiden bara springer iväg och vi kan inte göra annat än att bara hänga på. Jonna har blivit mamma och det lilla livet Tuva-lisa får ens hjärta att dunka, hon är fantastisk. Jag älskar mitt liv och är nöjd med var jag är idag, självklart, annars hade jag levt helt annorlunda. Att leva i en resväska har sin charm, men jag kan också avundas Jonna och henns nya lilla familj, pappan putsar bilen och mamman fixar kvällsmat.

Förhoppningvis har detta sin tid och plats i mitt liv, annars får jag söka in till Ensam mamma söker.. fast då ska man ju först ha ett barn. Mycket att tänka på. Pappa sitter och svär över programmet medans jag och mamma tror vi är någon slags jury som faktiskt har något att säga till om i mammans val. Man får ta till vad som krävs för att hitta kärleken, för vissa innebär det att blotta sig själv i tv, dansa med Conny och flirta med Johnny.

Sommar 2008 är slut, utan att jag ens förstått det. Det var inte många veckors sen jag fortfarande resonerade, "men det kan vi göra i sommar". Faktum var att det var den 20 augusti och sommaren var slut. X antal jobbtimmar, Sverigeresor, roséflaskor och krossade glasrutor senare. 5 månader, 20 veckor, 150 dagar.

Nu har jag åter bara en vecka kvar i Malmö. Om nio dagar är vi på andra sidan jordklotet och ett nytt kapitel i mitt liv ska skrivas, Australien & Bali väntar och vad det innebär har jag ingen aning om. Ännu en världsdel att besöka med Mille vid min sida, det känns tryggt.. eller nej, egentligen inte, med tanke på att kvinnan är aning yr och har problem med flygtider. Och på resande fot med Charlotta kan inte bli annat än roligt, det är få människor som liknar mig så mycket. Detta på gott och ont då som ni förstår. Hon pratar MER än jag, hon är stirrig och galen, och en riktig solstråle.

Det finns situationer, eller små frekvenser från händelser och ögonblick som verkligen fastnar och spelas upp i ens huvud när man minst anar det. Emma Andersson på sjön, jag sitter i detta nu och bara ler, när jag tänker på hur hon på bara några få timmar utvecklades till en segelgud. Hon är begåvad och FAB, och hon är en av de jag saknar mest på mina resor. Även hor olika vi än må vara, så är vi alldeles perfekta för varandra. Vi har olika syn på saker och ting och heelt åt skogen olika prioriteringar i livet. Trots detta ser jag upp till henne enormt mycket, och hon kan få mig att skratta även när hon inte är där, just genom att göra och säga saker som blir till de här frekvenserna jag pratar om. Får hennes barn hälften av den energin och utstrålningen hon har ska de vara tacksamma. Read my mind. I don´t shine if you don´t shine.

Det är få förunnat att så trogna vänner som jag har. Och det är alldeles för sällan man stannar upp och inser hur lyckligt lottad man är. Ibland kan man känna att man glider åt olika håll, även om det bara är lite så är det känns det fel, man hinner inte träffas hälften av de man en gång gjorde. Är dock säker på min Magott, och jag hoppas att detta är ömsesidigt. Andra kan man bryta upp för att sen inse att det var det bästa som kunde hända. Gamla tavlan nerplockad, ny tavla uppsatt. Kvällar som igår bekräftar att allt är precis som det ska vara. Vart vi än i världen åker vet vi alla att vi har varandra i slutänden, i Malmö. Utan att bli allt för blödig, NASTROBI BADRUSHKA!

Garth Brooks - To make you feel my love

Det är en tomhet jag aldrig tidigare varit med om. Det känns om halva hjärtat är ute och svansar någon helt annanstans.. lite i Kalmar, lite på Gotland, lite i Sälen, lite här ocvh var.. Jag är på hemmaplan med fantastiska vänner men jag är inte mig själv. Hade det inte varit för alla gånger jag suckar hade nog fått syrebrist och fallit ihop.
Jag måste landa, jag måste skärpa till mig och slappna av, men jag hinner inte mer än hem innan jag börjar kolla biljetter.. bort härifrån. Aussie? Västindien? Det är nåt fel på mig och mina myror i byxan.