bond

From BAD to FAB.

Ett gäng grabbar de. Kristian skulle följa med på grillfest till mr Ståhl och frågade mig vilka som var där. "Mina absolut bästa vänner" svarade jag. Han frågade vad de hette och jag började rabbla.. Oskar, Vidde, Richy, Ståhlan, Welle, Borgman, Kyrra, Johan.. helt ovetandes om att jag bara rabblade upp killnamn. Jag såg hur han reflekterade över att jag inte sa ett enda tjejnamn, men han sa inget. Men för mig är det de mest naturliga i världen - mina bästa vänner - mina bästa killar.

Snart ska vi uppleva ett femte land (för visst räknas Danmark?) tillsammans.
En singha och ett sällskap - definitvt på torra land.

Historien om Emma & Hanna som skulle åka till Stockholm är en rolig historia. Den handlar om livsfarliga stand by biljetter, om att äta godis till frukost, om 7 timmars väntetid, om att vara de enda två levande själarna på Sturup och om att ha den maximala oturen. Men framför allt handlar den om att se ljust på livet och även i de svåra stunderna hålla modet uppe. Detta med hjälp av en Ipod & en underbar vän.
Historien slutar iallafall på grillfest i MALMÖ, och alltså inte Stockholm. Lejna satt i huvudstaden med två baginbox och en vodka - som hon i ren desperation skulle hälla i sig. Jag hoppas att hon var vid liv i morse.

På Högåkersringen blev det grillfest i det, observera, underbara vädret. Nu kanske äntligen sommaren kommer till vårt avlånga land.
En fimp-i-såsen senare var alla riddarna kring det runda bordet där.
"Ge mig lite kärlek i livet en gång i livet." Viktor komma att få höra det ett bra tag framöver.

Och ett sms som jag läser med skräckblandad förtjusning. Jag har sett ett sådant förut kan man väl säga. Fyllesms på en nivå vi dödliga inte kan förstå. Men det hör lixom till, och vad den här mannen än lyckats peta ner i ett sms tycker jag ändå om honom. Och dessutom vet jag ett "monstersry" väntar på morgonen.

För att kompensera att vi inte kom längre än till Sturup tog vi tåget till Köpenhamn. Vi strosade runt i solen hela dagen, shoppade lite & bara njöt. - Sju och träve, vadå?!

Det känns verkligen som att isen smällt, det är inte många som är på en is förtillfället. Grabbarna åker om tio dagar, jag kommer sakna de töntarna så innerligt, men de förtjänar verkligen att åka iväg på deras, kanske, livs resa. Emma och jag är stabila i vårt förhållande, vi har på nåt oförklarligt sätt lyckats se till att båda har semster denna veckan - självklart blir det Hölle-playan varje dag. Kickan pallrar sig hem från Magaluf snart, förhoppningsvis i helt okej skick efter en säsong. Och nu hade jag faktiskt tänkt gå in och våra finfina biljetter, Mille!
Och förresten så pirrar det i min mage.