bond

En meter kritvit snö, vita granar, frost på rutorna och strålande sol. Pistmaskinerna gör backarna redo och adventsljustakar tänds här och var. Så såg det ut när jag promenerade till mitt jobb imorse. Jag kom på mig med att gå och le hela vägen, helt för mig själv. Det var så vackert att jag knappt trodde det var sant.

Fäbooon (som man säger här uppe) har blivit mitt hem. Här möttes jag av Cajsa, Gustav & Mattias när jag anlände. Gustav var iklädd kallingar, endast, men skulle ändå ut i den meterhöga snön och hjälpa mig med väskan. Cajsa låg under brandsläckaren efter hennes hysteriska skrattanfall och Mattias var på väg utklättrandes från hans helvete till rum. Och det här är bara tre av alla dårar. Här bor vi sexton personer, alla har tack och lov inte flyttat in än, och har redan fått ryktet om att "i fääbon är dörren alltid öppen". Jotack. Idag vankades det tacogratäng och fjällupdates, repangänget samlades och snackade lite dalmål. Jag känner att min skånska kommer tyna bort allteftersom, man umgås trots allt med gotlänningar & dalabor. Hååååååårblåååååse får ersätta fön i fortsättning.

Tiden går fort och jag har redan hunnit med att skotta fram en bil som knappt syntes, betigit en snödriva och sett Sandra trilla ner för det, åkt skidsko i Rikards bil, haft filmkväll på Movägen, haft gäster i Fääbon, diskat 5000 glas efter förfesten, blivit retad för min skånska, källsorterat sopor, ätit kladdkaka som INTE rann ut i hela ugnen, sett en hund åka skateboard & lärt Tima att det visst ska vara havregryn i chokladbollar.

Märkligt att man för mindre än en vecka sen låg på playan och stektes i solen..

Over and put. He på de.