World inside my head.
Visserligen agerar jag så ibland. Jag säger till er när ni inte ska dricka mer, jag säger till vilka tjejer jag inte godkänner och visst har jag släpat hem er allihopa en eller annan gång. Viktor har jag tillochmed släpat hem från vårt grannland för några år sedan efter en redlös kväll hos danskarna. Ricrad skriker jag mestadels på, om allt mellan himmel och jord - han byter musik eller lämnar in skolarbete för sent. "Jaa, mamma" har man fått höra ett antal gånger. Då känner jag ännu mer att jag måste mamma mig lite.
Oskar, du kan inte svika Torben på jobbet!
Ståhlan, du bör inte smälla alla dina pengar på en charter!
Borgman, inga fler stygn i ansiktet detta halvåret är du snäll - att cykla dygnrak är en urusel idé!
Jag är en bra mamma, och en bra syster. För när man älskar några som sina egna brödrar borde man kunna kalla sig syster. Och när man känner stolthet som en mamma när man ser att de klarar sig galant på andra sidan jorden, då är det familjekärlek.
Little Miss Sunshine.
"It´s big and loud, and everybody is into eachothers business."
Men det är min släkt, den ena är yrare än den tredje, den fjärde blir full på ett glas vin, den sjätte skriker på den sjunde, och ljudnivån är högt upp i skyn, men de kommer alltid vara min släkt som jag älskat i hela mitt liv.
Kristina Langeland - även känd som en av de porriga dansarna i Call on me-videon & Emma Andersson - hälften slampa, hälften Edvin. De är töserna som kan få mig från bad to fab, om vi ska uttrycka oss som E hade gjort. Botten was nådd, jag var helt slut efter en helvetesdag på jobbet med flygstopp och annat skit. Men en sväng inom Palma har ingen dött av tänkte jag. Jag spatserar dit, svärandes och suckandes. Träffas dessa två filurer och föds på nytt. I love it.
- Hey tramp!
Emma hade hoppas i en miniliten klänning och var drop dead visserligen, ändå fick hon bli kvällens tramp. Vi gick catwalk barfota till Amore, där vi blev fyra år gamla och hällde drinkar på varandra. Bodyshot fick en helt ny innebörd. Vi dansade i regnet, det kändes som vi var med i musikvideon till It´s raining man - den nya och hippa versionen.
En timme senare har vi hamnat på en kebaberia (man kan visst säga så!) där Emma flörtat med ägaren och är numera en i personalen - fast bara när hon känner för det. Miss Tramp satte på sig ett förkläde och gick för att hacka grönsaker i köket. Sen bakade hon brödet och blanda såser. Alf skrattade som ett barn oavbrutet.
Inte blev det bättre av att jag än en gång pratade utan att tänka först;
- Va fasen har de datastolar i en Kebaberia för?
Det var ljust ute när lämande Amude och hans kebaber. Hemma hos Björn bjöds det på vin och Tony Hawk. Alla skateboardtricks gjorde mig snurrig, dessutom var jag värdelös. Vi somnade i en enda hög för att vakna 20 minuter senare av att Emma hade fått en sorts sjukdom - en allvarlig sådan - man pratar oavbrutet i över en timme. Klockan blev åtta och det var dax att gå hem tyckte vi. Efter ännu en regnig promenad upptäcker vi såklart att nyklarna är puts väck. Vårt vanliga flyt. Klockan var halv nio, det spöregnade och vi var utlåsta. Lets gåe.
Men Brämhults juice är alltid ett plåster på såren.
När vi väl vaknade, då normala människor dricker sitt eftermiddagskaffe, kände vi hopp om livet igen. Detta för att vi visste att grabbarna skulle anlända med en surprise us-breakfast. Lovely.
Och den 10 oktober åker vi till Thailand. Bokat och spikat. Jag saknar min Mille och längtar tills den dagen vi ska umgås så mycket att vi kommer tröttna på varandra. Då tjaffsar vi om allt vi kan komma på. Jo, nä, jo, nä, jo, nä. De tycker jag, de tycker inte jag, nähä men det tycker jag, jaha men inte jag. Jag saknar tillcohmed det.
Cara cara mia.
Min syster och hennes kompisar är 14 år och har precis börjat åttan. Det är Malmöfestivalen vilket är typ årets händelse för dem. De sminkar sig i flera timmar innan, provar kläder och speglar sig. När Måns Zelmerlöv skulle uppträda i lördes va de på plats femtioelva timmar innan det började. Självklart stod de längt fram, säkerligen grät de lite också - av ren lycka över att se honom lixom. De disskuterar sen hur mycket de faktiskt äääääääääääälskar honom. - Alltså han är bara såååå snyyyyyyyyyyygg!
De går runt i stora klungor, eller led, tio tjejer som håller varandra i händerna och tränger sig före - Men hallååå, vi ska se Ola och Danny!
Jag svär när såna här led med små bimbos tränger sig förbi mig, men i andra sekunden inser jag - att det där faktikst var jag för bara några år sedan. Vi var 14 bast och trodde att vi var på topp - vi kunde allt och visste allt. Dessutom hade vi Buffalo skor och Eastpack väskor, haaalllååååå.
Ville vi stå längt fram så såg vi till att det blev så. Det var tider det.
Nu är jag 20 år, tränger mig bara lagom mycket och är faktiskt inte ens lite kär i Måns.
Fantastic Fab 5.
Kokomansion.
Jag läser på Emmas blogg;
"Bildbevisen var utan dess like. En posande Kristina i trosor och bh på diskbänken. En Hanna i genomskinliga, nästintill osynliga, Dolce & Gabbana trosor dansade järnet på ryamattan medans jag gick runt topless med loafers på fötterna och en stor väska på axeln, och var bara allmänt ful."
Detta låter sjukt. Och ordet sjukt beskriver inte ens lite hur det var. Vet inte vad det var för mysko Pablo blandade i drinken som han så vackert döpte till seabreeze. Nåt fuffens var det allt. Vi förvandlades till norra Europas gladaste tramsebyxor. Detta ord bara kom till mig. Tramesbyxor. Det finns inte ens ett altenativ på ordval här inte.
Vi körde barrunda på Lilla torg innan vi återvända hem för ett hejdundrades disco. Nudistdisco.
- Jag köpte två korv för 40.
Emma ska förklara att vi befinner oss på Gökboet. Självklart.
- Nu ska jag äta svettig ost! Gott tugg /Kix.
- Jag ska bara hämta min mobil på golvet på röda kvarn..kran..gröna?
Jag har en ny definition på vänskap. Visst fan ska man kunna lite på varandra, ställa upp för varandara och hela den radängan.
Men man ska också kunna dansa halvnakna tillsammans mitt i natten, dela säng och dela en cheescake.
That´s it.
Kickan åt sju munkar på fyra minuter på Malmöfestivalen och Emma satte på sig en basker och lekte Edvin från Stefan&Krister, i en affär bland andra männsikor.
Jag ställde frågan, rakt ut i luften; - Vad gick snett i min vänskapskrets?
Fat, single & ready to mingle!
Grabbarna är snart framme i Singapore.
Och i Sverige regnar det. Ärligt talat så gör det ingenting. Kickan är hemma, jag ska ändå till jobb och min rygg är bara fjäll. Min mamma slänger ur sig; Hur kan du fjälla? Jag visste inte ens du varit brun.
Sista kvällen var sentimental och underbar. Vi skålade och sjöng Gente Di mare - alla tillsammans, med armarna om varandra. Vi var som ett lag som vunnit VM, rent känslomässigt. Vi åt god mat, Ståhlan höll tal och Richy var DJ. Jag skrek såklart på honom eftersom han alltid byter mitt i mina favortilåtar. Det var precis som det skulle vara helt enkelt.
När the final moment kom grät vi som små barn allihopa. Vi kramades och pussades och Time to pray pumpades i min lilla garden. Tack och adjö, ses om två månder, på en strand i västra Thailand.
Ta hand om varandra, använd kondom och drick med måtta!
Kickan är back on track - fat, single & ready to mingle! ♥
Sista natten med gänget.
Jag var så fruktanvärt lycklig när jag vaknade i morse.
Nu ska jag och Emma iväg och handla grillspett, vinaflarror, kanske en liten partyhatt & pastasallad.
Sen ska vi soldyrka en timme (samtidigt som en monsterbrun Langelandare landar på Kastrup), så vi kan ha klänning ikväll!
Sen blir det dukning, varsin nubbe och en svängom på terassen. Sen kommer ligan och sen är de SISTA NATTEN MED GÄNGET. Min pappa har en film som heter så.. som handlar om en gangsterliga i New York eller nåt. Hursomheslt. Vi är inga gangstrar och vi bor i en liten pluttstad som Malmö - men filmen om oss hade blivit hysteriskt rolig! 
Ayia Napa 05.
Baske 07.
Så fruktansvärt rolig bild, Baske 06. En hatt och en ratt, all you need. 
I you see us in the club...jepp.
Borgman i pilotisar, Höllviken 07. 
När man tänker efter så är det oftast sexakt såhär Ricrad ser ut..
Rhodos 04. 
Pepsodentsnygggt. 
Ståhlan redo för ett dopp, sommaren 07.
Och vi alla önskar att Mille, Kyrra & Valle kunde vatt med idag!
So long!
Time to pray.
I natt vaknade jag fyra gånger, och alla gånger av fyllesms eller fyllesamtal. Det handlade om skumpa och väder och vind. Det var säkert trevliga konverationer, men jag minns inte mycket eftersom jag var helt urvaken.
Jag har levt ett glassigt liv den senaste i en vecka nu. Inget jobb, bara ledgihet. Legat på playan och stekt, grillat, käkat lunch i staden och hängt på Malmös uteställe. Nu är det slut på det livet. Back to work idag. Det känns ändå ganska bra. Nu blir det ett liv med små glassiga inslag. "Kära Hanna and Emma of the hips. Tänkte dra igång med grill, mingel, musik, kotte(?) ikv..." Fint det. Anländer (porr) dirr efter midnatt, fit for fight.
På tisdag blir det dessutom en tårdrypande avskedskväll för grabbarna. Deras stora ryggor är packade, Borgman har följt sin packlista perfekt, och nu bär det av. Jävlar i havet, jag är avundsjuk. Två månaders höst i Sverige sen är det vår tur. På tisdag ska vi iallafall dricka nubbar (armen i vinkeln!) och äta sill (inte jag då förstås). Sen ska vi gråta, dansa halleluja dans och bara drämma -på det vänskapliga sättet.
Dessutom kommer Kickan hem från Maggan, mycket casablancaliknande dansdamp!
Rihanna - Don´t stop the music
Grattis Kikikakan! ♥
This is a spoon.
Så jag besämde mig för att bara fälla tre glädjetårar. Jag blev så lycklig.
Radissons järnliga skulle minsann göra stan osäker. Man måste alltid ha anledingar till att gå ut och bli dyng, och visst hade vi det. Jag hade nämligen precis fyllt år. Och eftersom mina arbetskollegor är så fina människor ville de fira mig ordentligt (läs; gå ut och supa och ha skitskoj!).
Tillsammans har vi hamburgarehistorian, ett kort i baren -drick så mycket du kan, this is a spoon & stop in the name of love. Ni kommer skratta tills ni faller ihop, menade Kim i introt till sin lek. Och jag borde veta vid detta laget att kvinnan alltid har rätt.
Det kommer bli en himla massa firandes i höst, vi ska helt enkelt se till att klämma in så många födelsedagar som vi bara kan. Och Gud, vad jag gillar det!
Att jag hamnade så fel och att allt blev så rätt.
Yes we can - vi lever för vårt motto.
Sök kontakt, sen bara dräm!
Man gör val i livet.
Val som förändrar hela ens tillvaro, hela ens liv rent av. Jag bestämde mig för att åka hem från Magaluf fast tre av mina bästa vänner var kvar, för det kändes rätt. Jag ville inte, och därför kunde jag inte, passa in i det livet en sommar till. Idag kan jag säga att det var ett av mina bästa val jag gjort i mitt liv hitills.
Sök kontakt, sen bara dräm!
Funkar i alla läge - vid kotte & vid raggning.
Jag & Emma utklassade Olle & Vidde i kotte, de skyllde på det ena och det andra. Det var för hårt att inse att vi var bättre. Konkistecknet var klockrent.
Lata dagar & heta nätter.
Det vankades parmiddag på Berghagens nypolerade gräsmatta, och vi lagade årets måltid. Vi lyssnade på Ulf Lundell och drack rosévin (SOM JAG SJÄLV HANDLAT PÅ SYSTEMBOLGAET!). Vi fick tillökning och det var sann midsommar-stämning. Jag kämpade hela kvällen med att lära mina kära vänner "Armen i vinkeln, blicken i skyn.." men får väl säga att jag misslyckades. Borgman körde istället sin egen snappsvisa som hans farfarsfarfarsfarfar lärde honom.
"Det är bara att sjunga med när ni känner igen er!"
Hips and dips at the Calyps. Han bara fortsatte och fortsatte tills vi inte kunde andas.
Sommarens fyllegrej kan nog vara att slänga sin mobil rakt ner i en grogg. Men är man en go kille är det sånt man får göra.
Och jesus, jag kommer lipa på onsdag.
It´s all or nothing baby.
Från BAD to FAB.
From BAD to FAB.
Ett gäng grabbar de. Kristian skulle följa med på grillfest till mr Ståhl och frågade mig vilka som var där. "Mina absolut bästa vänner" svarade jag. Han frågade vad de hette och jag började rabbla.. Oskar, Vidde, Richy, Ståhlan, Welle, Borgman, Kyrra, Johan.. helt ovetandes om att jag bara rabblade upp killnamn. Jag såg hur han reflekterade över att jag inte sa ett enda tjejnamn, men han sa inget. Men för mig är det de mest naturliga i världen - mina bästa vänner - mina bästa killar.
Snart ska vi uppleva ett femte land (för visst räknas Danmark?) tillsammans.
En singha och ett sällskap - definitvt på torra land.
Historien om Emma & Hanna som skulle åka till Stockholm är en rolig historia. Den handlar om livsfarliga stand by biljetter, om att äta godis till frukost, om 7 timmars väntetid, om att vara de enda två levande själarna på Sturup och om att ha den maximala oturen. Men framför allt handlar den om att se ljust på livet och även i de svåra stunderna hålla modet uppe. Detta med hjälp av en Ipod & en underbar vän.
Historien slutar iallafall på grillfest i MALMÖ, och alltså inte Stockholm. Lejna satt i huvudstaden med två baginbox och en vodka - som hon i ren desperation skulle hälla i sig. Jag hoppas att hon var vid liv i morse.
På Högåkersringen blev det grillfest i det, observera, underbara vädret. Nu kanske äntligen sommaren kommer till vårt avlånga land.
En fimp-i-såsen senare var alla riddarna kring det runda bordet där.
"Ge mig lite kärlek i livet en gång i livet." Viktor komma att få höra det ett bra tag framöver.
Och ett sms som jag läser med skräckblandad förtjusning. Jag har sett ett sådant förut kan man väl säga. Fyllesms på en nivå vi dödliga inte kan förstå. Men det hör lixom till, och vad den här mannen än lyckats peta ner i ett sms tycker jag ändå om honom. Och dessutom vet jag ett "monstersry" väntar på morgonen.
För att kompensera att vi inte kom längre än till Sturup tog vi tåget till Köpenhamn. Vi strosade runt i solen hela dagen, shoppade lite & bara njöt. - Sju och träve, vadå?!
Det känns verkligen som att isen smällt, det är inte många som är på en is förtillfället. Grabbarna åker om tio dagar, jag kommer sakna de töntarna så innerligt, men de förtjänar verkligen att åka iväg på deras, kanske, livs resa. Emma och jag är stabila i vårt förhållande, vi har på nåt oförklarligt sätt lyckats se till att båda har semster denna veckan - självklart blir det Hölle-playan varje dag. Kickan pallrar sig hem från Magaluf snart, förhoppningsvis i helt okej skick efter en säsong. Och nu hade jag faktiskt tänkt gå in och våra finfina biljetter, Mille!
Och förresten så pirrar det i min mage.
Estocolmo.
Är man kär när det pirrar i magen?
Jag och Emma kommer vara jobbigt heta när vi imonn entrar huvustaden i våra nya skossor.
- Alltså Hanna, du kommer vilja hångla med mig när du ser mig i mina nya Massimo Dutti skor!
Lejna & Spjutspetsen.
-Gillar du sambuca eller?
-Bjuder du mig på sambuca så lovar jag dig att jag tar första bästa plan till Malmö!
Tusen grattis i efterskott till min genom tiderna, genom eld & vatten, bästa vän Mille.
På måndag är det min tur att fylla 20, for your information.
Over and out.