bond

Jag fjallar i min pannan och jag ar nojd.

I Kambodja ar varann tanke, herregud vad livet ar underbart!, och varann tanke ar hur jalva bortskamd man ar. Jag skams over hur bra jag har det. Livet har ar sa skrammande har, fattigdomen ar extremt patglig och barn dom knappt kan ga maste klara sig sjalva.
Anda tror jag att manga lever ett lyckligare liv an manga i Sverige.

Sohanukville ar nya paradiset i Kambodja, har spenderas dagarna i en solstol med en drink i handen. 

My mind says no, but my heart says yes.
Min nya van Ling ar 14 ar och saljer bocker pa gatan for att ha rad att ga i skolan. Hon har inga foraldrar och gar hungrig hela dagarna. Anda stralar det om henne nar hon berattar om framtiden, hur hon ska ta varlden med storm en dag. And she will.
Hon fyllde ar i forrgar och fick ett par nya orhange av mig. Hennes leende efter de kommer jag kunna leva pa resten av mitt liv. Hon har fatt mig att tanka, och se pa mitt liv ur ett helt annat perspektiv..



Och jag saknar visst dig mer an jag kunde tro..