149.

149 blogginlägg har jag visst gjort här.
Det första för nästan exakt två år sedan. Då var det studentyra, pirr i magen och tankar inför det fria livet efter skolan..

Sen har jag vid 149 tillfällen behövt skriva av mig, och av dessa är säkerligen 145 inlägg om hur jag faktsikt älskar mitt liv, och de människor som hjälper mig med detta.

Men nu är jag här, vilsen och ganska ovetande hur mitt liv kommer att se ut de närmsta två åren från nu. Kommer jag nån gång kunna slå mig till ro och sätta mig i skolbänken och isåfall var? Eller kommer jag helt enkelt fortsätta att hela tiden vara på väg någonstans...

Det får tiden utvisa, och ingen är mer spänd och nyfiken än jag.

Helgen ska bli monster. Klart slut.

Tack Richybitchy för du hade en ful bandana hela ettan i gymnasiet som gjorde att man bara var tvungen att gilla dig. Du har varit en riktig vän i många och har nyss visat att du fortfarande är det.

Och frågan som jag så många gånger ställt mig innan, och aldrig att jag kan ge mig själv ett vettigt svar. Förnuftet eller hjärtat?

Månaden MAJ

MAJ 2007

"Det är med skräckblandad förtjusning man vaknar upp - alltför många i ett alltför litet rum - och tillsammans konstaterar att man är sliten som få, och har ungefär noll minne av vad som hände efter klockan 22 kvällen innan.
Vi alla mindes att vi hade riktigt jävla roligt, Mille har träningsvärk efter all dans. Var började kvällen flippa ut? Och var fanns gränserna igår? Ingenstans tydligen.
Valles tal var så rätt. Vi har under fyra år varit med om otroligt mycket tillsammans - inte bara roliga saker. Vi har bråkat, skrikit och svurit till varandra. Men vi har också sett fyra länder tillsammans, somnat tillsammans, vaknat tillsammans och skrattat tills det krampat sig i magen. Det finns saker och ord som bara vi förstår.

Det är nåt visst med Baskemölla och Simris. Det är vackert och underbart, havet är blått och det luktar grillat. De älskar oss på Ica inne i Simrishamn för att vi alltid är ute i så god tid, och de älskar oss i kiosken för att vi frågar vad kulorna kostar, helt ovetande om hur galet det kan låta. Mamma Ricard - ägare till Baskes bästa hus, vet nog inte riktigt vad hon sysslar med - låna ut sitt hus till 13 ungdomar en hel helg.
Sex sängar, en soffa och en madrass av tjockleken 1 mm. En sossegrill, lite flairingflaskor och ett gäng störtsköna männsikor. Och såklart, Way I are - Timbaland. (- Jag hade nog kunnat höra den låten i....hrm, fyra månader, varje dag, hela tiden)."

Inget mer behövs sägas. Nu är vi där igen, det är maj månad vilket innebär Baskemånad, och detta gamla inlägg som jag hittade i min blogg får mig skratta för mig själv.

Damn. Jag är nu också fast i Gossip Girl. Jag lovade mig själv att hålla mig utanför det, men jag bara råkade ringa Oskar sexton gånger och se till att få nerladdat alla program som behövdes.. och sen var det kört.

Charlotta har lämnat Malmö efter en underbar helg innefattande grillning, Lilla Torg, Bokskogen, Västra hamnen och Ribban. Vi tog nästan årets första dopp. Helgens skräll; Jag avgjorde den otroligt spännande matchen på Ribban Beach mellan Lag Hanna & Lag Emma.


Livet ordnar upp sig..

Love life.

27 dresses.

Livet börjar sakta men säkert återgå till det normala, det vill säga, jag börjar bli mig själv igen. Sakta men säkert. Jag kan se glädjen i saker, jag kan se framemot en sommar i denna stad.

Den 15onde september packar vi väskan än en gång och åker till vinden tar oss, och hoppas denna gång det blir Aussie.

Än en gång har jag stött bort en fantastisk människa, tagit ett beslut jag får ångra en dag. Jag hoppas vi kan träffas och utbyta åsikter, och sedan tjaffsa i ett antal minuter/timmar, för det är ju det vi gör bäst.

Charlotta och Annie kommer till helgen och rockar Skåneland, som de själv uttryckt det. En vecka utan er har varit en vecka för länge.

En pastasallad i solen med Kix & Ems är guld värt. Ni ska minsann vara brudnäbbar på mitt bröllop. 27 dresses, take a pick!