How to..
...hamna i Borlänge när målet är Mora.
Jo, man planerar en dagstrip till lilla mysiga Mora. Kvällen innan går man ut och festar och dricker mer och snabbare än vanligt. Man dricker Absolut Disco och lär sig nya snappsvisor. Jag lär ur den skånska "Ovanlär, sulan hänger lös". Sen vet ingen i Mora-gänget vad de heter eller var de befinner sig. På vägen till Wärsan tacklar man Charlotta så hon slår näsan i snön. Man har då innan de råkat välta en stol på hennes fot så den börjar svullna. Charlotta skrattar då hon inte har någon känsel, tack vare vodka och -15 grader. Sen går man på efterfest och sover ungefär tre timmar (noll om man heter Annie och Fatima). Klockan fem på natten blir man sugen på att klä granen, men somnar på väg mot glittret. Trots sömnbrist och smärre huvudvärk tar man sig upp, laddad för småstadsshopping. X antal timmar efter uppstigning packar man in sig i bilen och börjar sin resa ner från fjället. Man snackar om gårdagens skandaler, sjunger med till Last Christmas och VIPS, så har man missat avfarten till Mora. Detta märker man dock inte förrän en halvtimme efter då man närmat sig Malung. Från Malung är det då lika långt till Mora dom till Borlänge. Och en timme senare är man framme på Kupolen i Borlänge. Det kändes, och såg säkert ut, som om vi inte varit i civilisationen på år och dag. Som fyra galningar erövrar man affär efter affär och två timmar senare är man helt slut. Vi vandrar ut med alla våra kassar för att styra skutan hem mot Sälen igen, 20 mil to go. Dagen blev inte alls som planerat, men guuud så brååå!
Yeeeeeeeeeeeeeeeees.
- Har du burit in en gran i min säng?
Tjejerna dricker vin och grabbarna hugger gran. De till och med köper glitter.
Livet leker, snön faller & julen närmar sig.
Det är vitt och fint och solen skiner på oss. Vi har bakat pepparkakor och byggt en fin Afterski-borg i snön utanför stugan. Vi har ätit julbord och sjungit hej tomtegubbar. Vi har haft vattenrkig inomhus och snöbollskrig utanför. Vi har kramats och slagits.
Jag lever och jag lär. Brädåkningen går bra & nya vänskapsband knyts. Stämningen i Fäboden är toppen, gemensamma middagar där vi lär grabbarna allt de glömt sen hemkunskapen. Just nu låter det, pasta&salt - helvete jag glömde saltet!
Jag och Annie på en scooter, upp för backarna och ner genom skogen innan det blev race på myren mot de andra. De dalsländska scootrarna går bättre än de thailändska mopederna och det vet vi alla att det inte är illa. Den enda som missbedömde hastigheten lite var PJ, praktikantjävlen, som åkte in i ett träd vilket vi andra fann otroligt kul. Cajsa, tjejen som vattnar plastblommor, var nöjd att det inte var henne vi skrattade åt för en gång skull.
Charlotta och jag har en julstjärna i rummet som vi berömmer oss själva för varje dag. Vi lyckades trots allt sätta upp den på fyllan. Vi bråkar om huvovida hon stänger sin byrålåda eller inte och om var vi ska hänga handdukarna. Hon är trots allt en pärla den där.
Cookie och Saxen, jag saknar er och önskar ni var här.
- Amen det var ju varmt bara för det inte var kallt!
Yeeeeeeeeeeeeeeeeeeees.
Love life, sa sant så mister Ståhl.
- Jag blandade nog ihop Bruce Springsteen med Povel Ramel!
Vi älskar att vi jobbar i Hundis. Vi har en skvallerbok där ALLT rapporteras. Enligt resten av Sälen är hundisrepan värst på skvaller. Är det någon som vill veta om någon var med någon i helgen och vad som egentligen hände mellan han och henne och om någon verkligen tyckte om någon och om det är sant att någon gjorde ditten och datten, då trippar man in till repan och stämmer av. Anledningen till att det skvallras så mycket i fjällen är att vi lever i en liten bubbla, tätt inpå varandra 24 timmar om dygnet. Visserligen är vi utspridda i tjugo olika stugor och på tio olika arbetsplatser, men vi lever ändå i vår lilla Skistarbubbla. Och vi trivs!
Min arbetskollgor är en härlig blandning av männsikor - den enda sjukare än den andra. Vi har Cajsa som tar ALLT med en klackspark och i förrgår "knullade hon bort bussen!" (hennes eget numera kända uttryck) så hon missade sin hemresa och nästan missade sin Londonresa. Vi har Richard som disskuterar sjuka saker hela dagarna. Idag handlade en disskusion om hurovida vi skulle kunna tänka oss att sprätta upp vår egen hand och om hundar som VILLE åka skateboard (för de hade han läst på internet!). Vi har Janncan, Annie & Fatima - tjejerna jag direkt älskade, på vår första gemensamma middag åt vi tacogratäng på DERAS initiativ, och då blev jag glad. De använder ibland ord jag inte förstår då de kommer från Timmernabben, Booooorlänge (livelongtime!) och Goootlandeee. Vi har PJ, prakiantjävel, som bara går runt och kramas och Oskar som mest bara brottar ner folk till höger och vänster.
Igår blev det matlagning på Movägen där vi alla samlats för att se på Bonde söker fru.. Killarna var mer insatta än vi tjejer vilket vi självklart kommer retas för i framtiden. Väl hemma hade jag och Andy fixarstund, tog upp adventsljusstakar och kaffeljus, åt pepparkakor och disskuterade livet.
Imorgon kommer Charlotta, my sweet roomate och idag har det inhandlats Norrlands och baginboxar har lagts på kylning. Det blir utgång till Sveriges största dansgolv, Vinterträdgården, där Takida spelar och sen blir det shake på HC för att sedan avsluta i vårt hus, för "i Fääbooon görs det potatismos mitt i natten".
Och imorgon ska vi ut i backen med brädan.. ett lycka till eller två kanske?
Fäääbooooon.
En meter kritvit snö, vita granar, frost på rutorna och strålande sol. Pistmaskinerna gör backarna redo och adventsljustakar tänds här och var. Så såg det ut när jag promenerade till mitt jobb imorse. Jag kom på mig med att gå och le hela vägen, helt för mig själv. Det var så vackert att jag knappt trodde det var sant.
Fäbooon (som man säger här uppe) har blivit mitt hem. Här möttes jag av Cajsa, Gustav & Mattias när jag anlände. Gustav var iklädd kallingar, endast, men skulle ändå ut i den meterhöga snön och hjälpa mig med väskan. Cajsa låg under brandsläckaren efter hennes hysteriska skrattanfall och Mattias var på väg utklättrandes från hans helvete till rum. Och det här är bara tre av alla dårar. Här bor vi sexton personer, alla har tack och lov inte flyttat in än, och har redan fått ryktet om att "i fääbon är dörren alltid öppen". Jotack. Idag vankades det tacogratäng och fjällupdates, repangänget samlades och snackade lite dalmål. Jag känner att min skånska kommer tyna bort allteftersom, man umgås trots allt med gotlänningar & dalabor. Hååååååårblåååååse får ersätta fön i fortsättning.
Tiden går fort och jag har redan hunnit med att skotta fram en bil som knappt syntes, betigit en snödriva och sett Sandra trilla ner för det, åkt skidsko i Rikards bil, haft filmkväll på Movägen, haft gäster i Fääbon, diskat 5000 glas efter förfesten, blivit retad för min skånska, källsorterat sopor, ätit kladdkaka som INTE rann ut i hela ugnen, sett en hund åka skateboard & lärt Tima att det visst ska vara havregryn i chokladbollar.
Märkligt att man för mindre än en vecka sen låg på playan och stektes i solen..
Over and put. He på de.