Jag är inte den som är den, jag är den andra.

Jag berättar om hur jag fastnade i ett vägguttag när jag var liten. Det var inte allvarligt, men jag fick mig en rejäl stöt och var groggy i en timme efteråt.

Det ytbryter ett "Ahaaaaaa" i kör från kockarna, och de nickar för sig själva. Oskar blir sen den första som säger vad som nyss klarnat för de tre.

- Det är däääärför du är som du är! Underbar. Men ändå.

De älskar mig. Och kommer sakna mig och min smidighet, när det gäller allt. Vem ska nu slå sönder en kopp om dagen, vem ska de kasta frukt på och vem ska stå för alla smarta uttalande? Inte en enda. Nobody. Nunca.

Ikväll blir de ölhävning med hela gänget för sista gången på väldigt länge.
Får jag i mig en öl för mycket kommer jag böla.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback