bond

Jag är så speedad, så speedad så det är nästan lite läskigt. Jag borde vara dödstrött, och är antagligen så trött att jag inte ens orkar sova. Jag vaknade en helt omänsklig tid, klockan var bara natt, typ 09:00, av att mamma sjöng, inte bara trallade, utan hon sjöng typ opera. Det var dags att gå upp betydde det, dags att hjälpa min superförvirrade och hysteriska moster att flytta. Jag är som Monica i Vänner, det kryper i kroppen på mig när jag tänker på hur otroligt oograniserat och korkat hon packar. Min moster är typen som packar en dunkudde i en låda, så lätt att man kan bära den på näsan och i annan låda packar hon helt otippat ner hela sin bokhylla, en lyftkran måste till här. Hon grät när vi gick därifrån - kanske för att vi tvingat henne att slänga massa skit ("viktiga saker"), så som Tekinkmagasinets reklamkatalog från 2003. Tror dock hon grät glädjetårar. Direkt efter detta motionspass - för det var väldans jobbigt - åkte jag till mitt kära arbete. Här blir det iaf lugn och ro, vi kan dricka kaffe och snacka skit.. kunde man ju tro.
Människor var så illa tvugna att stanna på hoteller vilket resulterade i att det blev ett härlig kaos med inslag av panik. Vi skrattade åt den absurda situationen, vi satt verkligen i skiten. Och vad gör man då?
Vi valde bort det vanligaste altenativet - tjura och vara stressad och se till att drixen blir lika med noll. Vi valde istället det andra altenativet, tog fram vårt strålande humör (detta genom att prata lite islänska & sjunga en trudelutt) och körde vi-gör-så-gott-vi-kan. Resultat blev sjukt nöjda gäster plus finfin drix. Jag fick ett par att vika sig av skratt när jag ärligt och vänligt välkomnade dom till kaosen, babblade och skrattade åt.. mest mig själv. Jag flairade av en oförklarlig anledning med en meny, svor över regnet som en gammal kärring och skuttade runt mellan borden.
Att överumplas av 18 tyskar som ska dricka öl är nåt man vill vara med om varje dag. Danke bitte, tack och adjö.
När kaoset var över var vi så speedade som jag är nu. Fint gäng de! Och nu ska jag slänga ur mig vad som kommer låta som en riktig kliché, men det är minsann rakt från hjärtat.
Jag älskar mitt jobb & mina fantastiska kollegor.