Upgrade U.
Beyonce feat. Jay Z - Upgrade U
Jag förstår inte riktigt hur jag ska kunna klara en sommar utan vissa människor, som just nu är solstrålarna i mitt liv.
Min lillmussi Emma, MEST TOSSIG. Afonso beskrev oss som de sjukaste tjejerna han träffat, inte lik några andra. Och det är helt rätt. Efter en hård kväll bjöd Affe på mat, (som jag dock råkade somna ifrån) förlåt & tack. Isberg ville vara generös och bjuda, han hade trots allt två tusen i plånkan, men ibland går det inte som man vill. Vi låstades som vi inte alls kände honom och han var ganska utstött där ett stund - han sket i vilket, och skrattade ihjäl sig åt sig själv.
- Vi hade höga tankar om dig..
- Nää, det ska ni aldrig ha.. Jag är låg, inte hög.
En monsterarg Mille, och Emma i ett fotbad.
Och hur jag ska kunna lämna mitt underbara kollegor - som jag numera vågar kalla mina bästa killkompisar i flera veckor.. När jag släppte bomben att jag skulle avvika ett tag strejkade Läss, Mackan kasta vindruvor på mig och Martin skrek några fula ord. Och det är därför jag älskar dom.
Kommer inte kunna höra en enda Johnny Cash låt utan att tänka på er. För att fira att vi gjort mer onytta en nytta gick vi på barrunda. En skogshuggare i gaystjorta, en romantiker och en dragen chilenare. Och så jag. Det hela slutade med att vi låg, mitt på gågatan, och vek oss av skratt. Detta resultatet av en helsjuk kväll - vi lärde Nico svenska snappsvisor, minglade genom stad med vinglas, Salut;ade som i Chile, drack kamikaze och hamnade nästan i slagsmål med en otrevlig servitris. Jag kände mig trygg, jag vet att ni skyddar mig i alla lägen.
Vi satt idag på jobb, över en välbehövd cappuchino och garvade - trötta och lättroade. Då konstaterade vi att vi är ett sanslöst dreamteam, och att vi en vacker dag kommer öppna nåt eget.
Leende guldbruna ögon, - Jag började sjunga, och ingen sjöng me.. och då visste jag inte ni inte var där.
Mackan är händig och underbar, (förlåt att jag vinner på tre-i-rad och kasta gris).
Och skogshuggaren - en dag kommer vi nog gifta oss.
Richy bitchy, idag har varit en sån dag jag saknat dig. Tre år på St Petri - svårslaget. Du är den människa som jag kan bli mest arg på i hela vida världen, men också den som fått mig att växa tre meter pch uppskatta livet mer än jag redan gjorde. Jag kommer alltid vara tacksam över det. (Nu hade du sagt.. jävlar vad ledsen man kan va!)
Life is life. Grönbyhage - alla var nördar utom du.
15 missade samtal, ett underbart eurovoice - by Langeland.
Studentvecka och STOCKHOLMARNA till Malmö, satan vad mycket dancing and crying.
Magaluf till dom nyblivna chillisarna och kajorna.
Och det är en ni inte träffat tjejer, Bean - Horny Bean, vår nya vän. Han har horn och han är vacker. Och kommer bli Kick-Mille-Hanna-lägenhetens head of the house. En dag kanske han blir the honry bean ala Son Matias?
Jag bara svamlar. Fan vad jag gillar det.
Jag tar nog och bokar nu.
Time will tell.
Sorgen är beviset på att man har älskat. Och har man älskat, då finns det ingen sorg.
Mr N.
Solen skiner och den jobbiga fågeln är tillbaks. Det låter som den sjunger Barbie girl-refrängen, om och om igen. Nåja, det var väl lika bra, så jag hinner ut i solen och sola lite, orka va vitast på hela playan i sommar.
Igår var det utsparkslekar i parken, och jag och Eddie blev otroligt sentiimentala över att se alla dunderfulla och äckliga ungdomar som badade i gyttja och en äcklig damm - för vi vet själv hur roligt vi hade förra året. Det kändes då helt naturligt att bada i gyttja och ha alger i håret, att halsa polsk vodka och duscha i Rebeshoppen. Och aldrig förr har man varit en sån patriot för sin klass. Spjo3c aka. Grönbyhagecrew.
Jag kände glädjen. Ett enda underbart kaos.
Tiden går så fruktansvärt fort.. man går och lägger sig och tänker att nu är det typ 100 dagar kvar till sommaren, studenter och Magaluf. Sen vaknar man en morgon och så är det bara typ 10 dagar kvar. Man känner sig nästan maktlös när tiden och dagarna bara springer iväg. Det enda vore väl att se till att ens liv blev så tråkigt som möjligt.. Men det vill man ju inte heller. Tiden går fort när man har roligt - och Gud vad jag älskar mitt liv, och min ibland enformiga vardag. Känner dock att jag är redo för att trycka på knappen, för att boka resa nu.
En enkelresa till underbara second-home.
Idag skulle vi dock vatt tillsammans, Emma Valle Kickan & Mickan, och FRIDA - Dunka mig gul & blå.
För vi är nördiga och kan hela utantill, och vi triiiiiiiiivs!
Bysh & jag, långt in i dimman, utspark 06.
Ett år har gått fort minsann.
Ikväll dricker du Öreborare på E4an, kramas lite med fylloZeke, hänger med Änt på treo dör att vid fyra gå den lilla men ack så jobbiga backen upp till vårt andra hem - Casa, Casablanca. Förhoppningsvis står Chris i dörren och säger "De gå fint!" på sin söta norska, sen kommer Hugo kanske iklädd Supermandräkt och jävlas lite. Sen blir det dans med Dips, Pigan & Slaid till vilka nu årets sommarplågor är. I´m in love with an alien - hoppas, hoppas. HA!
Mitt när de står där och dansar och har det sådär jag-hade-nästan-glömt-hur-underbart-här-är-UNDERBART då tänker ni på oss, och längtar tills vi kommer. Först jag, och sen Mick & Kick och deras barskolegäng som kommerbli wannabee gruppsex 06 dirr. Men whatever, den 16 juni kommer vara den ultimata kvällen. Om alla pallar hela kvällen och Valle skippar spygången - vi vet alla vad som väntar då..
Och du, Valle, kom på en positiv sak med Son Mathias - Det ligger ju nära placernas place - BIP! (Du ser, jag är aldrig negativ!) - Nån som ska med till BIP? Svar Japan.
Mina darlings, in i dimman...
Jag vet att ni saknar mig.
Vin & Gastronomi.
Lediga helger är guld värda.
Denna helgen har varit skadlig för fröken Bonli. Jag har ont i fötterna efter all dans och gång i 8cms klackar, jag har ont i knät eftersom en viss BENJAMIN tappade mig rakt ner i asfalten - sista gången jag lät dig vara en gentelman, jag har ont i ryggen eftersom jag fick lyckan att sova på en 1mm tunn madrass halva natten och halva natten i hörnan på soffan med en Alex som bredde ut sig på resten, jag har ont i min häl och Maccedee ville inte ge mig ett blått plåster och nu har jag huvudvärk av allt rödvin också. Dessutom har jag två fula stämplar på vänsterarmen efter Plycsh och en stämpel på högerarmen och en på magen efter Privé, som inte riktigt vill gå bort.
Tusan, vad jag tycker synd om mig själv idag. Någon måste ju göra det och eftersom mamma bara fnyser och säger att jag får skylla mig själv. Och som vanligt har hon väl rätt.
Singstar med Jeppa som enligt spelet varken var lovande eller solist - han är tondöv. Jag tyckte dock att han sjöng Sarah med en otrolig pondus. Mille fick mest poäng vilket var en överraskning för oss alla - inte minst henne själv. Plycsh var som vanligt klockrent och denna gången var det Jeppa och Ekan som tog ansvar. Även Afonso som lånade ut sina skor till Emma och själv gick barfota genom stan. Vilken hyvens, vilken nunna.
Sex and the City när det börjar ljusna är underskattat - You can take me out of Manhattan but you can´t take me out of my shoes. Minus höll om Thure hela natten - jag tyckte de var underbart söta men de ville helst inte prata om det på morgonen.
Fest på Annars för Oskar Österberg, vår feeeeruktansvärt söta vän. Festen lär finnas med på topp-tre roligaste festen detta året. Mingel, skumpa, buffé och en monsterhungrig Svensson. Borgamn och Richy höll tal - nästan en tår i ögat när vi alla skålade och sjöng för vår, citerar; landslagskamrat och stålherre Oskar. När Way I are spelades, för hundrade gången, var dansgolvet fullt och glädjen maximal. Den rara Sara och jag gick röda mattan ner och fast jag inte tror det är möjligt - ibland överraskar jag mig själv. Vi skrattade nästan ihjäl oss. Det uppstod en tävling om vem som kunde fläta finast. Sara, Alavarez och Ljung och det var mitt hår som skulle flätas. Alavarez vann eftersom han gjorde en fembensfläta. Snurrboll, enligt Sara.
Min vapendragares make anlände efter vi svurit över honom i tre timmar. Feja och jag blev tajtare än tajtast och en tjejmiddag (-Måste vi kalla de tjejmiddag?) inom kort är det sagt.
Man blir så glad av alla dessa människor, som dansar och bara har så sjukt kul ihop. Lite is dock..
Vänner och fiender, främst vänner, jag älskar livet tack vare er.
Skål i dimman!
Weekend i Baske.
Skål i dimman!
Det är med skräckblandad förtjusning man vaknar upp - alltför många i ett alltför litet rum - och tillsammans konstaterar att man är sliten som få, och har ungefär noll minne av vad som hände efter klockan 22 kvällen innan.
Vi alla mindes att vi hade riktigt jävla roligt, Mille har träningsvärk efter all dans. Var började kvällen flippa ut? Och var fanns gränserna igår? Ingenstans tydligen.
Valles tal var så rätt. Vi har under fyra år varit med om otroligt mycket tillsammans - inte bara roliga saker. Vi har bråkat, skrikit och svurit till varandra. Men vi har också sett fyra länder tillsammans, somnat tillsammans, vaknat tillsammans och skrattat tills det krampat sig i magen. Det finns saker och ord som bara vi förstår.
Det är nåt visst med Baskemölla och Simris. Det är vackert och underbart, havet är blått och det luktar grillat. De älskar oss på Ica inne i Simrishamn för att vi alltid är ute i så god tid, och de älskar oss i kiosken för att vi frågar vad kulorna kostar, helt ovetande om hur galet det kan låta. Mamma Ricard - ägare till Baskes bästa hus, vet nog inte riktigt vad hon sysslar med - låna ut sitt hus till 13 ungdomar en hel helg.
Sex sängar, en soffa och en madrass av tjockleken 1 mm. En sossegrill, lite flairingflaskor och ett gäng störtsköna männsikor. Och såklart, Way I are - Timbaland. (- Jag hade nog kunnat höra den låten i....hrm, fyra månader, varje dag, hela tiden).
Propelle-Karlsson på Rufet, Knäcke, Mille Långstrompé och KyssmejLotta Rullgardina - jag älskar er till månen och tillbaks. Baske 07 - slog nog alla rekord. Första och sista för detta året. Snart bär det av till Magaluf och i augusti drar grabbarna till Aussie med sina badshorts och bringor..
Som Oskar hade sagt, Feeeeeruuktaaansväääärt BÄST! 
Ring the alarm.
- Ni fem tjejer plus packning, i en liten bil? Lycka till snäckan!
Tack mams. Du ska nog se att det går bra. Vi får rulla fram sakta men säkert längst vägarna i hopp om rätt väg med Tell my why/Love is the music på högsta möjliga volym. Detta året blir det kanske inte femtioelva stopp som när Richy är förare. Bara en fem, sex.
Klapp för Baske. In i dimman.
Jojo - Anything ♥
Superman.
Blå01.
Lejna är 08. Hon kunde inte riktigt få rätt på om vi sa Blue01 eller Blå01, sen räknade hon ut att vi sa Blue01 när vi ville vara internationella. I själva verket sa vi inget av det, utan BO01 på skånska.
Helgen har varit ljuvlig. Från Lilla torg till Plysch, från Plysch till efterfest hos Lillmussi, från bakismorgon hos Lillmussi till stekning i familjen Bonlis trädgård, från Bonlis trädgård till Ica maxi för att tävla i vem som kan handla snabbast, från tävling på Ica maxi till grillning och vin, från grillning och vin till mys i filtar på terassen, från mys i filtar på terssen till sambucakväll på Privé, från Privé och hem. Lejna lämnade Malmö och åkte tillbaks till Gullenborg.
- Tänk vad ont det måste göra att föda barn!
- Ja, och tänk hur mycket värre det måste vara om man är oskuld!
God help me, Benjamin har talat.
Vi känner glädjen, - och fett med kärlek.
Hur mår Lejna idag?!
Stekning i bikini i Västra hamnen är fantatsikskt. Lite freezer och David Gray på det. Och snacka minnen och snacka framtid. Life is good.
- Min gammelfarmor blev 100 år, hon fick brev från kungen..
- Nä?! Fan vad coolt!
- Jaa, tänk 100 år, 1 0 0 år! Tresiffrigt lixom.
- Men tänk då att fylla fyrsiffrigt!
- Det kan man nog inte..
Idag känner jag maximal glädje.
Lejna, kvinnan som lärde oss utveckla vår glädje, kommer till Malmöööööö. Den lilla yra stockholmaren kommer få en helg hon sent glömmer. Vi ska shota fernet, ha linnen som klänningar (eller så har vi det inte) & öva på veckodagarna.
Sen att de jag kallar mina vänner, mina bästa underbara vänner, är en aning freakade är nog helt okej. Det är kanske rent av därför jag älskar dom som jag gör. Emma Andersson - joggar sitt eget vårrus till Cara cara mia, Caroline Valdix - hennes tjat om Sällskapsresan har dämpats en aning, Mikaela Broddene - får bara några nervösa sammanbrott om dagen och skriker som om hon hade Touretts syndrom, Kristina Langeland - åh, hon älskar lööööööök!
Piccaboo tja och hej, Davidhallsgatan och visst får vi alla plats i samma soffa.
- Trasmattor på en båt?! Förresten heter det inte golv, det heter durk!
Stig-Helmer är vår hunk, - nämen är du full mitt på blanka dan?.
Baka tacos.
Rättfärdig ilska behöver man inte göra sig av med direkt.
Ellen, Sanne, Jocke, Micke, Läss & Mackan. Ni är ett strålande gäng - den ena mer klockren än den andra.
Jocke älskar min axel.
- Nu är jag så mätt att jag inte ens hör vad ni säger..
Baka tacos. Sweet, dude.