bond

Dedicated to tjejerna som alla är styvmamsor till fyllekajan och som nångång sovit på el luftmadrass.

Brudarna brus i huvudstaden i fem helt klockrena dagar/nätter.

Den som kom på idén om att släppa på 1700 Magalufveteraner/turister/kändisar på Silja Line för ett dygns kryssning kan vara den smartaste/mest korkade människa som lever.
Det gungar, det gungar, det gungar... mot Finland, på Silja Line Festival.
In i dimman, bort från verkligheten!

Stiffe ser lyckligare ut än vad han nånsin gjort. Örjan meddelar att vi ska dela hytt med Stiffmaister och han strålar. Bo med två brudar, wow. Efter många om och men slutar det med att han istället ska bo med Örjan och Gegg - pojkarna som Gud glömde, mest mongo någonsin, och stackars Stiffmaister ser nu grätfärdig ut.

- Tjejer, ni hörs tvärs över hela resturangen, folk blir ganska sura.. men vi ÄLSKAR DET!

Zandra skuttade upp på stolen och körde sånger till höger och vänster, vi andra körade och det lät (vackert). Stackaren som bara vågade be oss dämpa oss fick ångra det - han fick sig en blåsning och sen SJÖNG VI HÖGRE!
Fernando, ursnygg i sin kostym, åt för många räkor och försökte spela piano, vilket gjorde den finska servitrisen galen. Lejna käkade chokladpudding med vaniljsås och blev full tidigare än alla oss andra - otippat. Örjan vinglar in i resturangen och ska som vanligt lyfta upp mig - du är så liten och söt, och jag är så stark.

- Är vi fulla eller gungar det?
- Det gungar, de gungar, de gungar...

Folk som vinglade fram i båten kunde för en gång skull skylla på nåt annat än sin fjortisfylla (ja för det är så det går till i Magaluf, man super till man stupar, därmellan ska man helst hunnit med lite dans och stripptease).
 
Förfest i hytt. ja, vilket nummer det nu var. Jag och Valle körde en livs chansning och knackade på en dörr, på helt fel våningsplan. Detta blev så helfel att det blev rätt, och förfest på hytt, ja va det nu var blev aningen utflippad med disskusioner som aldrig bör disskuteras med någon annan levande varelse.

Man kan stavas till Lejnas pappas nysningar btw, DE BOCHO. Rätt och slätt.

Kvällen tog aldrig slut, utan blev sakta men säkert bara morgon.
Det blev barhäng med Boden och fyllekajan, danslektioner med Alex, skumpa med Robban, livräddning på en pundare som hela tiden kallade mig Anki och barfotadans med Hedvig till Basshunter LIVE (jäklar vad killen satsar).

En öl till frukost har väl aldrig skadat.

Väl i land fortsatte det gunga, vi hade fortfarande något att skylla på, och vi gungade först och främst till McDonalds där vi träffade en knarkare som ville bjuda oss på glass, en man som skulle mörda oss med en hagelbössa och en liten indier som gav oss ballonger. Stockholm är en trevlig stad.

Vi gungade vidare upp till Scandic, där det vaknades förfest i sviterna. Matze och Daniel var inte slitna, med ca. 0 timmars sömn i bagaget. Lite vin och maxning så. Slaida var seg tills de att hon hitta en smirre i sin väska. Vi träffade Maggie som glidtacklade in mig i en vask och som visste mest om finnar i hela världen. Grattis till dig, min vän.
Kvällen fortsatte på Munchenbryggeriet, Kristin fläkte ut gratisdrinkar och Shenken badade i cider efter vår lek. Och sen bar det ut till Tyresö igen, denna gången slapp vi GÅ uppför helvetes-backen. Det började på golvet i tvättstugan men slutade med att alla låg i en stor hög i sängen.

Lejna attackerar en med sång på morgonen, ingen ro här inte.

Brudarna Brus & Co intog långbord på Söderhof och lärde stockholmarna hur man festar på skånska.

- Bonli..ska vi skåla?
- Alltid.
- Ål, skål!
båda tar en stoor klunk cider..håller kvar det i munnen & säger:
älg, svälj! eller..meningen är att vi ska säga så..men det låter typ: ällhhg, schwälj..& sen dregglar ida på bordet..
- Men ida.. du slemmar väl inte på bordet?
- Haha. joo..
- Härligt!
- Häärligt!
- Häärligt!

Vakten grät lite tårar eftersom vi väsnades för mycket, vi frågade honom om vi va på ett kloter, han grät en tår till och gick därifrån. Han fick sen ungefär 9 kr i drix när vi gick och han blev så glad att han bad oss komma tillbaka, och sjunga ännu mer trots att han hade ont i huvudet. 

Fredrik VIPade in oss på K-15, där vi köpte smirre för femtio-jävla-åtta-spänn-men-de-är-det-värt och träffade Filip, min framtida Thailandpolare - fast att jag är en dryg jäkla skåning hade vi hur trevligt som helst.

Det finns så mycket härliga människor, måste alla bo på helt olika ställe?
Nån dag får det bli roadtrip till Boden, Götet, Värnamo, Gislaved, Trelleborg, Stockholm, Eskilstuna, Norge och Leffeland.

Love don´t let me go, kanske årets låt.