In i dimman...
Att en bild kan göra en så lycklig och olycklig på samma gång. Det knyter sig i magen på mig, och en känsla av obehag sprider sig. Samtidigt pirrar i hela kroppen och en mitt hjärta slår hårdare. Min dagliga dos från barskolan.net och denna bilden ligger framför mig.
Och det sjuka är, jag minns denna dagen som om det var igår. Vi ligger hos pensionärerna och steker, en bit bort står Robban och Hulken och flairar. Stranden är full av sköna människor som trots sin bakfylla längtar efter kvällens första shot. Livet här är annorlunda, och obeskrivligt. Jag längtar tillbaks.
Mitt älskade Magaluf, våra runda fina balkonger i det rosa huset - det berömda Siroco. Där har vi haft de bästa stunderna, de stunderna man hoppades aldrig skulle ta slut.
Om det så var bakismorgon med Activayoggi, decking på Bart med Mille - tyvärr har redan en sängkamrat, förkrök till Evighet & Fångad av en stormvind eller lyxmiddag tillsammans.
På balkongen har det sagts allt, och lite till. Här har fler klunkar tagits än någon annanstans, har har vi skrattat och gråtit, bråkat med Alberto och sjungit- ja herregud vad vi har sjungit.
Just nu känns det så långt, långt borta. Det regnar, för ovanlighetens skull?, i Sverige och sommaren känns så långt borta..
Men varför klaga?
Thailand/Vietnam/Kambodja om två veckor, Taikons ännu en gång.
Tiden går fort. Snart är vi tillbaks och då kör vi.. IN I DIMMAN BORT FRÅN VERKLIGHETEN!
Hääääärligt.
Brudarna brus i huvudstaden i fem helt klockrena dagar/nätter.
Den som kom på idén om att släppa på 1700 Magalufveteraner/turister/kändisar på Silja Line för ett dygns kryssning kan vara den smartaste/mest korkade människa som lever.
Det gungar, det gungar, det gungar... mot Finland, på Silja Line Festival.
In i dimman, bort från verkligheten!
Stiffe ser lyckligare ut än vad han nånsin gjort. Örjan meddelar att vi ska dela hytt med Stiffmaister och han strålar. Bo med två brudar, wow. Efter många om och men slutar det med att han istället ska bo med Örjan och Gegg - pojkarna som Gud glömde, mest mongo någonsin, och stackars Stiffmaister ser nu grätfärdig ut.
- Tjejer, ni hörs tvärs över hela resturangen, folk blir ganska sura.. men vi ÄLSKAR DET!
Zandra skuttade upp på stolen och körde sånger till höger och vänster, vi andra körade och det lät (vackert). Stackaren som bara vågade be oss dämpa oss fick ångra det - han fick sig en blåsning och sen SJÖNG VI HÖGRE!
Fernando, ursnygg i sin kostym, åt för många räkor och försökte spela piano, vilket gjorde den finska servitrisen galen. Lejna käkade chokladpudding med vaniljsås och blev full tidigare än alla oss andra - otippat. Örjan vinglar in i resturangen och ska som vanligt lyfta upp mig - du är så liten och söt, och jag är så stark.
- Är vi fulla eller gungar det?
- Det gungar, de gungar, de gungar...
Folk som vinglade fram i båten kunde för en gång skull skylla på nåt annat än sin fjortisfylla (ja för det är så det går till i Magaluf, man super till man stupar, därmellan ska man helst hunnit med lite dans och stripptease).
Förfest i hytt. ja, vilket nummer det nu var. Jag och Valle körde en livs chansning och knackade på en dörr, på helt fel våningsplan. Detta blev så helfel att det blev rätt, och förfest på hytt, ja va det nu var blev aningen utflippad med disskusioner som aldrig bör disskuteras med någon annan levande varelse.
Man kan stavas till Lejnas pappas nysningar btw, DE BOCHO. Rätt och slätt.
Kvällen tog aldrig slut, utan blev sakta men säkert bara morgon.
Det blev barhäng med Boden och fyllekajan, danslektioner med Alex, skumpa med Robban, livräddning på en pundare som hela tiden kallade mig Anki och barfotadans med Hedvig till Basshunter LIVE (jäklar vad killen satsar).
En öl till frukost har väl aldrig skadat.
Väl i land fortsatte det gunga, vi hade fortfarande något att skylla på, och vi gungade först och främst till McDonalds där vi träffade en knarkare som ville bjuda oss på glass, en man som skulle mörda oss med en hagelbössa och en liten indier som gav oss ballonger. Stockholm är en trevlig stad.
Vi gungade vidare upp till Scandic, där det vaknades förfest i sviterna. Matze och Daniel var inte slitna, med ca. 0 timmars sömn i bagaget. Lite vin och maxning så. Slaida var seg tills de att hon hitta en smirre i sin väska. Vi träffade Maggie som glidtacklade in mig i en vask och som visste mest om finnar i hela världen. Grattis till dig, min vän.
Kvällen fortsatte på Munchenbryggeriet, Kristin fläkte ut gratisdrinkar och Shenken badade i cider efter vår lek. Och sen bar det ut till Tyresö igen, denna gången slapp vi GÅ uppför helvetes-backen. Det började på golvet i tvättstugan men slutade med att alla låg i en stor hög i sängen.
Lejna attackerar en med sång på morgonen, ingen ro här inte.
Brudarna Brus & Co intog långbord på Söderhof och lärde stockholmarna hur man festar på skånska.
- Bonli..ska vi skåla?
- Alltid.
- Ål, skål!
båda tar en stoor klunk cider..håller kvar det i munnen & säger:
älg, svälj! eller..meningen är att vi ska säga så..men det låter typ: ällhhg, schwälj..& sen dregglar ida på bordet..
- Men ida.. du slemmar väl inte på bordet?
- Haha. joo..
- Härligt!
- Häärligt!
- Häärligt!
Vakten grät lite tårar eftersom vi väsnades för mycket, vi frågade honom om vi va på ett kloter, han grät en tår till och gick därifrån. Han fick sen ungefär 9 kr i drix när vi gick och han blev så glad att han bad oss komma tillbaka, och sjunga ännu mer trots att han hade ont i huvudet.
Fredrik VIPade in oss på K-15, där vi köpte smirre för femtio-jävla-åtta-spänn-men-de-är-det-värt och träffade Filip, min framtida Thailandpolare - fast att jag är en dryg jäkla skåning hade vi hur trevligt som helst.
Det finns så mycket härliga människor, måste alla bo på helt olika ställe?
Nån dag får det bli roadtrip till Boden, Götet, Värnamo, Gislaved, Trelleborg, Stockholm, Eskilstuna, Norge och Leffeland.
Love don´t let me go, kanske årets låt.
Siroco goes Stockholm
Cheeeeeeeses.
Det är egentligen bara cheeses (by Slaida) som kan förklara vår vistelse hitills i Stockholm.
starring
Hanna, neger var är du?
Hanna, ja tack gärna!
Lejna, vi ses på tåårssdau!
Vivi, naket är naturligt.
Valle, titta på den lille rööe (denna gången på riktigt).
Sara, cracklady?
Slaida, shake that ass bitches!
Sanne, WOW!
Kristin, denna gången utan Bart.
Det började katastrofalt.
Jag och Valdix klyddar till vårt liv och får i princip flyga till flygplatsen för att hinna med planet.
- Nu ska vi skåla med Baileys!
Sara tjatade om Baileys hela flygresan, vi andra ignorerade henne och svepte lite kaffe för att komma i form.
För att allt ska vara i sin ordning yrar vi runt, - Vivi fastnar nästan i hissen, - Vi är på TEEE-stationen.. som kaffe du vet, - Ser du den jävla Scandic skylten eller?, men tillslut lyckas vi lokalisera vår älskade Lejna. Det blev ett enda virrvarr av kramar och skratt. Lejna kom snabbt i form, till allas vår glädje kom JAJA! på bred skånska tillbaka ganska fort.
Saki langade in gänget i hans bil, satte på lite rock´n´roll och var beredd att skeppa oss till Tyresö, en bit utanför stan.
- Amen Lejna, vad är det för å?
- Det är ingen å, det är Mälaren.
- Jaha, har ni fler såna där mälare eller?
- Herregud, jäkla skåningar..
Middagen med mamma och pappa Fredrikson, -In i dimman.. haha, ojdå.. eller bara vanlig skål kanske?
Mams och paps fattar ingenting medan vi skrattar, allt är som vanligt, precis så bra som det ska va.
Slaida och Sanne ansluter till gänget vid 22, och nästan hela gänget är samlat. Ljudnivåan steg i takt med promillehalten och vi trvides.
Det blev konkurrens med bordet bredvid, det kunde knappt höra vad de tänkte ( -nä, men vadå? det är väl ingen som kan höra vad man tänker?).
På bussen tillbaks till vårt uppehälle kom lulligheten till sin rätt. Hade jag varit nån annan hade jag hatat oss just nu. Men nu är vi ingen annan och vi älskar oss själva.
Torsdagen den 16onde, dagen D. Med väskor stora som hus, folk som ser oss kan tro vi är på halvårstripp i fjällen, tog vi oss in till stan, mötte upp våra vapendragare Slaida och Sanne och nu också Kinky-Kristin för att sedan rulla vidare till Gärdet där Silja Line Festival skulle avåg ifrån.
På terminalen möttes man av dansande ungdomar, Living on video och Boten Anna sviker aldrig. (Det finns en historia om en kille som innan vi ens kommit ombord blir dyng, hamnar i fyllecell, vaknar upp sju timmar senare, helt ovetandes om var han är - troligtvis på båten men ack nä, utan väska och kompisar.)
1700 personer fyllde terminalen och festen var igång.
Skulle vi maxa eller? Aråååå, för de skulle vi! Det blev kära återseende hit och dit, Chris var sig lik och redo att dansa hela natten lång, Chili/Bodega t-shirtarna var utbytta mot slirre och kavve och det var här fyllekajan, numera känd i alla Magalufkretsar, vaknade till liv.
Och herrejesus, det kommer mer. Men inte just nu. Ska in till stan, käka middag och göra Stockholm osäkert. JAAAADÅ!
Fortsättning följer, PUSS FRÅN OSS ALLA!
Loosing my way
Tänk vad trevligt om fler kunde göra det.
Jag blir så arg på er så jag skriker rakt ut i luften. Farmor undrar vad tusan som står på och jag svär ett antal gånger till. Jävla idioter, varför umgås jag med såna typer?
Mamma frågar vem som gör mig så arg att jag måste skrika och jag förklarar för henne att Martin och Gruvan är helt jävla dumma i huvudet. Jag stampar i golvet, smäller i dörren efter mig och jag tillochmed sminkar mig aggressivt.
Och så ringer de på dörren.
In kommer Martin och Gruvan, med världens leende båda två.
- Haaaaaaaaaaaaaaaaaaj gumman!
Jag försöker verkligen fortsätta vara sur, och det går ungefär i en hundradelssekund innan jag börjar skratta och bara måste bjuda på äppelkaka. Jag är fortfarande arg dock, de ska vi veta. Älskade idioter.
Jag förstår ändå inte mig på dig. Och i många lägen undrar jag om jag verkligen känner dig så bra som jag tror. Jag kan fylla i dina meningar med precis dina ord. Jag kan på en sekund avgöra vilket humör du är på. Jag vet vad du tycker om och vad du inte tycker om. Vad jag också vet är att du fantastisk och kan komma långt. Om du vill och försöker, inte annars.
Men just nu känns det inte som jag känner dig så bra som jag en gång gjorde.
Man måste förtjäna respekt och förtroende.
Onsdag, jag återförenas med min Lejna och allt vad det innebär.
(Allt nedtstående är bara blahablaha, med sånt blaha som ständigt går runt i mitt huvud, och gör mig på världens bästa humör).
Ida, tycker det lät som en bra idé att ta med alla schampooflaskor. Och sen kan vi ju alla samlas i en liten hytt och bråka om duchen och skita ner badrumsmattan innan vi hunnit lägga den tillrätta. Undra om Lejna fortfarande knarkar ägg och fetaost, med oregano såklart, och om hon kan de skånska veckodagarna. Kanske kan vi hitta en skön säng där Valle kan bo? Och en mopp, ifallifall. Eller bara en Nina helt enkelt. Christin och BART ska pallra sig från Uppsala och sprida sin glädje. "I´ll bet your wild in bed" ska vi klistra upp lite här och var på båten, och "Lite fler skandaler tack". Sara har såklart packat ner sin dildoguide, utan den är hon inget. Eller jo, bara en helt vanlig Batman som är världens bästa på att sova. Vivi får man nog inte se ryken av, hon lär väl yra runt och leta efter E4an. Hanna, tror inte du anra hur många olika ställen du kan få sitta på. Eller bara ha lite two-minutes-sex med en vakt eller två. Lite juice kanske? En vodka lime kommer slinka ner. Kanske två. Valle, du får lugna dig med sambucan, jag gillar inte se dig gå din fyllegång - mot helvetet. Men var är egentligen luftmadrassen? Den dubbla, med halva sandstranden på? Eller den dubbla, med min födelsedagspresent på? Och var är den knasades soffan? Ida, är det du Göran som tagit den med sig? Göran? Inte Göran. Lets get fuckning mental med den superheta kinabox-mannen. Sex, what´s that? No, we don´t have sex in Sweden. Ida hade ingen kudde, men du sov ju inte hemma?, men hade hon gjort det hade hon inte haft nån. Jag gör pannkakor till frukost, på en gasspis som nästan dödar en sutp i kvarten. Glöm inte stänga gasen! Skulle vi? Skulle vi aldrig? Jag vill gå till BIP och handla, med de roliga korgarna som Vivi fyllde snabbare än blixten. Jag saknar tillochmed att kärringen i kassan allaitd slängde ner min cola lightburk i påsen. Ska vi ligga vid pensisarna eller? Ja, topless utan Gegg och Örjan i närheten. Så kan jag och Kickan spela strandtennis i fred - vi orkar inte med alla som blir förvånade över vår talang. Så kan vi köpa baguette för 2.90 e. När Mickan blir törstig, då är det allvar - då köper hon en stor flaska och en dunk. Varje morgon saknar jag att vakna upp till fullt liv och rörelse, eller totalt stendött och bakfylla. Men hur som helst var vi tillsammans, på en yta av 60 kvm skapade vi familjen. Och så levde vi lyckliga i alla våra dagar.
Vi är bäst tillsammans.
Rock´n´roll med Spjutspetsen blir det givetvis.
Du kanske är världens sötaste.
Lite kaffe kanske?
Klockan är snart halv två på natten och det är nu jag är som piggast. Min dygn är rent åt skogen. Jag rockar till Pakitos nya låt you wanna rock och mår sådär bra som bara jag kan.
Kul att jag kan glädja andra. Speciellt mina sötnosar Läss och Markus.
Nä, jag kan inte göra en enda ordentlig armhävning, jag förösker inte vara rolig, jag kan verkligen inte. Ja, jag raggar på Ahmed och har date med Henrik i förrådet. Ja, jag råkade skratta precis när jag tagit en klunk the och spottar ut de över golvet. Det glädjer mig att ni har någon att skratta åt, eller i de flesta fall, med. För det är sån jag är. Hate it och love it. HAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAJ!
Varje dag förgylls av Läss das mongo och hans påhitt, "nu ska vi ha kaffe och bulle", och sen lite mer av de, lite trumsolo eller raggningsförösk av Markus.
Du är en besserwisser och en underbar sådan. Att en 26-åring från Bjärred skulle bli ens högra hand, HA!
Klockrenaaaaaaaaaaa tillsammans.
James Morrison- Wonderful world
kan vara en av de allra bästa.
Well, I know that it´s a wonderful world.
- Men vad är egentligen ett liv?
Men jobbet har blivit mitt liv, åtminstonde en stor del av det. Och jag accepterar det, jag tillochmed gillar det. Grabbarna i gänget blir till ens nära vänner, de får höra mig klaga och svära, men de får även se mig skutta runt och prata alltför mycket, skratta och tro jag är bäst på att vissla.
Jag undrar vad det blir av oss alla. Om några år, var är vi då? Vem är det egentligen som finns kvar i våra liv? Det handlar om vilja, vill man hålla kontakten så gör man det, trots jobb 24/7 och pojkvän.
Bara vilja. Och lite ork.
Frukost, bestående av en halv Aladdinask med mitt hjärta Kicki, är guld värt.
Can anybody out there feel me?
`Cause I can´t seem to feel myself.
Det är nya tider nu, Hanna. Du är inte den som är den, har aldrig varit och kommer aldrig att bli.
Well I know that i´t´s a wonderful world.
Hannars?
Dagen på jobb har varit minst sagt händelserik och ovanligt flummig.
En massa kaffekoppar och ett tjugotal skrattanfall senare är jag hemma och skrattar för mig själv när jag tänker på vilka arbetskamrater jag skaffat mig.
Sebastian står och äter fil, med flingorna underst. Jag ser så förvånad ut och utbrister nåt sött kring detta, pratar-du-alltid-innan-du-tänker-javisst-gör-jag-det. Jag och Läss dricker kaffe, vår favvosysselsättning, och tar de lite lungt.
" Är det ni som kallas aktivitetsliga?"
" Såklart!"
Lite senare står Läss och Markus i köket och flummar som vanligt, Markus sjunger my heart will go on och Läss vill testa om han kan slå iväg en potatis med en flaska. Det kan han, och potatisen flyger rakt in i väggen. Jag bara skakar på huvudet och slänger ur mig en härligt kommentar om att jag är yngst i gänget och ändå mognast. Det lät så underbart högtravande att Läss bryter ut i de galnaste skrattanfallet jag vatt med om, samtdigt som han försöker förklara för Markus (som missade kommentaren eftersom han sjöng så högt) vad jag sa. Samtidgt kommer Ahmed, vår diskare in i köket och ser mig och Läss stå böjda av skratt.
"Alltså ni två, ni e bäst, jag svär. Ni börja samtidigt och nu e ni alltid tillsammans, het klart bäst".
" Alltid tillsammans ja! Kom nu!"
" Yes sir! Men du gumman, snart är det jag som är boss.."
" Jaja.."
Oskar går runt och sjunger och vi är alla överens om att nästa skiva som toppar listorna runt om i Sverige är den sjungade kocken. Efter Doris och knäckebröderna (va?). Stackars Jocke fattar ingenting och när Markus föreslår att de ska strippa ser han gråtfärdig ut stackaren.
" Du vill väl titta på Hanna?"
" Oo ja, jag vill inget hellre!"
" Jag hörde ironin fröken lilla!"
Läss har gått och sjungit "jag känner en bot, jag heter anna, anna heter jag..." hela dagen och jag kan inte för mitt liv förstå hur man inte kan den texten, men tydligen.. Sista timmen chillade vi på diskbänken och drack några koppar kaffe varpå vi blir lite hyperaktiva. Vi har tävling upp i trappan och Läss sjunger Boten Anna så högt han kan när det plöstligt står en gäst framför honom. Eh, hej. Gästen i frågade gick i sömnen, i bara pyamas, vilket kanske var tur.
Peter, chefen, tycker det är underbart att "alla i personalen är helt frika och normala".
Som sagt, ironi är vår grej.
Lördagen var otroligt lyckad, vi kan som ingen annan.
(Förlåt att alla var tvungna att leta efter nyckeln i fem timmar när kära lilla jag, full och glad, hade den i BH hela tiden, haha). Fyllekajan var på plats, OFFCOURSE!
http://www.pixbox.se/usr_show_id10106_page0_order1.html
Kristina- batwomen, Mussi- Lara Croft, Valdix- Afrodite, Mille - neger vaaaad?, Tessie- pirate of the Tygelsjö är kanske VÄRLDENS BÄSTA.
- Nån som ska me till BIP?
Och du säger du känner mig. Skärpning för helvete.
Annars är det såklart uuuuuuuuuuuunderbart!
Lejna, snart kommer vi till dig! JAG SAKNAR DIG, PLAKATIS!
Lejna dricker inte alkohol, hon sponsar Disel, hon sjunger battre an Celine, hon maxar och dricker aldrig randome shit, hon motionerar och har en van som heter Fernet. Pa dagtid hittar man henne stekandes pa stranden eller vid gronsakerna pa BIP, pa kvallen hittar man henne dansandes med en skylt eller gomd under bardisken. KARLEK!
Stockholm 15 - 20 november.
Rok´n´roll med grabbarna, "let´s go fuckning mental" med Ida&Christin och massa härligt med världens bästa sambos, SIROCO.
Slagsmål med Örjan, shotrace med Vivsan&Valle, matlagning med Hanna, och batman-känsla från Sara.
Hanna: Härligt, Vivi: härligt, Valle: härligt, Hanna: härligt, Sara: härligt, Lejna: härligt, Mille: härligt..
HÄRLIGT ÄR DET ENDA RÄTTA!
Fyllekajan?
Har jag berattat foresten om var fyllekaja, det blaa fula mjukisdjuret som piper nar man trycker pa hans nabb. Denna figur delas ut till den personen som har mest alkohol i kroppen vid hemgang. Den vandrar runt fran person till person trots att den har stannat hos vissa fler ganger an hos andra. Denna lilla filur har skant oss mycket gladje kan jag tala om.
Kärlek till hockepockeywomen - MILLE&LEJNA!