bond

 

Att en bild kan göra en så lycklig och olycklig på samma gång. Det knyter sig i magen på mig, och en känsla av obehag sprider sig. Samtidigt pirrar i hela kroppen och en mitt hjärta slår hårdare. Min dagliga dos från barskolan.net och denna bilden ligger framför mig.
Och det sjuka är, jag minns denna dagen som om det var igår. Vi ligger hos pensionärerna och steker, en bit bort står Robban och Hulken och flairar. Stranden är full av sköna människor som trots sin bakfylla längtar efter kvällens första shot. Livet här är annorlunda, och obeskrivligt. Jag längtar tillbaks.

Mitt älskade Magaluf, våra runda fina balkonger i det rosa huset - det berömda Siroco. Där har vi haft de bästa stunderna, de stunderna man hoppades aldrig skulle ta slut.
Om det så var bakismorgon med Activayoggi, decking på Bart med Mille - tyvärr har redan en sängkamrat, förkrök till Evighet & Fångad av en stormvind eller lyxmiddag tillsammans.
På balkongen har det sagts allt, och lite till. Här har fler klunkar tagits än någon annanstans, har har vi skrattat och gråtit, bråkat med Alberto och sjungit- ja herregud vad vi har sjungit.
Just nu känns det så långt, långt borta. Det regnar, för ovanlighetens skull?, i Sverige och sommaren känns så långt borta..

Men varför klaga?

Thailand/Vietnam/Kambodja om två veckor, Taikons ännu en gång.


Tiden går fort. Snart är vi tillbaks och då kör vi.. IN I DIMMAN BORT FRÅN VERKLIGHETEN!