bond

Igår var en märklig dag, jag fick en rad uppenbarelser som fick mig att fundera på kärlek.

Den första när jag lärde känna Sven-Erik och hans fruga, bruna och fina och nyss hemkomna från Thailand. Vad som var så fantastiskt med dessa två gamlingarna var att jag på bara några få sekunder märkte hur kära de var. De kallade varandra gumman, och hjärtat, skrattade tillsammans och var bara så söta ihop. De berättade om deras liv tillsammans - att de sålt sin lägenhet och köpt ett hus i Thailand där de spenderar vinterhalvåret. De har också köpt ett litet hus i skogen där de ska spendera den svenska våren och sommaren. Dom hade förtidspensionerats båda två för att bara kunna leva det livet de verkligen ville. De njöt av livet i fulla drag och jag hoppas verkligen att jag en dag lever som dom. Njuter av livet tillsammans med en människa jag älskar över allt annat, en människa jag valt att spendera mitt liv med, en människa jag vill bli gammal tillsammans med.

Den andra när jag tittade i Paula och Johans scrapbook från deras bröllop. Vad som är ganska unikt med deras historia är att de började prata över internet, Paula bosatt i Canada och Johan i Sverige. De lärde känna varandra via mail och telefon. Deras relation blev så stark att de blev kära, på riktigt. Paula sålde sin lägenhet i Canada, slutade sitt jobb och tog sitt pick och pack och flyttade till Sverige för att få leva ihop med mannen hon älskade, men aldrig hade träffat. Vansinne kan man tycka, men är det den rätta så känner man det, försökte Paula förklara. De träffades och idag är de gifta och bosatta i Sverige sen sex år tillbaka. De är själsfrändar, perfekta för varandra, lyckliga tillsammans. Jag undrar verkligen om det bara är ödet, eller att allt faktiskt är förbestämt. Att man på nåt sätt förs samman, trots tusentals mil ifrån varandra. Andra träffas redan i sjätte klass, bor grannar eller handlar mjölk i samma Icabutik.

Den tredje när N för tredje kvällen i rad satt i baren och drack öl, trots att han verkligen inte borde. N är stamgäst men har kommit att bli vår vän, han kommer till oss för att prata av sig och glömma allt utanför Radissons lilla bar. Vad som hänt med denna människa är att kärleken har förstört hans liv, gjort varje dag till ett helvete. Varje dag vaknar N och hoppas att idag är dagen då han möter kärleken, som äntligen ska göra hans liv bättre. Men dagen kommer aldrig, och frågan är om den någonsin kommer att göra det.
Vad är det som gör att vissa männsikor får uppleva den bra kärleken och leva sitt liv lyckliga, och att vissa bara får uppleva det dåliga och att tillochmed önska att det inte fanns nån kärlek, då allt varit så mycket lättare?

Puss och godnatt, och till er mina snäckor som gör min vardag ljus när den ibland känns mörk, jag älskar er ♥




Det handlar om fingertoppar
och om händer som vill bo i varandra
om att springa skrattande genom ösregn
att göra fruktsallad och fläta ord
och att dricka te tillsammans när nätterna förvandlas till morgon

Det handlar om tankeläsning
och om smulpaj och bubbelskum
om att gå i mörker och titta på stjärnor
att inte behöva blunda för att våga få plats
och att blåsa luft i varandras lungor tills bara skrattet finns

Det handlar om ögonskimmer
och om glitter och såpbubblor
om att ligga stilla och lyssna till varandras hjärtslag
att tala samma språk och samma tystnad
och att vara tryggt inlindade i stora luddiga närhetsfiltar

Det handlar om tvåsamhet som inte river sönder
och om att minnas hur man andas
om varmfamnar och enkelhet
att gömma sej i tält av mjukhet tillsammans
och att veta, att &tecknet mellan du & jag egentligen är ett
bindestreck

- Alltså Hanna, jag har SAS Radissons mest vältränade kropp..
Min kära kollega Fredrik hann precis slänge ur sig denna klockrena kommentar i hopp om hemsläp, innan han försvann bakom bordet och pladask ner på golvet. Han var den fullaste fulla fyllot jag sett i hela mitt liv.
Salongsberusad, som han själv kallade sig. I vilken salong får man vara så där berusad?

Jag, Läss och Mackan - tappra arbetare - försökte komma ikapp dom andra som druckit sen klockan sex. Jocke hade tappat förmågan att prata, och kunde endast skrika. Ellen hade raggat upp en hatt och var taggad för dans.
Och Ted och jag blev kompisar med Moomin. Detta är en historia för sig..
Sugrör är suckrors på engelska, som vi alla vet.

- Fredrik, hittar du hem?
- Mycket möjligt..
Och sen låg han på golvet ännu en gång.
Att han blev och fortsätter att vara helgens samtalsämne är givet.

Fick en champange och ett diplom, väldigt sött, för OUTSTANDING WORK igår. Kul att få lite cred ibland.
Nu ska jag snart till jobb för att spendera tio ljuvliga eller mindre ljuvliga timmar med Mackan, Madde och Jocke på vårt kära hotell. Jag har absolut ingen ångest över att behölva vara inne när det är sol ute. Inte då.

Alltid lika kärvänliga mot varnadra..

Kickan ringer som vanligt och väcker mig, jag mumlar lite och lägger på och somnar precis om när Millan ringer.
Vaknar då och ser att himlen så blå som den kan bli och att solen skiner! Då känner vi glädjen.
Jag älskar verkligen Malmö på våren.

Kanske lite Ben & Jerry glass, stor förpackning & tre skedar?
Och lite brillsinförksaffning? Så vi kan se lite stekiga ut, som Marre hade uttryckt det.

Solning på Espressohouse till Millan fick sin oväntade damp för att hon var för varm. Solning i Västra hamnen med världens bästa freezer. Mickan kastar en bag i Kicks huvud och jag gav Mickan en rak höger. Solning på Hansas tak hos Stoffan, där vi (jag) bestämde att människor som stjäl eller förstör andras blommor borde få två månaders fängelse. Minst. Blinded by the light på Ipodsen. 

Det HÄR är KRISTOFFER!
Ville bara klargöra ett och annat för Kickan som tåflirtar lite under bordet. Kanske var det fö att avleda koncentrationen så vi kunde vinna Pictionary, vilket vi självklart gjorde. 
Ett gott skratt förlänger livet.
Mitt liv förlängdes en aning när Kristina fick ordet KEBAB till ZEBRA, när Kristoffer skulle ta ordet BÅTHUS omvändt och sa SEGELBÅTHUS. Ola slängde saker omkring sig i ren frustration över sin urusla lagmedlem. 
Är det här en svårighet, Krisoffer?

Valleballe hem på tisdag, VI STÅR OCH VÄNTAR! Grillfest på fredag och gänget är samlat once again.





Känner glädjen varje gång jag hör Cara cara mia. Love is all we need.

Jag är blåslagen & jag har gråtit av smärta tre gånger.
Jag har världens största blåmärke på knät & jag har tappat en miljard hjärnceller.
Men jag är nöjd.

Mille och jag är envisa och smått galna som fortsatte mörbulta oss själva i backarna. Vi svor över ungjävlarna som åkte förbi i ilfart när vi låg ner och kved, och vi hatar verkligen snowboards. Vi kan inte förstå hur man kan utsätta sig själv för den jävla grejen. Och still, we did. Men vi hade våra stunder, när vi var grymma och tog oss ner med glans. Och så var vi sjukt nöjda.

Mille slog rekord i lifttrillning. Sex gånger i en och samma lift. Vid ett tillfälle släpades hon efter liften och frakturen i hennes arm blev bara värre och värre. Vid ett annat tillfälle fick hon offra sig för att jag inte skulle få liften i huvudet och dök ner i marken framför en folkskara som inte alls förstod vad hon syssla med. Thanks mate.

Tillsammans med Fjellman & ett galet dala-gäng drack vi Mintu och öl mitt på dagen. Vi sjöng Arickitickitanga och överröstade bandet. På Kantarellstigen bor det skönaste dallänningarna. Markus i täten, en Borgmankopia i sina bästa dar. "Jag är int full, jag vatt ut."  Han vill gräva bort Skåne från Sverige, vilket vore en vinst för oss alla. Dom slapp skåningar och vi slapp höra dalmål. Fast helst av allt ville han dela säng med Mickan. De ville inte hon och han var inte nöjd.

Bräda hem lite smått berusade funkar. En lift i huvudet klarar jag, och våra göteborgsmän tyckte jag var cool som nickade liften. Whenever your in trouble, så ringer vi en sån. En såååån fru.

Björn Rosenström LIVE på HC. Mest röj någonsin, och Ricrad och jag sjöng nog högst. Jag är så het, och vi var såååå heta. Mille försvann och tyckte sen att det var helt självklart att hon stod bakom staketet med Markus. "Jag står ju här": Jaha.
Norsken Marco sänkte oss - vi sänkte oss själva. Dagen efter uppskattade vi inte Marcos gest - vi mådde mest illa.

Nästa år är det vi som dansar på bordet, bjuder på kakor utklädd till.. nåt, bor i kollektiv och kommer bakfulla till jobb. Porjolööööök - nästa år är vi säsongare och kör järnet.

Då, nu och föralltid.
BIMBO & BAMBI.

WHERE DO WE DANCE WHEN THE EARTH IS TURNING?
WHERE DO WE SLEEP WHEN OUR BEDS ARE BURNING?