bond

...hamna i Borlänge när målet är Mora.

Jo, man planerar en dagstrip till lilla mysiga Mora. Kvällen innan går man ut och festar och dricker mer och snabbare än vanligt. Man dricker Absolut Disco och lär sig nya snappsvisor. Jag lär ur den skånska "Ovanlär, sulan hänger lös". Sen vet ingen i Mora-gänget vad de heter eller var de befinner sig. På vägen till Wärsan tacklar man Charlotta så hon slår näsan i snön. Man har då innan de råkat välta en stol på hennes fot så den börjar svullna. Charlotta skrattar då hon inte har någon känsel, tack vare vodka och -15 grader. Sen går man på efterfest och sover ungefär tre timmar (noll om man heter Annie och Fatima). Klockan fem på natten blir man sugen på att klä granen, men somnar på väg mot glittret. Trots sömnbrist och smärre huvudvärk tar man sig upp, laddad för småstadsshopping. X antal timmar efter uppstigning packar man in sig i bilen och börjar sin resa ner från fjället. Man snackar om gårdagens skandaler, sjunger med till Last Christmas och VIPS, så har man missat avfarten till Mora. Detta märker man dock inte förrän en halvtimme efter då man närmat sig Malung. Från Malung är det då lika långt till Mora dom till Borlänge. Och en timme senare är man framme på Kupolen i Borlänge. Det kändes, och såg säkert ut, som om vi inte varit i civilisationen på år och dag. Som fyra galningar erövrar man affär efter affär och två timmar senare är man helt slut. Vi vandrar ut med alla våra kassar för att styra skutan hem mot Sälen igen, 20 mil to go. Dagen blev inte alls som planerat, men guuud så brååå!