bond

Sorgen är beviset på att man har älskat. Och har man älskat, då finns det ingen sorg.
Mr N.

Solen skiner och den jobbiga fågeln är tillbaks. Det låter som den sjunger Barbie girl-refrängen, om och om igen. Nåja, det var väl lika bra, så jag hinner ut i solen och sola lite, orka va vitast på hela playan i sommar.

Igår var det utsparkslekar i parken, och jag och Eddie blev otroligt sentiimentala över att se alla dunderfulla och äckliga ungdomar som badade i gyttja och en äcklig damm - för vi vet själv hur roligt vi hade förra året. Det kändes då helt naturligt att bada i gyttja och ha alger i håret, att halsa polsk vodka och duscha i Rebeshoppen. Och aldrig förr har man varit en sån patriot för sin klass. Spjo3c aka. Grönbyhagecrew.
Jag kände glädjen. Ett enda underbart kaos.

Tiden går så fruktansvärt fort.. man går och lägger sig och tänker att nu är det typ 100 dagar kvar till sommaren, studenter och Magaluf. Sen vaknar man en morgon och så är det bara typ 10 dagar kvar. Man känner sig nästan maktlös när tiden och dagarna bara springer iväg. Det enda vore väl att se till att ens liv blev så tråkigt som möjligt.. Men det vill man ju inte heller. Tiden går fort när man har roligt - och Gud vad jag älskar mitt liv, och min ibland enformiga vardag. Känner dock att jag är redo för att trycka på knappen, för att boka resa nu.
En enkelresa till underbara second-home.

Idag skulle vi dock vatt tillsammans, Emma Valle Kickan & Mickan, och FRIDA - Dunka mig gul & blå.
För vi är nördiga och kan hela utantill, och vi triiiiiiiiivs!

Bysh & jag, långt in i dimman, utspark 06.