Olika, men ändå så lika.
Nu är det banne mig höst. Jag ska börja använda vantar och vinterjacka snarast.
Inte mössa dock, det klär mig sådär bra. Detta disskuterade jag med en gäst idag, fråga mig inte varför, och han blev arg och sa att en sån söt tösabit var söt i allt och att han faksikt kunde köpa en fin hatt eller basker till mig om jag ville. Jag tackade vänligt men bestämt nej.
Lilla torgs uteserveringar har tagits in. Det kommer kännas tomt och dött, men snart kommer väl lilla skridskobanan upp där istället och då ska jag utmana Ståhlan i skrillor en gång till. Sist blev det dock oavgjort efter att Ståhlan åkt rakt in i en vägg och jag fått skoskav, eller vi bestämde oss iallafall för att fika var mer lockande.
Hur som helst.
Jag och min kära vän Emil, vi har varit bra Lillatorghängare 2006, satte oss med filtar och värmelampor för sista gången detta året. Vi drack vin och disskutera till en början politik, och konstaterade att vi faktiskt var vuxna nu, på riktigt. Samtalsämnena flippade ut lite efter några glas och bytte helt riktning, haha. Underbart i vilket fall.
Lördagen den 4 november kaaaaaaanske blir världens bästa.
"Om du vill bli förstådd...lyssna."
Det är underligt vad olika men ändå så lika vi männsikor är.
Det är också underligt att man kan älska en person så mycket att man gör precis allt för den, och att bara tanken på den kan få en att överleva då det egentligen inte går.
Babel - en film som får en att tänka till och sätta sitt eget liv i perspektiv.
U2 & Mary J Blige - One.
"Almost everything - all external expectations, all pride, all fear of embarrassment or failure - these things just fall away in the face of death, leaving only what is truly important. Remembering that you are going to die is the best way I know to avoid the trap of thinking you have something to lose. You are already naked. There is no reason not to follow your heart."
8:47 på natten.
Klockan är nu 8:47 och jag är vaken. Eller inte bara det, vaken och PIGG. Detta är en underlig känsla och imorse när jag vaknade var jag tvungen att ringa mamsen och berätta om mitt då, stora dilemma. Antingen kunde jag lägga huvudet under kudden och verkligen försöka somna om eller, märkligt nog, gå upp (och hinna med de saker jag alltd vill hinna med men aldrig gör eftersom jag sover till 12) fast att det fortfarande var natt, nåja, tidig tidig morgon. Mamsen skrattade åt mig trots att jag var fullt seriös och gav sedan mig rådet att faksikt gå upp. Mammor vet bäst, so I did.
Jag har på fem dagar jobbat 44 timmar och det känns i min stackars nacke. Ledig två dagar nu och dom ska utnyttjas väl. Och lite vin på de så.
Det börjar bli höst och jag gillar det fast attt jag redan svurit över Sverige och vädret ett antal gånger. En lunch i stan och lite shopping kanske, lön på kontot, ja tack.
Extra glass, puss och tack, till Oscar.
The Guardian
Helgen har varit trevligt, trots 21 timmars jobb på två dagar. Jag har fem skoskav, två Pippi Långstrumpplåster på hälen och en öm nacke. Jag har också blivit erbjuden drinkar med en kock efter jobbet, men jag sa jag skulle tänka på de. Färdigtänkt. Tack, men nä tack.
Ett glas vin efter jobbet med tjejerna gjorde allting mycket bättre. Jag hann med att vila lite på kullerstenarna på Lillan med, vilket skänkte glädje till oss alla.
Jag har svept starka drinkar med Kickan. Liffe sponsrade med lite vorre och Vidde fick bli bartender. Det gick sådär. Jag har dansat och lagt en liter vodka på golvet. Jag la det där, end of story. Eller inte riktigt end. Sen la jag även mig själv där litegrann medans Kickan langade handdukar. Nästan end of story. Vidde dansade som en galning och Oskar spelade luftgitarr hela kvällen. Sen somnade jag i taxin och vaknar upp morgonen därpå av Lena Langeland i mjukisdress. Kickan hade på nåt väääldigt mystiskt sätt huvudvärk och fick ta alvedon och isglass till frulle. Stackars liten.
Jag åkte statsbuss för tredje gången på ett år typ, satan vad körkort gör en lat. Sen tog jag nya bilen och racade med Jonna till Bara för att träffa 5 dagar gamla Oscar Rosengren/Rundgren, en underbart underbart underbart liten och underbar liten pojke med en hand lika stor som en jordnöt, typ. Även mamma Sandra, Elajna, Kassler- Katrin och Wendela fick man träffa. Vi drack kaffe, såklart, och tog igen lite skitsnack. En bio med onsdagsligan fick avrunda helgen, The Guardian fick mig nästan att gråta.
Känns som det var en månad sen jag träffade Valle, Mille och Tess - jag saknar er tjejer. Vi är alla arbetande kvinnor men måste ta oss tid. Och en thailunch med Emma hade inte suttit fel.
Natti natti.
18 oktober 2006
Sandra har blivit mamma, 18/10 2006.
Det var så många frågor jag ville ställa men fick bara fram.. "ååååh, jag är så glad, ååååh" och Sandra bara skrattade med munnen full med McDonaldsmat. Den lille killen kommer äta gaaanska många pajer, latte, cheddar cheesedippor och pommes i sina dar med Sandra och Anders som föräldrar.
Efter många snyftningar och glädjetårar lyckades jag ändå få veta att det var en 3,6 kgs tung liten pojke med mörkblå ögon som förmodligen får heta Oscar. "Han är inte alls lila eller så, bara så underbart söt".
Sandra lät så stolt att jag var tvungen att gråta lite glädjetårar till.
Du kommer bli en helt fantastisk mamma.
Och vi kommer att bli helt fantastiksa mostrar, som vi själva kallar oss.
Ostbricka och vin stod på schemat denna veckan. Och vi som känner Langelandarna vet att de fixar som ingen annan. Anders special-drinkar, massa ost och kex och vinare. Och si sådär fem skippers som Lange tvingade i oss. Och champange. Och lite dooleys. Och cider.
Martin blev såklart full snabbast och börja fumla och ha sig, fyllesamtal är givna. Men efter en stund blev också Gruvan lite snurrig, nämen, han som aldrig blir full.
Jodå, för de blir han.
Myyycket snuskiga detaljer, "asså vi hånglade - HÅNGLADE!" och lite nya förtroendeband skapades.
Och vad gav jag mig sedan inpå? Hopp in i taxin med Martin där fram med sina grillz, stackars taxichauffören blev väl livrädd. Smidigt skulle vi smyga in utan att väcka nån men var säkerligen det motsatta. Kristina var nog tacksam när hon kunde gå och lägga sig utan två offer i kallingar och grillz som dansar till gangsta-låtar tre på natten. Äh, jag slutar bli förvånad, det är lättast så.
Kan inte sluta tänka på nästa sommar. Jag, Valle, Mille och Kiki, och förhoppningvis arbetsnarkomanen och tofflen Tess , i samma lägenhet och no limits är det som gäller.
Chill
- Detta är en mataffär, här handlar man mat.
Veckan tema var hemkunskapslekton för Martin och Jocke och jacuzzibad med skumpa(?) i platsglas.
- Martin, kan du skära sallad?
- De vet jag inte, har aldrig provat.
Martin sköljer salladen i en kvart i vad han kallar en "pastavatteutlösare". Durkslag på svenska. Jocke blandar creme fraise och blir trött. Sen har han gjort sitt tycker han. Kristina imponerar genom att göra en stjärntomat och Martin tappar andan.. "Herregud, hur gjorde du de? Det är ju värsta tv-shopgrejen!"
Kvällen slutade i skrattkrampor tackvare vårt skämt om att se Jocke skriva blogg. Jesus.
Trött nu efter en lång kväll på jobbet. Jag har catfightats med Palle, blivit kramad av en kund, tappat en ketchupflaksa i golvet, gjort mig omåttligt populär hos ett gäng norrmän och fått bra i drix. Bra skit.
You´ve got the love.
Och hur fasen kan du sätta lösen på din blogg utan att ge mig de? Blir lika arg varje gång jag vill uppdatera mig om ditt liv. Om du inte ger det till mig kommer jag lägga ut bilden på dig från din Basskväll när du sjunger (ser ut som ett lejon eller nåt). Och det vet jag att du INTE vill, babe. Snart blir vi mostrar och fastrar(?), jag längtar till din sexualundervising för den lille. Saknar dig iallafall ditt fanskap.)
En kväll konstaterade jag sorligt nog att jag inte är riktigt bra på någonting. Jag hade velat vara bra på golf, fotboll, på att sjunga eller varför inte spela klarinett. Men bara vara riktigt bra på nånting. Det var en sorlig insikt. Men det är inget att deppa för. Bara två dagar senare kom jag på att det faksikt finns en sak...
hänga på stan och fika. Och fika lite till.
Jag och Mussi har kommit på att vi är Malmö stads värsta stanhängare. Butiksbiträde och cafépersonal börjar snart undra om vi gör något annat. (Men jo det gör vi. Vi är arbetande kvinnor ca 3-4 dagar i veckan och får mumsig lön den 25:e -Hej stan&shoppning!)
På Espresso house med en chailatte i handen tillbringar vi stor del av våra vardagar.
Aldrig att man tröttnar. Aldrig att samtalsämnena tar slut.
Jag slutar inte att förvåna mig själv eller någon annan heller. Denna helgen har jag fixat färdigt mitt rum och har lite nonchalerat det här med att använda tumstock och vattenpass. "Jag har ett öga för sånt här." Mamma suckar och skakar på huvudet. Speglen blev lite sne och hela proceduren fick göras om. Av pappa. Jag lyckades också trampa sönder en tavla och två ramar som jag smart nog förvarat på golvet sålänge. Och gardinstången satte jag upp på mitt eget sätt. Men allt blev finfint till slut.
Efter en underbar kväll med start på Lilla torg - med Tomb Raider, The Hulk och Batman blev det Hipp med massa mingel, catfights och dans med Vivsan. Runt tre snåret hamnade jag och Martin utanför och väntade på att vår vän- och taxi, Grufstedt skulle komma. Vi träffade världens skönaste man. Calle med cyklen. En man med framtidsdröm som bonde men som förtillfället jobbade med att köra cykeltaxi land och rika runt. Vi hoppade upp på hans lilla vagn och åkte fram längst stan. Stekigt deluxe, javisst. Efter ett tag sa vi hejdå till vår nya vän och lovade honom ett par nya vantar till nästa gång. Sen åkte vi hiss, upp och ner och testade hur snabbt det kunde gå. Och vi skrattade oavbrutet åt oss själva, sorligt nog. Vid halv fem på morgonen kom äntligen Jocke och vi kunde åka till Doncan och käka, för att sedan decka i bakstätet.
Bra avslut på en bra kväll.
Idag har jag powerwalkat, hör och häpna. Suz och Bellan tvingade med mig och mamma på en lång runda som vi var fast beslutna om att slå rekordtiden på. 34 minuter klarade vi, en minut efter rekordet men vi var nöjda ändå och firade med kaffe och lussebullar i solen. Jag och Isa funderade ytterligare lite på hur våra framtida män skulle vara och vilka kvaliteter som verkligen behövs. Snygg, smart, charmig, han ska vara händig och ha en båt. Självlärd rörmokare och elektriker, han ska kunna sy och baka. ”Ni bör nog sätta in er kontaktannons nu, över hela världens, så kanske ni hittar en om tjugo år.” Ni ska se vilka män vi kommer hitta. ”De sägs att man gifter sig med någon som är som ens pappa.. blir det så är det ett totalt misslyckande”. Haha, ojdå.
Ikväll blir de jacuzzibad och middag.
Life is gooooood.
I-landsproblem deluxe.
Jag vet exakt hur det ser ut på 404an. Sara ligger mitt på vardagsrummet och på nåt underligt sätt klarar av att sova, hon har en Batman bindel på sig och ett bebislakan. Hanna sitter, ja vad annars?, på lite olika ställe, denna dagen i soffan, i gropen med Tequilahatten på sne. Vivi är naken, som vanligt. Jag och Carro föröker vara ambitiösa och göra mat, troligen samtdigt som vi sjunger duett med Ted & Celine. Mickan dansar runt lite här och var och Kristin äter Subwaymacka. Ida ska duscha men kommer snabbt ut ut bardrumemt igen, och ser aningen besvärad ut.
ida: åååhh! Jävla schampooflaskor!!
Ida går ut ur duschen med 5 flaskor i handen.
ida: hur många bor vi här?
Mickan: menar du nu?
Ida: mm..
vivi: räknas alla andra med som alltid hänger här?
ida: hur många duschar här?
Carro: eeh.. många..
ida: men.. det behövs iaf inte 28 schampooflaskor!! man får ju klättra in i duschen.
Mickan: dagens i-landsproblem.
Christin: det är iaf INTE jag..jag har inget schampoo..jag använder ju ditt.
ida: grr..
vivi: nån hade snott min kudde i natt..jag sov utan.
Ida: jag med.
hristin: du sov ju inte ens hemma.
Ida: nä.. men om jag hade gjort det så hade jag varit utan kudde.
Hanna: vi måste skaffa kuddar..
hanna blond: eller så får vi vara mer fulla när vi kommer hem.. då tänker man inte på att man vill ha en kudde.
Ida: sjysst ide.. Ska vi göra så eller?
carro: ja.. men då maxar vi ikväll då.
Vivi: ja, men då super vi oss ännu mer fulla så slipper vi kudd-problemet.
How do you measure, measure a year?
How do you measure, measure a year?
In daylights, in sunsets, in midnights,
in cups of coffee, in inches, in miles
in laughter, in strife
In five hundrend twenty five thousand six hundred minutes
How do you measure a year in the life?
Jag funderar.
Ytterligare en vecka i Magaluf, elfte denna sommaren. Elva bästa veckorna möjligvis. På E4an känner mig sig hemma. Lange och jag på bartömning på Barskolan.. kan det bli annat än kul? Mina bartenderkunskaper förvsann i takt med hjärncellerna denna kvällen. - En shakad drink rakt ner på golvet, tack!
- Drick inte mer nu Hanna! Då kanske du börjar tycka jag är snygg.
- Aa, nä! Så full blir jag ALDRIG! ....ojdå.
Siroco 404, Punta Ballena, Magaluf, Mallorca.
"Så jävla rock´n´roll" - av er har jag fått lära mig att det är det livet handlar om.
Det handlar om att stå på borden för att sedan krasha ner i golvet, om att bli av med körkortet för att sedan skratta åt polisen, om att ha röda skor med prickar på, om att hoppa upp på andras studentflak, eller också bara om att heta Filip och bara vara det absolut sjukaste som går i ett par skor. Det handlar om att njuta av livet.
Tillsamman med er är det lätt.
Ett gäng freaks helt enkelt. Men efter bara några dagar frågade vi varnadra v a r h a r n i v a r i t h e l a v å r a l i v ? Man kan ofta direkt känna vare sig människor tillför eller kommer kunna tillföra nåt gott i ens liv. Det tog bara några ord på ren och skär stockholmska för att förstå att dessa grabbarna var sådana. Man kallas inte spjutspetsen för inget. Och ni har inte bilat ner till oss nio gånger på ett år bara för att göra narr av vår dialekt. Visst spelar det in, men vi tillsammans blir bara så bra.
Det förvånade mig inte när en röd skåpbil -med solstolar, madrasser och mängder av öl där bak, rullar in och ett gäng stockholmare hoppar ur. Teenage wasteland, Tiny dancer eller Don´t stop believin´ pumpas på max. Och vet vi vad jag då känner? L y c k a.
En minut i mitt huvud efter denna helgen. Saki...Filip..Fredrik...Alex...whatever. Trana! Pååpcorn? Jag tänker på björnarna! Saki är en sliten människa. En taliban. En olivfläck på skjortan. Saki och Filip blir vänner genom dansen. T J O F A D D E R I T T A N. Jag råkade visst ha sex. Du ska städa golveee. I´m yours. Ah skaka rumpan stumpan. Spcp3. Out in the fields. Va fan håller han på med? Släck ljuset.. Han har gjort de! Shit, så bränd! Din nakna kropp. Hörru, här var det upptaget. På bryggan eller i jacuzzin. Habibi.
The little black book. 8/6 2006. Där börjar det tjejer.
Don´t stop believin´.
Inte sant, Emil?
Jag ska läsa din bok, vad den än kommer att handla om.
En vinare på Lillan snarast , tack.
Puss och godnatt.