bond

Cheeeeeeeses.
Det är egentligen bara cheeses (by Slaida) som kan förklara vår vistelse hitills i Stockholm.

starring
Hanna, neger var är du?
Hanna, ja tack gärna!
Lejna, vi ses på tåårssdau!
Vivi, naket är naturligt.
Valle, titta på den lille rööe (denna gången på riktigt).
Sara, cracklady?
Slaida, shake that ass bitches!
Sanne, WOW!
Kristin, denna gången utan Bart.
 
Det började katastrofalt.
Jag och Valdix klyddar till vårt liv och får i princip flyga till flygplatsen för att hinna med planet.
- Nu ska vi skåla med Baileys!
Sara tjatade om Baileys hela flygresan, vi andra ignorerade henne och svepte lite kaffe för att komma i form.

För att allt ska vara i sin ordning yrar vi runt, - Vivi fastnar nästan i hissen, - Vi är på TEEE-stationen.. som kaffe du vet, - Ser du den jävla Scandic skylten eller?, men tillslut lyckas vi lokalisera vår älskade Lejna. Det blev ett enda virrvarr av kramar och skratt. Lejna kom snabbt i form, till allas vår glädje kom JAJA! på bred skånska tillbaka ganska fort.

Saki langade in gänget i hans bil, satte på lite rock´n´roll och var beredd att skeppa oss till Tyresö, en bit utanför stan.
- Amen Lejna, vad är det för å?
- Det är ingen å, det är Mälaren.
- Jaha, har ni fler såna där mälare eller?
- Herregud, jäkla skåningar..

Middagen med mamma och pappa Fredrikson, -In i dimman.. haha, ojdå.. eller bara vanlig skål kanske?
Mams och paps fattar ingenting medan vi skrattar, allt är som vanligt, precis så bra som det ska va.

Slaida och Sanne ansluter till gänget vid 22, och nästan hela gänget är samlat. Ljudnivåan steg i takt med promillehalten och vi trvides.
Det blev konkurrens med bordet bredvid, det kunde knappt höra vad de tänkte ( -nä, men vadå? det är väl ingen som kan höra vad man tänker?).
På bussen tillbaks till vårt uppehälle kom lulligheten till sin rätt. Hade jag varit nån annan hade jag hatat oss just nu. Men nu är vi ingen annan och vi älskar oss själva.

Torsdagen den 16onde, dagen D. Med väskor stora som hus, folk som ser oss kan tro vi är på halvårstripp i fjällen, tog vi oss in till stan, mötte upp våra vapendragare Slaida och Sanne och nu också Kinky-Kristin för att sedan rulla vidare till Gärdet där Silja Line Festival skulle avåg ifrån.
På terminalen möttes man av dansande ungdomar, Living on video och Boten Anna sviker aldrig. (Det finns en historia om en kille som innan vi ens kommit ombord blir dyng, hamnar i fyllecell, vaknar upp sju timmar senare, helt ovetandes om var han är - troligtvis på båten men ack nä, utan väska och kompisar.)
1700 personer fyllde terminalen och festen var igång.
Skulle vi maxa eller? Aråååå, för de skulle vi! Det blev kära återseende hit och dit, Chris var sig lik och redo att dansa hela natten lång, Chili/Bodega t-shirtarna var utbytta mot slirre och kavve och det var här fyllekajan, numera känd i alla Magalufkretsar, vaknade till liv.

Och herrejesus, det kommer mer. Men inte just nu. Ska in till stan, käka middag och göra Stockholm osäkert. JAAAADÅ!

Fortsättning följer, PUSS FRÅN OSS ALLA!