KÄRLEK

KÄRLEK

Kärlek till Sverige och alla mina underbara vänner jag lämnar kvar här hemma. Ni hittar mig på www.resedagboken.se , sök på Hanna Bonli, i fortsättningen. Bilder och andra uppdateringar direkt från Magaluf.

Tjaaaaaaaaaaaaaa resfeber.




Bye bye babys.

"Ärade medbrottslingar, kumpaner, vänner, IQbefriade slynor..." Jaa, det är så vårt tillskott Anton ser på S3c efter bara ett år med oss. I början hatade han oss, "inte en enda är normal", men vi tvingade honom att lära känna oss och tillslut hade han inget annat val än att bara älska oss.

Att sitta i aulan tillsammans med alla nyblivna studenter och höra på Kenneth, vår gjutna rektor, var en stund att minnas. Kenneth höll ett långt tal och berättade om hans nya hobby.
"Livet består av en rad ögonblick. Min hobby är att samla på de ögonblick som gjort mig lycklig, som gör mitt liv värt att leva".
Kenneth menade att ett av dessa ögonblicken var i torsdes, när han smög ut bakvägen på skolan för att slippa allt folk, men ändå möttas av sjungade, skrikande, dansade ungdomar som yrade omkring i sina studentmössor. Galna, var hans samlingord för oss. Galet underbara menade han nog.

Om fyra dagar åker vi ner till Magaluf på obestämd tid, vilket känns underbart. Samtidigt har det gått för fort, jag har inte hunnit med lite sommar i Malmö än. Lunchande i solen på Lilla, stekning på bo01, chill i Höllviken, dans på Malmöfestivalen, segling med fajjan. Men det försvinner inte iförsig. Allt kommer bli bra.
En riktig fyrpackskväll. Tacogratäng och kräng, sjuka damp och otroliga kunskaper i Pictionary. Tess och jag vann, tack vare bönan, rodeon och grästråt. Jäs.

With the good thing ahead of us, we leave the bad thing behind

Gränslös lycka

8/6, bästa dagen i mitt snart 19-åriga liv.

8/6

Idag är faktiskt dagen jag fruktat, för idag är allting över. Vad menar du med allting? frågar mamma när jag går runt och beklgara mig, du har ju så mycket kul framför dig. Och det är så man för se de, annars äter ångesten upp en. Dagen man väntat på sen man lärde sig skiva bok och mor i ettan är över, vi har tagit studenten. Det finns inga ord som kan beskriva gårdagens morgon/middag/kväll/natt/morgon. Älskade mediahoror i S3c, ni vet vad jag menar och känner. Gränslös kärlek och lycka.
(Jonna, när ska vi flytta ihop på ett flak?)

Life is life och Looking for freedome är våra nationalsånger och sjöngs flitigt under hela dagen. Tegle bar runt på bandspelaren och vi andra visslade med tills vi fick tinitus, sen visslade vi lite till.

Minus, min flottiga älskling är back from the states. Allt är som vanligt, allt är galet.
Att se min vackra bakelse Jonna le konstant i 12 timmar,
att se Katrin, världens galnaste lilla tjej, vara det happyface hon faktiskt är,
att känna Sandras lilla knatte sparka i magen,
att se Sara gråta glädjetrårar över sparken,
att se Elina skaka rumpan i sin supertajta klänning,
att se Emma spilla på hela sin klänning, skratta och dansa vidare,
att se Diana studsa runt i sin miniklänning till Girls just wanna have fun,
att vissla och skrika högst av alla tillsammans med Robin (hetingen i västen),
att se Richy skåla med hela Malmöstad från flaket,
att se S3c så patriotiska, lyckliga och totalt utflippade
FÅR MITT HJÄRTA ATT SLÅ STARKARE ÄN NÅGON ANNANS.

Vaknar 5 på morgonen av ett sms där det bara står "Du skrev inget i min mössa". Det enda jag kan säga till mitt försvar är att en mössa räcker inte ens halvvägs för att få plats med allt som jag vill, och hade kunnat skriva.

Och som mina vänner Robin och Anton sagt (smarta grabbar med smarta visdomsord); Liv är liv. That´s it.


Ny posemin, bättre än min gamla? Öh?

Ny posemin, bättre än min gamla? Öh?


Nostalgi

Tess är numera en arbetslös bonde, men jag antar att hon trivs. Första studenten avklarad, ett kg tyngre av alla mat och dricka. Tess var vackrast av alla, och utan tvekan fullast också.

- Ah, va fan. De gör inget om klänningen glider ner, jag har visat tudoorna hela dan ändå!

Jag är inne i en nostaligisk period i mitt liv. 5 dagar kvar till studenten, 18 dagar kvar till Magaluf. Jag inser att jag gillar, kanske till och med älskar, min vrickade klass. Lärarlunchen är också över nu, och jag är fortfarande mätt. Katrin lacka ur när hon inte fick sin mat på studs. Kenneth höll ett tal, som säkert var fint, dock hörde vi inte ett enda ord. Vad jag förstod lovade vi alla elever att hålla oss någorlunda nyktra på studentdagen. Stackas Kenneth vet inte att fickpluntor ska smusslas in i aulan via strumpeband. Ska man krama Maggie, Sveenan och Mehmet hejdå måste man va lite rund under skorna.

Du gör mig galen.