bond

Lediga helger är guld värda.

Denna helgen har varit skadlig för fröken Bonli. Jag har ont i fötterna efter all dans och gång i 8cms klackar, jag har ont i knät eftersom en viss BENJAMIN tappade mig rakt ner i asfalten - sista gången jag lät dig vara en gentelman, jag har ont i ryggen eftersom jag fick lyckan att sova på en 1mm tunn madrass halva natten och halva natten i hörnan på soffan med en Alex som bredde ut sig på resten, jag har ont i min häl och Maccedee ville inte ge mig ett blått plåster och nu har jag huvudvärk av allt rödvin också. Dessutom har jag två fula stämplar på vänsterarmen efter Plycsh och en stämpel på högerarmen och en på magen efter Privé, som inte riktigt vill gå bort.
Tusan, vad jag tycker synd om mig själv idag. Någon måste ju göra det och eftersom mamma bara fnyser och säger att jag får skylla mig själv. Och som vanligt har hon väl rätt.

Singstar med Jeppa som enligt spelet varken var lovande eller solist - han är tondöv. Jag tyckte dock att han sjöng Sarah med en otrolig pondus. Mille fick mest poäng vilket var en överraskning för oss alla - inte minst henne själv. Plycsh var som vanligt klockrent och denna gången var det Jeppa och Ekan som tog ansvar. Även Afonso som lånade ut sina skor till Emma och själv gick barfota genom stan. Vilken hyvens, vilken nunna.
Sex and the City när det börjar ljusna är underskattat - You can take me out of Manhattan but you can´t take me out of my shoes. Minus höll om Thure hela natten - jag tyckte de var underbart söta men de ville helst inte prata om det på morgonen.

Fest på Annars för Oskar Österberg, vår feeeeruktansvärt söta vän. Festen lär finnas med på topp-tre roligaste festen detta året. Mingel, skumpa, buffé och en monsterhungrig Svensson. Borgamn och Richy höll tal - nästan en tår i ögat när vi alla skålade och sjöng för vår, citerar; landslagskamrat och stålherre Oskar. När Way I are spelades, för hundrade gången, var dansgolvet fullt och glädjen maximal. Den rara Sara och jag gick röda mattan ner och fast jag inte tror det är möjligt - ibland överraskar jag mig själv. Vi skrattade nästan ihjäl oss. Det uppstod en tävling om vem som kunde fläta finast. Sara, Alavarez och Ljung och det var mitt hår som skulle flätas. Alavarez vann eftersom han gjorde en fembensfläta. Snurrboll, enligt Sara.
Min vapendragares make anlände efter vi svurit över honom i tre timmar. Feja och jag blev tajtare än tajtast och en tjejmiddag (-Måste vi kalla de tjejmiddag?) inom kort är det sagt.

Man blir så glad av alla dessa människor, som dansar och bara har så sjukt kul ihop. Lite is dock..