bond

Denna veckan har fått mig att tänka. Jag tänker på hur fort livet kan förändras. Jag tänker på hur orsättvist det är att folk tvingas utsättas för saker jag inte ens kan föreställa mig. Jag tänker på hur tacksam jag är över allt jag har, ibland tror jag tillochmed att det är för bra för att vara sant.

Jag tänker också på varför jag är på ett visst sätt, ett sätt som ofta inte är bra för mig. Ändå envisas jag med att vara så. Jag tänker på hur jag gång på gång sätter sätter relationen med personer jag bryr mig om i gungning. Jag tänker och undrar vad mitt problem egentligen är.


Hjärtat har skäl som förnuftet inte förstår.
men vad händer när hjärtat tappar förståndet?


På onsdag är det klassdag hos Pia, tredje gången gillt. Tredje gången, med Spjo3c. Er som jag tyckte så illa om, ingen av er hade ett enda rätt tänkte jag. Hade ni inte långt hår med bandanas i, ville ni bli kallade Minus, var ni inte en enstörning i ballerinaskor var ni en tillbakadragen blatte, var ni inte en berusad koala var ni en bonde från Klågerup. Jag tackar gudarna för att Jonna inte fick igenom sitt klassbyte, "jag vägrar gå i samma klass som den där divan och idioten Hanna", för det hade blivit tre bra mycket tråkigare år.

Det var alltså tre år sen Jonna fyllde år, hon fick en twisterglass av mig i present, innan vi begav oss på mitt livs cykelrunda till Beleshögsvägen där alla andra väntade.

- Du är bara avundsjuk för att jag har större bröst än dig!
En bild ljuger aldrig. Jo men visst är det så, naiva lilla mig. Jonna och jag har ju exakt samma size.

Tre år sen alltså. Och den 8:onde juni är det tack och adjö. Spjo3c kommer skrika högst.

When we leave this year we won't be coming back
No more hanging out cause we're on a different track
But as we go on, we remember
All the times we had together