bond

Och så var det närmsta halvåret planerat.

Vintern kommer spenderas i svenska fjällen med min nya vapendragare Charlotta och massa andra skistar´s. Det är en salig mix av de mest märkliga människorna jag träffat och för ett ögonblick satt jag och planerade flyktväg bort från allt detta. Kom dock på att jag befann mig 100 mil hemifrån och mitt i ingenstans, så tvingades stanna kvar. Och det blev nog ganska bra. Övergiven (?) i Sälen insåg jag att jag måste vara lite öppensinnad. Alla människor kan inte vara som mina grabbar och tjejer (tråkigt nog!) men de kan vara bra människor ändå.

Vi kommer bo kollektivt, det kommer bli trångt och mysigt. Det kommer bli stökigt och trångt i kylskåpet, hallen kommer att belamras med pjäxor och skidglasögon kommer att förväxlas. Och jag ser verkligen fram emot det hela!

När jag var nio år drog mamma upp mig i barnbacken i Tandådalen, jag skrek som en stucken gris och skulle minsann inte lära mig att åka skidor. Det var det värsta jag visste, innan jag ens provat. Mamma är min överman när det kommer till envishet och puttade mer eller mindre ner mig. Och sen var jag frälst.
En dag ska jag också jobba i fjällen, tänkte jag. Och nu, 11 år senare är det ett faktum. I början av december blir Sälen mitt nya hem i fem månader. Innan jag åker hem i slutet av april ska jag vara störtgrym på bräda. Riktigt jävla störtgrym och ska äga i snowboardparkerna, åtminstonde juniorparken. Jag ska också lära Charlotta att både åka skidor och prata skånska.

Och med Mille vid min sida, eller på andra sidan transportliften bara, blir allt bra. Och på lördag kommer hon äntligen hem från Maggan. Sönderarbetad och lite nersupen, men trots allt redo för nya strapatser. Med Thailandsresan i tankarna har hon hittat motivation och viljan att jobba och är värd två månader i solen.
Jag är stolt över henne.

Sen kommer Valle hem, redo att låna mamsens rygga. "Jaa men klart hon ska låna min ryggsäck, tycker det är bra om den är ute på äventyr!". Så det får vi väl se till då, att ryggan får en bra resa så mamsen blir nöjd.

Jag har fått världens finaste PEAK-skärp. Bara sådär. För att jag slängt ur mig en dag att sånt ville jag minsann ha. Och då finns denna underbara männsika där och faktiskt lyssnar på lite av allt trams jag slänger ur mig. Lyssnar och sen går och köper ett sånt till mig. Jag blev så glad att jag faktiskt inte ens hitta ordet tack.

Innan jag åker ska vi hinna med en frulle till på Radisson. Vi gick upp i ottan för att gå på söt liten pardejt, som vi ville kalla det, på morgonvkvisten.
Krills åt i fel ordning, Ellen åt bara onyttigheter. Läss åt lax och pannkakor vilket han snabbt ångrade då jag började föreläsa om hur fel faktiskt det var. Vi åt och åt och åt. Sen åt vi lite till, och drack för mycket kaffe för vårt eget bästa. Krills fick under ett tillfälle lämna resturangen - han skrattade tills han fick andnöd. Ellen bredde creme cheese & nutella på samma macka, och suckade, hon var ju så mätt men mackan skulle minsann ätas!
Sjuka matvanor och sjuka männsikor. Radisson förde oss tillsammans. Maaan, that´s deep.
Jag är evigt tacksam för att ha dessa solstrålar i mitt liv.

Kärlek,