all we need is love?
Igår var en märklig dag, jag fick en rad uppenbarelser som fick mig att fundera på kärlek.
Den första när jag lärde känna Sven-Erik och hans fruga, bruna och fina och nyss hemkomna från Thailand. Vad som var så fantastiskt med dessa två gamlingarna var att jag på bara några få sekunder märkte hur kära de var. De kallade varandra gumman, och hjärtat, skrattade tillsammans och var bara så söta ihop. De berättade om deras liv tillsammans - att de sålt sin lägenhet och köpt ett hus i Thailand där de spenderar vinterhalvåret. De har också köpt ett litet hus i skogen där de ska spendera den svenska våren och sommaren. Dom hade förtidspensionerats båda två för att bara kunna leva det livet de verkligen ville. De njöt av livet i fulla drag och jag hoppas verkligen att jag en dag lever som dom. Njuter av livet tillsammans med en människa jag älskar över allt annat, en människa jag valt att spendera mitt liv med, en människa jag vill bli gammal tillsammans med.
Den andra när jag tittade i Paula och Johans scrapbook från deras bröllop. Vad som är ganska unikt med deras historia är att de började prata över internet, Paula bosatt i Canada och Johan i Sverige. De lärde känna varandra via mail och telefon. Deras relation blev så stark att de blev kära, på riktigt. Paula sålde sin lägenhet i Canada, slutade sitt jobb och tog sitt pick och pack och flyttade till Sverige för att få leva ihop med mannen hon älskade, men aldrig hade träffat. Vansinne kan man tycka, men är det den rätta så känner man det, försökte Paula förklara. De träffades och idag är de gifta och bosatta i Sverige sen sex år tillbaka. De är själsfrändar, perfekta för varandra, lyckliga tillsammans. Jag undrar verkligen om det bara är ödet, eller att allt faktiskt är förbestämt. Att man på nåt sätt förs samman, trots tusentals mil ifrån varandra. Andra träffas redan i sjätte klass, bor grannar eller handlar mjölk i samma Icabutik.
Den tredje när N för tredje kvällen i rad satt i baren och drack öl, trots att han verkligen inte borde. N är stamgäst men har kommit att bli vår vän, han kommer till oss för att prata av sig och glömma allt utanför Radissons lilla bar. Vad som hänt med denna människa är att kärleken har förstört hans liv, gjort varje dag till ett helvete. Varje dag vaknar N och hoppas att idag är dagen då han möter kärleken, som äntligen ska göra hans liv bättre. Men dagen kommer aldrig, och frågan är om den någonsin kommer att göra det.
Vad är det som gör att vissa männsikor får uppleva den bra kärleken och leva sitt liv lyckliga, och att vissa bara får uppleva det dåliga och att tillochmed önska att det inte fanns nån kärlek, då allt varit så mycket lättare?
Puss och godnatt, och till er mina snäckor som gör min vardag ljus när den ibland känns mörk, jag älskar er ♥
Det handlar om fingertoppar
och om händer som vill bo i varandra
om att springa skrattande genom ösregn
att göra fruktsallad och fläta ord
och att dricka te tillsammans när nätterna förvandlas till morgon
Det handlar om tankeläsning
och om smulpaj och bubbelskum
om att gå i mörker och titta på stjärnor
att inte behöva blunda för att våga få plats
och att blåsa luft i varandras lungor tills bara skrattet finns
Det handlar om ögonskimmer
och om glitter och såpbubblor
om att ligga stilla och lyssna till varandras hjärtslag
att tala samma språk och samma tystnad
och att vara tryggt inlindade i stora luddiga närhetsfiltar
Det handlar om tvåsamhet som inte river sönder
och om att minnas hur man andas
om varmfamnar och enkelhet
att gömma sej i tält av mjukhet tillsammans
och att veta, att &tecknet mellan du & jag egentligen är ett
bindestreck
<3
ett hjärta.
Vilket gulligt kärlekinlägg. Sådan kärlek har jag.
Nyårsafton i april? Inte illa alls! Jag hoppas att allt firande i helgen blir trevligt. Som det ser ut på schemat just nu så är jag nog ledig på söndag och ser fram emot en eventuell träff - risken finns dock att vi ska ut och cykla (ja, min mor älskar ju cykling! Pedal power). Vi får höra med Sandra... jag skriver frenetiska "naw-iga" kommentarer i hennes bilddagbok stup i kvarten. Den lille rackaren får helt enkelt mig att bli sentimental!
Hej hjärtat... blev mkt rörd av ditt vackra inlägg, är det pias förtjänst som gjort att du fångar en så?
Elina kommer förbi o fikar imorgon, vet ej om du jobbbar, annars skulle det vara kul om du också kunde följa med. Förstökte ringa idag men ingen hanna =( Saknar dig o alla andra. Läste även jonnas lilla kommentar ovan, jo hon skriver små naw-iga kommentarer jämt, men i love it!! Katrin kommer hem den 28e o efter det ska vi samlas ALLA närvarande o ha mysig middag!! Massa kramar till dig gumman!
Jaså, de där salt och peppartjohejsan finns i Thailand, ja, det kunde man väl ana. Dessvärre känner jag ingen som planerar en tripp dit inom kort. Det får bli fullpris om jag tvunget ska ha dem! Tack för jobbgratulationen - ska bli hemskt intressant. Fortfarande ledig på söndag?