bond

Idag är faktiskt dagen jag fruktat, för idag är allting över. Vad menar du med allting? frågar mamma när jag går runt och beklgara mig, du har ju så mycket kul framför dig. Och det är så man för se de, annars äter ångesten upp en. Dagen man väntat på sen man lärde sig skiva bok och mor i ettan är över, vi har tagit studenten. Det finns inga ord som kan beskriva gårdagens morgon/middag/kväll/natt/morgon. Älskade mediahoror i S3c, ni vet vad jag menar och känner. Gränslös kärlek och lycka.
(Jonna, när ska vi flytta ihop på ett flak?)

Life is life och Looking for freedome är våra nationalsånger och sjöngs flitigt under hela dagen. Tegle bar runt på bandspelaren och vi andra visslade med tills vi fick tinitus, sen visslade vi lite till.

Minus, min flottiga älskling är back from the states. Allt är som vanligt, allt är galet.
Att se min vackra bakelse Jonna le konstant i 12 timmar,
att se Katrin, världens galnaste lilla tjej, vara det happyface hon faktiskt är,
att känna Sandras lilla knatte sparka i magen,
att se Sara gråta glädjetrårar över sparken,
att se Elina skaka rumpan i sin supertajta klänning,
att se Emma spilla på hela sin klänning, skratta och dansa vidare,
att se Diana studsa runt i sin miniklänning till Girls just wanna have fun,
att vissla och skrika högst av alla tillsammans med Robin (hetingen i västen),
att se Richy skåla med hela Malmöstad från flaket,
att se S3c så patriotiska, lyckliga och totalt utflippade
FÅR MITT HJÄRTA ATT SLÅ STARKARE ÄN NÅGON ANNANS.

Vaknar 5 på morgonen av ett sms där det bara står "Du skrev inget i min mössa". Det enda jag kan säga till mitt försvar är att en mössa räcker inte ens halvvägs för att få plats med allt som jag vill, och hade kunnat skriva.

Och som mina vänner Robin och Anton sagt (smarta grabbar med smarta visdomsord); Liv är liv. That´s it.