bond

Vi stod på bänken för att se ut över hela perrongen när tåget med älskade Mille rullade in. Mitt hjärta slog i hundranittio. Tess får syn på en stackars tjej som blockerar hela dörren på tåget då hennes bigmomma-väska har fastnat. Vi inser snabbt att den stackars tjejen är Mille, vi gör världens rusning fram emot henne. När hon ser oss skiter hon i väskan, som fortfarande blockerar hela ingången och hindrar folk från att komma ut, och springer emot oss. En liten kärring kunde inte glädjas åt oss, trots att hon såg att vi var världens lyckligaste. Istället svor hon åt oss. Men det kändes som det kvitta. Jag grät. Valle grät. Mille grät. Tess grät. Linda grät. Och det var underbart.

Jag tror inte någon förstår hur bra jag mår idag.

Imorgon kommer jag vara världens stoltaste pack, mitt pack Tess tar studenten.