Tisdagen den femte juni.
Vaknade i morse av att Filip ännu en gång tryck in mig i väggen. Han påstår sig ta "ingen plats alls" när han sover, men förstår inte riktigt vem som lurat i han det. Jag får trampa rakt på Saki och lite på Fredrik för att kravla mig ut ur mitt numera kolletivrum. Tre stockholmare plus bagage, och jag. I ett liten pytterum. "Det är mysigt", säger Fredrik.
Läget på Prunusgatan är numera ett enda härligt kaos. Mamma Gunilla bakar bullar och gör fruktsallad till grabbarna, medans Filip klipper gräset för att stilla sitt samvete. Dessutom har pappa Håkan rökt vattenpipa.
Ett gäng slitna människor blir den gemensamma benämningen på dessa tre karlar. Enligt Filip ser Saki ser ut som "en medelmåttlig luffare med inslag av 60-talets hippiestuk, som vaknat efter en något defus natt". Filip, jo han vaknar, sträcker ut armarna, gäspar maskulint och reser sig ur sängen med den självsäkerhet han har, helt ovetandes om att Björn Borg kalsongerna under natten transformerats till en numera liknande tanga.
Eller så är han inte så maskulin och självsäker som ha säger sig vara även på morgonkvisten - kanske bara sliten. "Filip är inte trög. Man måste bara prata med honom som om han är fem år, och upprepa allt tills han fattar.."
Det är måndag - klockan är efter tolv - och då är det visst tisdag. Det är nu en vecka sen jag och Jonna dansade stanna-dansen i Skomakarebyn hemma hos mammy Sandra. Efter en fantastiskt trevlig reunionmiddag med alla tjejerna var vi på väg ut genom dörren då vi faktiskt kom på att vi inte alls vill hem. Klockan var två på natten, men va tusan, natten var ung. Jag och Jonna fick ett exktremt glädjerus av impulsen och dansade en kreativ stanna-dans medans Sandra dansade likt en afrikans kvinna, "det är bra träning".
- Vattenfall!
- Det blir iallafall inte Shigara..
- Va?
- Jaa, det varttenfallet... Shigara.
- HAHA, du menar Nigara!
Det blev inget av det, just då. Men om vi räknar tillsammans mängden vin hade det nog blivit ett Shigara, Nigara och NIAGARA.
Jonna trillade och dödade Sandras pelagonier, jag gungade på en röd elefant och Sandra snodde cigg av sin granne. Jonna blev tajt med Oscars isbjörn, jag dansade i soffan och Sandra återutog en dans vi alla fick lära oss hos Didi typ 2003..hrm. jag kan med största säkerhet sagt att vi tog igen det sista året, då vi umgåtts alldeles för lite, ordentligt. Vad som än händer kommer vi alltid ha Röke, BASS, Fetaost, Vänsterligan, Espresso house och Grönby hage. Och nu också stanna-dansen. Dessutom är vi alla nästan släkt- mostrar till samma barn, Oscar.
- Innan hade du inte så många bröst. Eller oj, jag menade få.
Igår satt vi i västra hamnen och njöt av vår underbara tillvaro. Exakt ett år tidigare satt vi på nästan samma ställe, samma personer, och grillade och lyssnade på Goodnight LA. Det var då dagen innan Tessie skulle ta studenten. Jag minns att jag hoppades att kvällen aldrig skulle ta slut. Det gjorde den, och rätt som det var var det igår - ett år senare. Och samma känsla var tillbaks. Även den kvällen tog slut.Och nu är det alltså tisdagen den 5 juni. Dagen då min älskade Mille äntligen ska ta studenten. Det kommer bli ett sjuhelvetes partaj imorgon, och jag längtar nästan lika mycket som henne.
Jag är lycklig - sådär lycklig som man är på sommaren och livet är lätt, så lycklig man är när man vet att framtiden är ljus. Riktigt lycklig.
Kommentarer
Postat av: Lida
Den fösta bilden var jätte fin:)
Postat av: Jättemongobebisen
Hur kan ni säga fel namn på ett vattenfall? Lärde inte Håkan Sandin er något?
Postat av: Jonna
Tack för de där jättesmickrande bilderna på mig... jag som censurerade i min blogg, din jävel! Men men - jobbar du på lördag eller blir det något hos mig?
Trackback