What don´t kill me makes me stronger.
Vintern kommer spenderas i svenska fjällen med min nya vapendragare Charlotta och massa andra skistar´s. Det är en salig mix av de mest märkliga människorna jag träffat och för ett ögonblick satt jag och planerade flyktväg bort från allt detta. Kom dock på att jag befann mig 100 mil hemifrån och mitt i ingenstans, så tvingades stanna kvar. Och det blev nog ganska bra. Övergiven (?) i Sälen insåg jag att jag måste vara lite öppensinnad. Alla människor kan inte vara som mina grabbar och tjejer (tråkigt nog!) men de kan vara bra människor ändå.
Vi kommer bo kollektivt, det kommer bli trångt och mysigt. Det kommer bli stökigt och trångt i kylskåpet, hallen kommer att belamras med pjäxor och skidglasögon kommer att förväxlas. Och jag ser verkligen fram emot det hela!
När jag var nio år drog mamma upp mig i barnbacken i Tandådalen, jag skrek som en stucken gris och skulle minsann inte lära mig att åka skidor. Det var det värsta jag visste, innan jag ens provat. Mamma är min överman när det kommer till envishet och puttade mer eller mindre ner mig. Och sen var jag frälst.
En dag ska jag också jobba i fjällen, tänkte jag. Och nu, 11 år senare är det ett faktum. I början av december blir Sälen mitt nya hem i fem månader. Innan jag åker hem i slutet av april ska jag vara störtgrym på bräda. Riktigt jävla störtgrym och ska äga i snowboardparkerna, åtminstonde juniorparken. Jag ska också lära Charlotta att både åka skidor och prata skånska.
Och med Mille vid min sida, eller på andra sidan transportliften bara, blir allt bra. Och på lördag kommer hon äntligen hem från Maggan. Sönderarbetad och lite nersupen, men trots allt redo för nya strapatser. Med Thailandsresan i tankarna har hon hittat motivation och viljan att jobba och är värd två månader i solen.
Jag är stolt över henne.
Sen kommer Valle hem, redo att låna mamsens rygga. "Jaa men klart hon ska låna min ryggsäck, tycker det är bra om den är ute på äventyr!". Så det får vi väl se till då, att ryggan får en bra resa så mamsen blir nöjd.
Jag har fått världens finaste PEAK-skärp. Bara sådär. För att jag slängt ur mig en dag att sånt ville jag minsann ha. Och då finns denna underbara männsika där och faktiskt lyssnar på lite av allt trams jag slänger ur mig. Lyssnar och sen går och köper ett sånt till mig. Jag blev så glad att jag faktiskt inte ens hitta ordet tack.
Innan jag åker ska vi hinna med en frulle till på Radisson. Vi gick upp i ottan för att gå på söt liten pardejt, som vi ville kalla det, på morgonvkvisten.
Krills åt i fel ordning, Ellen åt bara onyttigheter. Läss åt lax och pannkakor vilket han snabbt ångrade då jag började föreläsa om hur fel faktiskt det var. Vi åt och åt och åt. Sen åt vi lite till, och drack för mycket kaffe för vårt eget bästa. Krills fick under ett tillfälle lämna resturangen - han skrattade tills han fick andnöd. Ellen bredde creme cheese & nutella på samma macka, och suckade, hon var ju så mätt men mackan skulle minsann ätas!
Sjuka matvanor och sjuka männsikor. Radisson förde oss tillsammans. Maaan, that´s deep.
Jag är evigt tacksam för att ha dessa solstrålar i mitt liv.
Kärlek,
Och så åker vi norrut..
Jag provar mössan och packar ner massa kläder inför min rekryteringhelg med Skistar i Sälen. Jag är taggad med lite nervös. Jag åker ju utan min Kelan - med henne är jag säker. Då kan vi göra narr av människor och på så sätt få lite mer självförtroende just för stunden. (Vi är hemska människor..).
Då ringer telefonen och jag blir erbjuden jobb på Fjällis, ett av Sälens bästa ställe.. Ett samtal som jag för två veckor sen hoppat av glädje av slutar istället med att jag säger: Jahaaa, meeen, ooj..
Nu gäller det att sköta sina kort rätt, fröken Bonli.
Iförsig vet jag ganska snabbt om det är smarta människor där på Fjällis.. anställer dom Mille så vet jag. Bra skit. Och då blir det vi två hela vintern. På brädan (liggandes i backen!) eller på jobb.
Hursomhelst kommer det bli super, bara vi är i samma fjäll så vi kan sammanstråla över en päroncider i wärdshuset eller över en paråking i transportliften (för det slutar alltid så bra!).
Jag känner verkligen att det kommande året kommer bli helt fantastiskt!
21 dagar.
Boogie to night, massa studentskumpa, no dignity, KIWI-jucie (k utalas sh) & hissstop.
Och så gamla Kix och jag. Vi kan ha roligt precis var som helst. Ofta skrattar vi åt oss själva, och vi triiiiivs, som Gruvan hade sagt. Sen har vi Sänny & Ellendellen - nya tillskott i min vardag. Och en sak kan jag tala om, dom är bra underbara dessa två! Även om Sanne dricker vin med sugrör och fast att Ellen utalar Kiwi som ingen annan.
Om tre veckor beger vi oss. 21 futtiga dagar.
Dagar som kommer gå fort och rätt som det är är det tisdagen den 10onde oktober och jag har en väska jag inte kan stänga och har ingen koll på vart mitt pass är. Så får jag snabbt som tusan inse att jag inte kan ha med mig femtiotvå linnen och åtta par skor. Och sen hittar jag mitt pass i min ficka. Typ.
Valle är vårt nya tillskott, kvinnan som brukar ha koll på läget. Men nu är hon en riktigt gröngöling - hon ska för första gången beträda thailändks mark. Jag och Mickan är beresta och pratar nästan flytande thailändska. Eller åtminstonde har vi koll på bra shopping i Bangkok och goda drinkar på Koh Chang. Vi kan köra moped på fel sida om vägen och göra eldraketer på playan. Valle kommer bli helnöjd, hon älskar ris och andra nyttigheter. Kanske hon tillochmed tröttnat? Eller nej, inte på ris.
Det blir nog bra det här.
Sperman.
Denna kväll kom Sperman in i våra liv. Som en blixt från en klar himmel. Sperman är så mycket mer än en röd liten grej. Han representerar sommaren som helt otippat spenderades i Sverige. Kotte på playan, rosévin i solnedgång, ölhävning på Tisdags, roadtrip i Rolle, Time to pray, skumpa hos Olle, grillning i Hölle, partaj hos Borgman´s, grillfagoot mr Borgman, vin på Lillan, arabisk dans på Möllan, skoskav på gågatan, cat cat catwalk, kebab på Amude, stekning i Fri Form, gängmiddag och parmiddag, allsång till Gente di Mare, neger/president i sanden, botten-upp-och-resten-i-håret, urartning på Tunneln, x antal förfester/efterfester på Davidshall, Brämhuls juice & avskedsmiddag. Den är helig, den där Sperman.
Jag saknar Leeeejna & Oskebolle (och hans kumpaner) ♥
Cristal.
En liten lätt skumpa för 1895 kr. Det var måndag och två snubbar satt och drack whiskeycola i baren. På nån vänster, som jag inte själv hängde med på, hade jag övertalat dom. Min chef stod bredvid och skrattade.
När flaskan var slut var det ju synd att bara gå hem och lägga sig; så då tog dom tre flskaor Louis Roederer, för "den var ju så billig", ynka 699 kr styck.
Shysste taktik ändå, fläka in en Cristal - för efter de känns ju allt billigt. Förhoppningsvis får man en riktigt trevlig kväll! Jag blev deras ängel, jag fjäskade kanske lite, och fick en monsterdrix! Tack och bock.
Colorblind.
En sån som rättar mig när jag råkar säga fel, som lär mig om tyngdlagen & Wallenberg & flygplansmotorer. En sån som skrattar när jag inte klarade ett helt korsord på jobbet och som läxar upp mig när jag skriver datan istället för datorn. Vi tycker inte lika om nånting och tjaffsar gärna om allt som går att tjaffsa om. Tycker han om blått är det den fulaste färg jag sett. Han kan knappast umgås med mig när jag har mina högt skurna jeans och jag har sagt att jag kommer undvika honom hela vintern om han hoppar i sin gåsjacka.
Han skakar på huvudet och skrattar när jag dansar till Warra Warra. Det är min favortilåt och hans hatlåt.
När han segelflyger är jag ute och härjar. När han jobbar är jag också ute och härjar. Han säger till mig att ta det lungt ibland och då ber jag han dra.
Saken är den att jag gillar den här besserwissern.
- Jag tycker den ser god ut när den är så lång!
Pratat.. och sen tänkt.
Det hela började med att jag en vacker dag i våras sa att Mackans sås minsann var det bästa jag visste.
Tolkas fritt.
I förrgår stod vi och snackade om sommaren varpå Martin frågar mig och Johan..
Fått nåt i sommar då? Och du Johan, fått dig några ligg?
Johan svarar; Ah, de har fan vatt dåligt med de.. inte många luder.
Och då öppnar jag munnen och svarar; Ja, allt går bara in och ut i mig.
Jag inser inte hur helstört det låter förrän hela rummet fylls av gapskratt. Då, då fattar jag.
Jävlar. Vad jag egentligen menade var att allt killsnack om luder och annat går in i ena örat och ut i det andra - eftersom jag dagligen är omgivning av kockar och andra slyngel och alla vet att deras enda samtalsämne är sex.
Men eftersom frågan faktiskt var; Fått nåt i sommar, blir allt så fel som det kan bli.
Jag får bjuda på den och hela onsdagskvällen handlar om detta. Tänk vad lättroade människor kan vara.
Då får man väl höra detta i tre månader innan mig säger nästa sak, menar jag.
De tillrättavisar mig direkt; Nej gumman, kanske en dag.
Och kunde de ha mer rätt?
Igår står jag, helt inlevelserikt och säger, INFÖR FOLK; Jag tycker den ser god ut när den är lång.
(Jag pratade självklart om en fisk ,en hälleflundra)
Johan bara stirrade på mig och sa sedan; Du är underbar.
Det var allt. Och sen skrattade han förstås så han fick torka sig under ögonen med en servett.
Jag ska vara toastmaster på Martins bröllop nästa år..................
Beautiful girl.
Hata är ett starkt ord. Men jag tycker verkligen verkligen jätteilla om Sean Kingstons låt "Beutiful girl". Jag får rysningar och gåshud och slänger mig på radion för att byta varje jävla gång den spelas.
Så idag sitter jag i bilen och lyssnar på NRJ och plötsligt börjar denna plåga spelas. Jag slänger mig på radion för att sätta på nästa radiokanal, The Voice. Och vad tror ni spelas där? Beeeeeeeeeauutiful girls. Jag slänger mig på radion igen för att byat till nästa kanal, Din Gata. Och då tror jag allvarligt talat jag har blivit knäpp eller att någon skojar med mig. Jag hör Seans Kingstons gräsliga stämma IGEN och jag trycker på mute. Tyst i bilen, thank god.
Jag ringer Kristina som älskar att jag hatar denna låten. Hon älskar nämligen den, bara älskar. Hon roar sig ofta med att sjunga låten för mig som då tvingas hålla för öronen. Jag pendlar mellan kanalerna och håller upp mobilen. Och hon bara skrattar såklart.
I vinslöv bor min mor.
Emma är lite arg på mig. Jag kallade henne mammut.
Hon var sömnig, yrvaken och hade druckit en flaska vin. Och då tyckte jag plötsligt att hon var lik en mammut, bara för en liten sekund. Och det var jag ju tvungen att säga till henne, för att tänka går ju inte, man måste alltid öppna käften. Fast alla vet att Emma inte liknar en mammut utan att hon i själva veket är vacker som en dag, snyggare än dom flesta i detta avlånga land. Jag tror nog hennes ilska går över efter helgen. Dessutom älskar hon mig.
- Äh, va fan ska jag med en banan till?
Efter en halvtimme på Mästerlivs kom vi ut med två paket glass och två bananer. Vi hade i uppgift att handla mat. Det gick sådär. Vi försökte verkligen och tänkte så det knakade. Kickan ville ha den skrattande kon - ost för att det påminde henne om när hon var bakis (hur man nu i hela friden vill bli påmind om det) och jag ville ha prinsesstårta. Och så bestämde vi oss för att ta båda, men kom på att prinsesstårtan skulle tinas i fem timmar. Det pallade i verkligen inte. Så vi sket i allt, tog glass och bananer och vandrade till Davdishall där Emma gjorde världens största nachoschips-berg och pregade in i sin lilla ugn. Sen pratade vi lite om träning, och om hur snygga vi varit i jazzbyxor och svettband.
På ven, på ven, på ven, på ven, på ven, PÅVEN BOR I ROM!
I vin, i vin, i vin, i vin, I VINSLÖV BOR MIN MOR!
I vår, i vår, i vår, i vår, I VÅRT HUS SÄGER VI SKÅL!
Vi skrattade nästan ihjäl oss när Anders drog igång visor, och lovade honom att föra dom vidare. Och oss kan man lite på - vi sjöng därför dessa fantastiska truddelutter hela kvällen. De blev mycket uppskattade.
Gröna drinkar, böghög hos Björn, beautiful girls & lena sälar.
Svit 401 tackar för sig, det är lite sorligt nästan. Vårt andra vardagsrum stänger igen ett tag.
Jag är verkligen sugen på en stannakvarfest med Sandra & Jonna. En sån där kväll som slutar med Jonna med pelagonierna och Hanna på en röd leksakselefant. Sandra ska helst dansa afrikans dans hela kvällen, för det får henne att må bra. J P Chenet blir vår bästa vän, vi pratar minnen och iklär oss haklappar. Jag skrattade praktiskt taget mig igenom gymnasiet och nu får jag ont i hjärtat av att vi är så urusla att hålla kontakten.
Så tjejer, skärpning på er och framförallt - skärpning på mig.
Kräftröra inom kort?
Laleh - Hide away