So long, sweerhearts!

En vecka på underbara Mallis med min helflummiga släkt väntar.

So long, sweethearts!


Skål för det!

Livet är för kort, vi har ingenting att förlora.

Vi är glada att vi har varandra. När sommar blir till höst, när familjen ställer till det för oss, när kärleksbekymmer och kärleksdilemma gör oss snurriga i huvudet, när vardagarna tråkar ut oss.. då är vi innerligt glada att vi har varandra. SKÅL FÖR DET!

Gruvan var såklart trött (käss) och vägrade förlora i Pictionary, med 18 steg, igen. Så denna get-togheter-som-pensionärer-onsdag slog vi oss ner på Lilla torg för att snacka om allt mellan himmel och jord, som vanligt.
En vinare skulle vi ha, minsann. Två vinare skulle vi väl ändå ha. Och en tredje skadar aldrig. SKÅL FÖR DET!

Vår sida höll oss lugna som civiliserade männsikor medan Martin och Kickans sida började svamla efter några glas. Och sen snackades de, ja gud vad det snackades. Ibland fick vi chansa för att förstå vilket budskapet var, ibland fick vi avbryta- för det var ju clothes off-låten och ibland fick vi avvakta så Kicki kunde gråta lite glädjetårar. SKÅL FÖR DET!

- Nu kommer jag ihåg exakt hur hans kropp ser ut.. och ja, MUMS!

Martin, dubbelmoralens man, är förvirrad. "Jag vill inte ha massa tjejer, jag vill ha en flickvän som är gravdi i rosa mjukisdress..."  En minut senare. "Åååh, henne hade jag bara velat..."  Två minut senare. "Det är slut med det livet nu, nu vill jag bara vara med någon jag älskar " Tre minut senare. "Alltså fattar ni att vi ska ha falska visitkort, Martin-jurist och Jocke-pilot och då kommer vi få såå mycket brudar".

- Jag har ingenstans att sova...
- Men du kan väl låna pengar till taxi av nån...
- JÄVLAR VILKEN MUNK!
hahahahaha, poor thing.

- Alltså, vi kan VERKLIGEN inte gå hem nu.
- NÄÄ, vi går till Stadt och raggar mammor och pappor!
 
Väl hemma, 02:00, med massa godis och en din sko-flaska slår vi på tv:n och börjar asgarva, i KANSKE fem minuter. Prison Break, ett avsnitt vi KANSKE inte sett. Vad är oddsen?

En heeelt underbar kväll med massa skratt och skitsnack (kunde nog inte ens bli bättre om vi var i Paris).

"Amen det har väl alla tjejer..."

...och i fortsättningen ska vi vara knäppa(re), SKÅL FÖR DET!


- Strip it! - Yes!

Gänget på Radisson SAS hotell i Malmö är en härlig skara. Vår jargong är ironi utan gränser.
Jag och Läss är ett dreamteam dessutom, som med hjälp av Peter blir ännu bättre. Rätt som det är har alla gått och var hittar jag dom då? I köket ätandes eller drickandes.

- Åh, skumpa! Vi måste ha! Nää, fy vad äcklig, den häller vi ut. Eller nä, lite till...

Jag fasar att gå igenom köket då kockarna tycker det är kul med en ny ung tjej som dom bara måste störa sig med. Sugmärke på halsen av Palle? Ja, tack. En puss med Keso av Jonas? Ja, tack.
Den ena freakigare än den andra och Palle stackaren blir alldeles knäsvag när jag kommer in i köket...yeah right. Läss käkar mest efterrätter och Halli försöker förklara för mig att det visst finns logik i den knäppa bordsplanen. Och hela gänget är bara så härligt!

- Jag känner mig helt vilsen nu.
- Amen det är ingen fara, det gör vi alla - hela tiden!

´cause worry is waste.

Utanför McDonalds bestämde jag och Kickan oss för att i fortsättningen vara sunda och ekonomiska. Vi gick därifrån, stolta men hungriga. Rätt som det är står vi utanför Snabbt&Gott och bara måste ha mat. Så gick det med det, onyttiga och tre kg tjockare, härligt.

Vår nya livvstil får börja idag istället.
Eller imorgon. Eller en annan dag.

Gårkvällen börjar som alla andra bra kvällar börjar. Jag och Ricard skriker på varandra och slänger på luren i varandras öra. Sen ska jag och Kickan bestämma kläder vilket för mig är det största i-landproblemet i vår tid. Denna eviga fråga, var sjutton ska man ha på sig?
Det tog mig bara två timmar och fem gardrober att göra mig klar. Däremellan hade jag hunnit somna mitt i en konversation och druckit en Breezer ala Håkan. Var dock superladdad när vi väl skeppades iväg till Richy. Där möttes man av en Henry Lloyd och dess unika ägare ("ok"), en ölbong och lite skön Mike Jones-dunk.

Under kvällen konstaterade vi att jag och Valdix var lika skyldiga/oskyldiga nere i Magaluf, att vi alla fem var singlar och borde ta tag i våra liv, att jag och Kickan som vanligt var först på dansgolvet, att Gruvan kan shaka rejält efter några öl, att alla fester slutar med deepltalks (fylletalks) och att vi alla tillsammans är som en stoooor familj.
Kvällens tips blev "vänta såå jääääääääävla länge ni kan att hitta den rätta alltså!"

Mina änglar.

Tänk att det kan vara så.

"tänk att det kan vara så"  tänkte Pelle Svanslös "att den jag tycker om mest i hela världen tycker mest om mig också".

Ta ingen skit (bara smink)

"TA INGEN SKIT
bara smink!"

Slagord i kampen om rättvisa.

Ensam är stark men tillsammans kan vi flytta berg, och visst var det så tjejer?
Siroco är öppen för alla, även nästa sommar för dom som bangar en hel säsong.
Vi har den bästa balkongen, med Bart och ett brunt lakan, man får sängröka och nytvättad tvätt som utsikt. Man vaknar aldrig ensam, antingen med en roomie eller kajjan.

Idag har varit en sån dag jag längtat tillbaka så innerligt.

Mina föräldrar känner mig så väl så det gör mig irriterad och galen. Jag ska måla om mitt rum, jag envisas med att göra det helt själv. Tror ni jag behöver er jävla hjälp eller, aldrig. Och jag sväljer inte min stolthet i första taget. Sedan två veckor ihop har jag bott i ett rum som består av väggar och en säng, gemytligt deluxe. Igår började jag, tro det eller ej, måla, jag målade i tjugo minuter och kom på hur mycket annat kul det fanns att göra. Sen undvek jag mitt rum och penslarna resten av dagen. Lycka till i fortsättningen Hanna.

Gäng-get-together i helgen, jatack. De krävdes bara en kvart i Borgmans vardagsrum för att förstå varför jag i två år stått ut (och älskar!) grabbarna. För de får mig att skratta lättare än någon annan. Inte en siffra rätt nånstans, den ena onormalare än den andra, den trejde fullare än den fjärde.
Munka är fortfarande en livsstil.


DJ Jaaaaaay, ikväll är det laaaaaaajmjakt på Casablancaaaa.


Mitt Magaluf

- Jag är PACKAD!

- Det är ju bara en vanlig Rex!
- Sa hon Rex eller Donaflex(?)?

- Jag hoppas VERKLIGEN inte ni tycker att nu sjunger bra..!

- Alla som sjunger falsk får dricka!
- Skål allihopa, de blir mycket dricka idag!

- Är du monsterladdad Håkan?
- Monster..vadå? Monster..äh!

- Mickan har en katt som knider gumpen mot stubben! (say what?)

- Jaha, är vi på McDonalds, jag har hela tiden trott vi var på BK!

- Låtsas att du ska spy då!
- Nej, ingen tror mig längre, kör alltid den.

- Han bjöd mig på alla drinkar.
- Men du betalade själv?
- Ja, precis..

- Du kan ju inte kalla mig älskling när du har pojkvän! (öh?)

- Hanna hatar mig, jag sa ju de, hon hatar mig.

- FÅÅÅÅÅNGAD AV EN STOORMVIND!

- Jag vill inte alls sänga ut er...men jag vill verkligen att ni går nu!

- Är ni redan trötta brudar?
- NÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄ!
- Dåså, då kör vi!

- Jag är en liten toker, hihihihi.

- Jag är hemma in natt. supp.

- Det viktiga är att ALLA är med, förstår ni de? Det viktiga är att alla är med!

- Sara, gå och slå upp ordet ironi i ordboken!

- De muslimer som har sån svart grej på sig (förklraing; burka), har de cancer?

- Don´t even go there biiiiaaaaaaaaaatch!

En härlig kväll med de skönaste brudarna jag vet. Att var back on track i Malmö känns bra.

Mitt Magaluf
Mitt Magaluf.

You make me high.

(Ni kan numera kalla mig Maggot. Det är en lång med välskriven historia.)

Gårkvällen spenderades hos Langeland´s och en het match i Pictionary stod på schemat. Kicks&Jag v/s Jocke&Martin. Jag vet, jag är världens sämsta förlorare och känner ibland att jag måste fuska lite. Igår fukase jag knappt något och vad hände då? Det lönade sig INTE och vi förlorade. (Visserligen fuskade grabbarna in isg i mål). Att Kristina ritade läppstift som en treåring och inte visste vad en pyramid hette kan ha dragit ner oss lite...
Vi bytte lag och jag och martin hade en trög start och gav stackars motståndarlaget flaksa förhoppningar om en seger. Vid knopp vände det hela och vi gled in i mål, medans Jocke grät lite tårar.
Underbart!

Livet är som vanligt bra, bra, bra. Trivs på jobbet och allt däremellan. En månad till Sandra får sin lille, två veckor till Mallorca med hela tjocka släkten, tre månader till Thailand/Vietnam/kambodja. 8 MÅNADER TILLS MAN ÄR TILLBAKS I MAGALUF!

På Hipp 8/8
På Hipp 8/8


I´ll get over you.


Världens bästa.

- Ska vi ligga? frågar Kristina med munnen full av kebab och vitlökssås, ögonen går i kors och toffsen är på sne.
- Ja, tack gärna. 

”Du är världens bästa”
Och hur kom Kixi fram till detta? Jo, hon satt och tänkte på alla sjuka grejer vi gjort och alla timmar vi skrattat denna tiden vi varit som Timon&Pumba. Jag började också tänka och kom på mig själv börja skratta i min ensamhet.

(Det började en novemberkväll år 2005 med...)
 

KIX, HANNA OCH EN VINARE!

En vinare, två vinare, tre vinare… oops, hick. Hick, hick. Efter det dansar vi fram längst gatorna, går vilse i trapphus eller liftar med Machi.

-  Jag är full som halv fem!

2 nov 2005
Ölspelet, KICKAN KAN INTE SE SKILLNAD PÅ EN 5A OCH EN 6A! Hon kör så klart sin diviga kortdans, men inser snabbt att hon var helt ute och cyklade. Hhahaha! Ojdå!
- Aha, nu börjar jag fatta reglerna!
Bra där, vi har bara spelat i en timme! HAHA!
 

11 dec 2005
Julen handlar numera inte bara om pepparkakor och lussebullar- nu handlar de också om skedar, döda fåglar, marsvin, palmer, möss(?), giraffer med arabiska skor, knappar, katter med megasvansar, snappsglas, yxor/Magnum-glassar, spermier, stekpannor och julstrumpor. 

21 maj 2006
Fröken Langeland har tillfört så mycket bra i mitt liv det senaste året, tack och hej för de.
Kickan och jag, vilse i Lund. Kickan skaffar nya kompisar, 40-åriga män från Klågerup, som hon delar sitt intresse för Bajamajor med. "De e tur att du finns". Hon får till sin lycka inviga en sådan efter mycket tjat. Om vi vill blir vi bjudna på fest i nån annan håla med tjockisen och hans vänner, de tackar vi för. Kickan sveper två cider fortare än någon annan och blir lite på lyset. Rockband och vi var allmänt yra i huvudet.
 

28 maj 2006
Alla bra kvällar börjar med Kickan och en vinare. Vi är ett sanslöst radarpar. Vår man Machi skeppade oss till landet, Klågerup, med "thunder in my heart" pumpandes på max. Väl framme möts vi av en salongsberusad skala, dock på god väg in i dimman.  - Varför vill ingen titta när vi dansar? Vi har till och med ett rött band!


Bråkar vi inte om hurovida Kickan ska äta mer pommes eller inte skrattar vi åt att vi är fulla som halv fem. Bråkar vi inte om hurovida Kickan ska dricka mer eller inte skrattar vi åt uppfläkta body-shot-sugna gympaskor på bardisken. Kör vi inte movesen på dansgolvet så kör vi dom längst gatorna. Dansar vi inte till Shakaron på Viking så gör vi det på Casablanca. Sover inte på Sirocos balkong sover vi på någon annans. Dricker vi inte rött vin så dricker vi vitt. Posear vi inte för vår egen kamera gör vi de för någon annans.

- Jaha, så det var bara Kristina som fick grovhångel och smek?


Vi har ätit mer scones än vad Malmös befolkning gjort tillsammans. Vi har druckit fler lemondrops än vad vi kan räkna till. Kickan har ätit fler pizzaslicear än vad som är fysiskt möjligt och tillsammans har vi ätit tacogratäng för ett helt fotbollslag. Vi diggar low-fat chips för det får oss att känna oss duktiga samtidigt som vi pratar om att vi snart ska börja träna. Vi äter McFlurry medans vi shoppar och agerar stilpoliser för de stackare som inte vet ett skvatt om mode. Vi gör det vi lust för och vi trivs.


- Men han är ju trevlig, säger Kickan.
- Jaa, men ibland klipper man lite och ibland klipper man mycket, svara jag, helt ovetandes om vad jag säger då jag faktiskt somnat.
-Aja, godnatt saxen! säger Kickan, glad över sitt påhittiga smeknamn.


Thunder in my heart
är VÅR låt och vi äger poolpartyna på landet.

-Hit me baby, I´m all yours!


Vi är alltid först upp på dansgolvet, längst fram i baren, i fokus på alla bilder och sist hem i bingen. PEACE OUT och kärlek till min Kixi.


Mitt livs sommar.

Hemma efter 2,5 månad i min nya hemstad Magaluf.
"Hur har du nu haft det?" frågar alla och jag bara sitter som ett fån och svarar "eeh, joo bra".
Vadå bra?!
Ordet bra förklarar ungefär hur våra sängar var, eller hur det kändes att öppna kylskåpet och få ett juicepaket uthällt över hela sig. Vi svor över det ibland, men det var ändå bra.

Men att förklara hur  fantastiskt ofattbart underbart galet BRA vi egentligen haft de är omöjligt. Jag vet aldrig vart jag ska börja och säger därför bara bra. Att försöka säsongslivet i Magluf för någon som inte varit där är som att få Vivi att sluta äta senap eller att få Hanna att springa en runda eller få Lejna att äta tomat- TOTALT OMÖJLIGT!

Skulle jag?
Skulle jag aldrig!

Mitt livs sommar.
Lycklig varenda eviga dag (förutom de två dagarna jag var typ..supersjuk och låg helt plakat).
404:an. Vi dricker inte alkohol, vi häller det i oss.

Lejna, Hanna, Batman, Valle, Mille, Vivsan och jag. Vi är så oslagbara ihop.
Tess, Kickan, Slaida och Kinky-Kristin med oss gör oss inte sämre direkt.
Ojdå,  inte heller fyllekajan. Och lilla kavajen och molesting spider. Och Göran och (åååh) Bart.
Inte heller lilla skitungen Albeeeeeeeeeeertoooo och Kont. Vilket järngäng!

Varje dag vaknade man av att Vivsan kröp ner med ipoden och satte på hands. Vi sjöng en stund innan Vivsan skulle snickra en byrå aka. göra mat i köket. Precis när man somnat om kom Vivsan in igen och tryckte in en gaffel med mat i munnen på en. - Guuuuuud vad gott, smaka!
(Tack sa jag),

Sen kom Lejna och ville man skulle lära henne de "skånska veckoagarna". Måånddaauu, tiijjsdau, onsdauu, tååårrstdaau, freejdauu, lööörrtdauu, sööndauu. JAJA!

Alex och Robin har många gånger frågat sig sälva "hur fan hamnade vi med dessa freakade tjejerna?" efter att ha umgåts med mig och Valle en hel del.
" Alltså ni har ju inte småå problem, ni har ju STORA problem".
Men dom älskar oss- precis som vi är. 
Dipsy, Tinky-Winky, Lala och Boo.

Reunion 06 på Silja Line.
- Det kommer bli stöööööört!


Ses på Casablanca!