bond

(Till den mystiska A, som inte riktigt vågar skriva ut sitt namn. A är en jäkel på att granska bloggar och hitta stavfel här och där, för att sedan kvickt slänga iväg en rättning i min annars tomma komentarbox. Hitills har jag lärt mig LYKTstople och Engelskman. Tack och trevlig fortsatt läsning.)

Pratade med Millsan, direkt från Maggan nyss. I miss you like hell. Snart ska vi boka Thairesa.. jubba, jubba & blir rik! Snart oktober.

Studenttal till Mikaela, Mickan, Broddeéne
Student 5/6-07 

Jag är faktiskt en talare. Eller i alla fall en pratare ? de som känner mig vet att jag är en riktig snackemoster. Jag kan snacka om kull de flesta jag känner, jag är envis och en riktig ettermyra enligt mamma. Men det finns en jag aldrig lyckas vinna över i diskussioner, och vem kan det vara?Jo, den envisaste tjejen jag vet, nämligen lilla Mickan. Dessutom är hon en riktig retsticka (kanske efter sin far) och tycker det är hemskt kul att reta upp mig tills jag kokar av ilska. 

Egentligen vet jag inte riktigt var jag ska börja eller sluta. Det finns nog inte många människor som varit med om så mycket tillsammans som vi har för att bara vara 20 år.  

När vi var små, eller jag var liten och du var stor.. tjock! Var vi andra barn ofta rädda för dig. Tex när Anna Holmkvist berättade för Gustav att Mikaela skulle komma på besök började den stackaren gråta. Jag däremot var liten men tuff och ville leka med dig trots att du bets och slogs. När vi blev lite äldre gav jag igen för detta, och eftersom jag inte har muskler fick jag gå till väga på annat sätt. Under vinterhalvåren vägrade jag t.ex. cykla till dig, och eftersom vi inte kunde leva utan varandra fick du helt enkelt cykla till mig. I snöstorm och i halka, och varje gång kom du fram och var fly förbannad, du skrek och svor, för att trillat och frös. Trots det cyklade du genom snön du till mig dagen efter också.  

När vi var små kunde vi inte leva med varandra, men inte heller utan varandra. Varje dag efter dagis ringde du; Hej, det är Mickan går de o lejka med Hanna? Fast att du visste att jag blev hämtad på fritids en kvart efter dig hann du ringa fem gånger och terra telefonsvararen.  

När jag frågade mamma om det var något speciellt jag skulle säga sa hon bara ?Ja, att hon är en liten tönta!? För ja, hon är faktiskt en av de tönnaste jag känner. Inte bara för att hon en gång vänt upp och ner på ett öppet juicepaket och därmed hällt en liter jucie över familjen Bonlis kök, eller när hon som liten frågade min farfar "varför har du så stor mage" eller för att hon sovit utanför vår lägenhet i Magaluf för att hon inte hittade nyckeln ? som låg i hennes ficka. Inte bara för att du måste sova med en kakburk efter en hård utekväll eller för att hon är hundra procent säker att hon en natt blivit väckt av en dvärgneger. Utan också för du får människor att skratta helt hysteriskt ? ibland med dig och ibland åt dig.  

Jag älskar att du fortfarande kan se på Pelle Svanslös och vika dig av skratt, att du får en vad du kallar tillfällig ölmage när du dricker öl och att du inte riktigt kan kontrollera din ilska ibland och lätt kan ställa dig och skrika till din cykel att den är dum i huvudet, och att du ska mörda den. Jag är så jääävla trött på den här jäävla cykeljävlen, är en mening som hörs då och då.  

Vid ett tillfälle har jag sagt att om jag bara fick ta med mig två saker till en öde ö skulle det vara en plattång, och Mickan. För mycket kan man klara sig utan, men jag hade aldrig klarat mig utan dig.

Du är den människan jag beundrar mest i hela världen, och kan ge tusen exempel på varför. Men eftersom alla här känner dig vet ni vad jag menar, och därför behöver jag inte säga någonting alls. Att du är min syster är ju ganska självklart, eftersom du är Sigrids storasyster och Gunilla och Håkans trotsiga styvdotter. Dessutom går du som barn i huset, och att ringa på dörren slutade du med innan du hann börja. Du är min Mille, min Kelan, min bästa vän och min högra hand ? har alltid varit och kommer alltid vara.  

För att citera dig själv; Skål i dimman!