(L)
Jag, Suz, Bellan & mamsen, på Cuba Café. Isa ska lära oss salsa.. det går sådär, men vi hade väldigt roligt!
Swedish House Maffia.
ATT DET FANTAMEJ HAR REGNAT VARENDASTE LITEN DAG! Ibland bara på morgonen, ibland bara på kvällen, ibland dygnet runt. Visst har vi haft underbara soldagar i Fri Form, i vår lilla stad och på Flasterbobeeaach. Men visst FAN har regnet kommit förr eller senare. Naturen straffar oss. Jag tror tyvärr på jordens undergång om 10 år.
Inte konstigt Rihannas & Jay Z´s Umbrella har blivit en sån hit.
Urartning på hög nivå.
Golvet på Amore gav vika, det pallade inte trycket av 100 dansade freak. Så i slutet va kvällen dansade man på en studsmatt-liknanade träterss som knakade högra än musiken. Självklart gick folk igång på detta och hoppade lite extra.
Sådan mor, sådan dotter.
Det var ett tjusigt sms min mamma lyckades få iväg till mig, bara en timme efter jag lämnat dom på förfest. På vägen till förfesten konstaterade jag att de blivit riktigt tjatiga - tjatgubbe & tjatgumma. Självklart blev pappa mycket upprörd och ville helst disskutera i en kvart vad jag grundade de på. I själva verket kunde jag ge femton exempel men ville inte förstöra hans kväll.
Hur som helst åkte jag och Bellan lite senare på kvällen för att hämta våra päron i stan. Fyra berusade människor som verkligen inte kunde sluta skratta makade in sig i bilen. Med sig hade de glas de hade tagit med sig från krogen. Jag förklarade att så fick man inte göra, men Suz kontrade med att hon minsann tog de billigaste glasen hon kunde se. Bara 5 kronor på IKEA och hon skulle köpa nya till dom imorgon. Fine, sa jag.
Och då mekkar dom upp en hel vinflarre de också smuggat med ut och börjar hejvilt hälla rosévin, lite i glasen, lite på sätena och lite på sig själva.
På Cuba café mötta vi upp hela skaran. (Att vara ute med sina föräldrar och deras umgåskrets är en intressant upplevelse, kan jag lova!) Mamma & Suz ville ha en salsalektion av Isa, men hon insåg ganska snabbt att det var två hopplösa fall hon jobbade med. Hon lät dom därför dansa på sitt eget vis. Själva på dansgolvet, och dom var sannerligen urtjusiga. Det var mojiton som gjorde det. "Sååå jäääkla good MOSKIIITO!"
Vid vissa tillfällen förstod jag varför jag faktiskt blev en festprisse. Sådan mor, sådan dotter.
Cause I don´t shine if you don´t shine.
Jag kände mig som en Lars Christian som gör en Mille - dricker Long Island Icetea som sistadrink.
Det var kanske inte det smartaste en människa har gjort.
Jag och Emil var coolast på hela Tisdagsklubben. Åtminstonde tyckte vi det själva. Jag bet ihop och klarade en hel Jägershot. Efter det var jag korkad nog att låta Lalle beställa en drink till mig, och detta är en historia för sig.
Vi tog igen all vevning vi hållt inne med, Put your hands up remixen tog nästan kål på mig.
Tack och lov bor min flickiga vän bara en catwalk bort, och där är jag alltid välkommen att trilla in - vilken tid än klockan råkat bli.
Imorgon kommer grabbarna hem efter sin last charter ever - charterlivet är nog ett (nästan) avslutat kapitel i deras liv. Jag antar att de varit dyngfulla morgon som kväll, haft sex med tjockisar på solstolar och slagit ett antal rekord i fyllebråk. Med lite sämre lever & lungor kommer de hem. Jag har banne mig saknat dom efter bara en vecka.
Det var en gång en som sa; "Om både du och Emma satsar vet jag inte hur det ska gå ikväll.."
Det var vackert sagt tycker jag.
Argbiggan är glad igen.
Och om en vecka åker vi till huvudstaden. Fint de.
Gullenborg & Shermbrick kommer dock sakna Mille. (Kom hem?)
Jag känner en obeskrivlig lycka, som faktiskt är helt obeskrivlig, när jag tänker på Sandra Rosengren - min älskade vän och Oskars fantastiska mamma. Jag spricker nästan av nån sorts oförklarlig stolthet när jag läser och ser bilder på den charmigaste krabaten jag träffat i mitt liv. Jag blir så stolt över att han är Sandras.
Sandras barn, som hon burit på i 9 månader, som hon fött och som hon nu uppforstrar - med så mycket kärlek & glädje man bara kan känna nån gång i sitt liv.
www.rosengren.bilddagboken.se
I don't mind if you don't mind 'cause I don't shine if you don't shine.
8 oktober.
Keep it loose, keep it tight.
Just nu vill jag bara att det ska vara den 8 oktober.
8 oktober och ett plan, med oss som passagerare, med destination Thailand.
Light my fire.
Sommar i Malmö är som en bal på slottet..långtråkigt, döötrist.. och alldeles alldeles underbart!
Visst är det långtråkigt att sitta i en bil och vara vilse i Falsterboskogen i 40 minuter, visst är det dötrist att Toppen stänger 20:00 men visst är det alleles alldeles underbart!
Veckan som gått har varit minst sagt händelserik, jag är ett par magmuskler starkare, ett par hjärnceller dummare, ett par upplevlser rikare.
Familjen Borgströms stuga i Höllviken har blivit vårt nya häng. Tillsammans med värdarna Åke & Anite, femtiotusen mygg och fantastiska vänner satt jag och plötsligt fick den där känslan, herregud vad jag har det bra!
Borgman skötte grillen, Oskar imiterade Bestefar till Emma inte kunde andas mer, Weiland var för full för att kunna säga utruttslack..utrackslag..rattutslag och fick mig att gråta, Kyrra sjöng Ledin - solosång, Richy förlorade i pingis och blev lack, och för Ståhlan var det som alltid - Love life.
Jag hade ändå en snigel på foten. En livslevande slemmig äcklig fruktansvärd snigjävel som hade haft mage att sätta sig på min fina fot. Jag fick panik när jag insåg att det inte var en spagetti som kändes på min fot och skrek självklart på hjälp. Vad gör mina "vänner" då? Börjar leta efter kamera. Där sitter jag, skriker som en galen med foten i vädret. Jag fick själv ta bort snigjävlen och slänga den långt åt helvete där den hör hemma.
Stämningen var guld, vi pratade minnen och om gamla goda tider och insåg att vi faktiskt varit kompisar allihopa i fyra år. Det känns som ett år sen vi fläkte sleepoverparty hos T-boy och band våra första band.
Taxiresan till Strandbaden sen, det var en resa det. Hur mycket Kyrra än försökte förklara att vi egentligen är normala och fina männsikor skakade hon bara på huvudet. Nej barn, det är ni inte.
Bestefar & "Han saajjer att han ääälskar maaj!".
Oskars fot, som han så illa skadat under dagen, friskande till på bara några sekunder när han entrade Strandbadis. Vi tyckte grabbarna skulle tävla i vem som kunde få flest hångel, för att rätta känslan skull infinna sig, för det var faktiskt så det gjorde. Vadslagning på hög nivå. (Hemskt ledsen jag blottar er här, men det få ni bjuda på, era players!) 14 bast, plankade in på SB, lite hångel hit, lite hångel dit, backslicken & technomusiken. Tider det.
Jag har även bråkat rejält med ett tantaskrälle. Vi har precis cruizat till Flasterbo beach, som Svenne säger, och ska sätta ut våra turist-solstolar när vi hör någon ropa från havet. Där ligger en tanta och vinkar och tjoar för glatta livet. Svenne tänkte precis Mictha sig och slänga sig i för att rädda henne när hon skriker att vi lagt oss för nära hennes handduk. För nära i detta fallet var på 10 meters avstånd. Hon kommer upp ur havet och det blir ett jävla liv, och jag fick höra att jag minsann inte var så tuff bakom brillorna. Då tog jag av brillorna och förklarade, att jo, det är jag visst de. Eftersom mina killkompisar är MESAR fick vi flytta oss trots min fight! Kan inte ens stå upp mot ett tantaskrälle. Men när Ledin pumpades och vi vevde deluxe genom takluckan kunde jag inte vara sur på mesarna mer.
Ännu en fantastisk kväll i Hölle hos Borgströms. Jag förlorade grovt i tennis, blev sur och umgicks istället med min vinflaska resten av kvällen. Otroligt hög mysfaktor och otroligt mycket uthällt vin.
Jag blev även attackerad av en gris. Vet inte vad det är med mig och djur. Okej att jag inte är en riktigt djurvän, men känner dom av sånt, och därför vill närma sig mig med flit? Det kom en svart liten gris springande mot mig i full fart och jag frös till is av rädsla. Grisen i fråga visade sig sedan vara Sydney. En hund. En feeeruktansvärt grisliknande hund. I slutet av kvällen vågade jag klappa grishunden på trynet/nosen.
När klockan närmade sig 03 och Strandbaden stängde skeppades vi in i Rolle och skulle åka hem. Trodde vi. Kan bara säga så mycket som att jag aldrig mer kommer lite på Feja vad det gäller lokalsinne, att jag aldrig ska bosätta mig i Gessie och att jag ska se till att de sätter upp lampor i den förbannade skogen så man hittar hem.
Jespers underbara knä räddade hemresan.
Emma är min vän och Emma är en flicka. Min flickvän. Min kära flickvän som jag efter tolv timmar på jobbet kan komma hem till, ta mitt täcke och bara sova hos, sova tills dess vi vaknar för att gå och handla frulle - alltid gifflar och sedan titta på sex & the city.
www.spurs.blogg.se
Spurman & Light my fire.
Just a little more love.
Det är lovely, fast alla är som ett gäng yra hönor.
Ringer till Oskar, inget svar, ringer till Ståhl, inget svar, ringer till Richy, inget svar.
En minut senare ringer Oskar upp, tja läget och lite skitsnack och planering inför kvällen.
Två minuter senare ringer Richy upp, tja läget och va-fan-ringer-du-för, du är ju i samma trädgård som Oskar, pratar inte ni med varandra?
En halvtimme senare ringer Ståhlan, tja läget och kollar planerna, som vi genom ett miralek lyckats få ihop.
Yra, yra hönor.
Kvällen kommer att spenderas på Skånes guldkust, i Höllviken, med alla hästtokiga och alla not-so-hästtokiga-men-festar-gärna människor. Grillning hos Mr Borgman, och sen vart vindarna bär oss..
Later!
David Guetta - Just a little more love.
Årets bild.
Det krävdes ett antal försök för att få till det men resultat blev grymt!
Oskar bara chillar på sin madrass helt ovetandes om att Ståhlan är i en monsterliknande ställning, i luften på väg ner mot ytan. Och det kommer skvätta.
Sjukt nöjd.
I like where we are.
"Amen Weil, går du på en fest med en utochinvänd tröja?!"
"Ja, jag kan ju inte gå med en tröja det står Poker på!"
"Men du kan inte heller gå med en utochinvänd tröja för tusan!"
På jobbet fick jag besök av Robin & Kalle från Borås, två rååsköna snubbar som dricker screwdriver, skrattar åt muffins och tror att Tunneln heter Tullen. Jag söp dom under bordet, med hederliga hotshots. Jag lurade även med dom till "tullen" där de shakade på deras eget vis.
"She speaks like she´s having.. öh.. gröt i munnen!"
Min älskade Emma och Rolle hämtade mig på jobb för att cruiza till Olle, där det blev shotrace med Rubmaister. Jag vann överlägset (vilket vi alla kunde bevittna framåt småtimmarna...haha). Botten upp och resten i håret..
"Den är tom.. eller jävlar, de va den inte".
Massa bira i Rubens hår. Sjukt nöjd.
Göran & Lotta, Jag & Rub hoppade in i Saras riiiide och begav oss till Anna, där halva Malmö befann sig.
"Jag trodde jag skulle få ligga.. jag var nästan bombsäker.. sen bara gick hon!"
Dansade lite med Max och Jens som glatt berättade att de numera är kombos. Max jobbar tolv timmar om dagen men när han äntligen kommer hem efter en hård dag möts han av en naken Jens som steker korv, dansandes till en gammal slagerdänga. Jag fick visioner och därefter rysningar.
Vilken-jävla-löpning till bilen. Fem pers i Rolle.. då kan det gå hur som helst. Emma fläker sjukaste backingen, när Weil plötsligt börjar skrika helt hysteriskt.. FULLT RATTUTSLAG, FULLT RATTUTSLAG! Och det var minsann på de berömda.. tre mm bort stod en häck och en stolpe som Emma missat. Spänning i tillvaron, kallas det.
"Hon är inte snygg, men hon är påsättbar".
Jag, Lillmussi, Olle & Rubmaister var sjukt påsättbara igår. Hela kvällen. Vi är inte speciellt snygga men dansa kan vi, speciellt till Peps Persson efter ställena stänger. Ruben kör vissling och vi andra skriker på O´boy!
Lite ringsdans och hoppsasteg, på ett eget dansgolv, och Borås-Robin drog en slutsats om oss skåningar;
"Ni danskar är inte riktigt kloka! "
Jag blev arg för att han kallade oss danskar och svor lite åt honom, men insåg snabbt att han ännu en gång inte förtsod vad jag sa eftersom han stog snällt och log mot mig.
Vi kämpade en hel kväll med att få in rätta Olle-movsen, man utan framgång. Emma kämpade så mycket så hon fick nackspärr.
Kvällen avslutades mitt på Gustav med Foppa & Alex, dubbelvikta av skratt, av en enda anleding; En halv boooooorgare.
Catwalken ligger framför dig och mig, Mussi.
Nu ska jag hem till Mister Ståhl, sola & bada med min kära pågar!
E & L
Emma "Lillmussi" Andersson & Linnea "Lejna" Fredriksson.
Så söta att jag hade kunnat äta upp dom.
På Lilla torg. Rött vin = röda läppar.
Vädligt lättroade damer. Tur ni har en vacker insida.
Day damgorv. SPURS.
Praktiserar BAAAM BAAAAAAAAAAAAAAAAAAM-sparken. Det gick sådär.
Emma lagar sin egen kebab. Bästa i stan.
Fråga själv Lejna, hon älskade verkligen Emmas kebab. Hon la lite sås på tröjan bara.
Så feeeruktansvärt stelt läge.
Där satt den!
Vi skulle ALDRIG posera. ALDRIG.
Lilla My 1 & 2, stora fan av knorrar. Underbara tapas.
Aj aj. Det är inte alltid lätt när en lyktstople bara hoppar fram när man inte är beredd.
We´re on tha catwalk. Cat, cat, catwalk.
Emma i sin nya fina fläta, made my me.
♥
www.challan.pixbox.se
Mille, liten tönta.
Pratade med Millsan, direkt från Maggan nyss. I miss you like hell. Snart ska vi boka Thairesa.. jubba, jubba & blir rik! Snart oktober.
Studenttal till Mikaela, Mickan, Broddeéne
Student 5/6-07
Jag är faktiskt en talare. Eller i alla fall en pratare ? de som känner mig vet att jag är en riktig snackemoster. Jag kan snacka om kull de flesta jag känner, jag är envis och en riktig ettermyra enligt mamma. Men det finns en jag aldrig lyckas vinna över i diskussioner, och vem kan det vara?Jo, den envisaste tjejen jag vet, nämligen lilla Mickan. Dessutom är hon en riktig retsticka (kanske efter sin far) och tycker det är hemskt kul att reta upp mig tills jag kokar av ilska.
Egentligen vet jag inte riktigt var jag ska börja eller sluta. Det finns nog inte många människor som varit med om så mycket tillsammans som vi har för att bara vara 20 år.
När vi var små, eller jag var liten och du var stor.. tjock! Var vi andra barn ofta rädda för dig. Tex när Anna Holmkvist berättade för Gustav att Mikaela skulle komma på besök började den stackaren gråta. Jag däremot var liten men tuff och ville leka med dig trots att du bets och slogs. När vi blev lite äldre gav jag igen för detta, och eftersom jag inte har muskler fick jag gå till väga på annat sätt. Under vinterhalvåren vägrade jag t.ex. cykla till dig, och eftersom vi inte kunde leva utan varandra fick du helt enkelt cykla till mig. I snöstorm och i halka, och varje gång kom du fram och var fly förbannad, du skrek och svor, för att trillat och frös. Trots det cyklade du genom snön du till mig dagen efter också.
När vi var små kunde vi inte leva med varandra, men inte heller utan varandra. Varje dag efter dagis ringde du; Hej, det är Mickan går de o lejka med Hanna? Fast att du visste att jag blev hämtad på fritids en kvart efter dig hann du ringa fem gånger och terra telefonsvararen.
När jag frågade mamma om det var något speciellt jag skulle säga sa hon bara ?Ja, att hon är en liten tönta!? För ja, hon är faktiskt en av de tönnaste jag känner. Inte bara för att hon en gång vänt upp och ner på ett öppet juicepaket och därmed hällt en liter jucie över familjen Bonlis kök, eller när hon som liten frågade min farfar "varför har du så stor mage" eller för att hon sovit utanför vår lägenhet i Magaluf för att hon inte hittade nyckeln ? som låg i hennes ficka. Inte bara för att du måste sova med en kakburk efter en hård utekväll eller för att hon är hundra procent säker att hon en natt blivit väckt av en dvärgneger. Utan också för du får människor att skratta helt hysteriskt ? ibland med dig och ibland åt dig.
Jag älskar att du fortfarande kan se på Pelle Svanslös och vika dig av skratt, att du får en vad du kallar tillfällig ölmage när du dricker öl och att du inte riktigt kan kontrollera din ilska ibland och lätt kan ställa dig och skrika till din cykel att den är dum i huvudet, och att du ska mörda den. Jag är så jääävla trött på den här jäävla cykeljävlen, är en mening som hörs då och då.
Vid ett tillfälle har jag sagt att om jag bara fick ta med mig två saker till en öde ö skulle det vara en plattång, och Mickan. För mycket kan man klara sig utan, men jag hade aldrig klarat mig utan dig.
Du är den människan jag beundrar mest i hela världen, och kan ge tusen exempel på varför. Men eftersom alla här känner dig vet ni vad jag menar, och därför behöver jag inte säga någonting alls. Att du är min syster är ju ganska självklart, eftersom du är Sigrids storasyster och Gunilla och Håkans trotsiga styvdotter. Dessutom går du som barn i huset, och att ringa på dörren slutade du med innan du hann börja. Du är min Mille, min Kelan, min bästa vän och min högra hand ? har alltid varit och kommer alltid vara.
För att citera dig själv; Skål i dimman!
Spurs.
Lejna har varit i stan vilket ni alla borde lärt er vad de betyder.. GLÄDJE.
- Amen Emma, det är ingen disktrasa, det är min ARMANI-PÅSE!
Vi inledde helgen med Tapas på Davidhallsgatan. Jag & Emms flängde Skåne runt och handlade, fixade & donade. Vi dansade & spelade basket med en stenhård fralle på Ica Maxi. Folk tittade på oss som vi var utomjordingar. Det gillade vi.
Lejna kände sig som en, jag citerar; "prinssesa på en kungastol tack vare det fina välkomnandet".
Vi drack rosévin & snacka skit, och rätt som det var var klockan tre på natten. De andra två somnade i en dubbelsked, hållandes i hand. De var så söta att jag blev alldeles rörd.
Vi vaknade & pallrade oss til staden - en skinnjacka så snygg att inget vill slita av den, rikare vandrade vi hem. Oskar & Martin anlände, längesen man såg dom och lyckas alltid skratta lika mycket med dom. Vi konstaterade att en go kille inte alltid är en go kille. Lejn & oskar ska i vilket fall som heslt gifta sig om några år. Jag ska va tärna & brölloppsfotot är redan fixat. Oskar ser feeeeruktansvärt störd ut & Lejnas huvud har expanderats lite - snyggt.
Tiden rann iväg och rätt som det var var vi ute på språng, on the catwalk. Emma skulle ligga i en baklucka - pronto. Taxichufförem blev arg och bad henne dra nånstans långt bort. Sen ville hon få en banan i butik och blev nekad ännu en gång. Vi bestämde oss för att gå, sjungades på Lika barn avvika bäst. Utan att vi själva fattade de var vi nånstans på Möllan och på ett ställe vi inte själva visste hur vi hamnat på. Vi ägde dansgolvet.. tills en arabsik låt kom och vi hamnade i underläge. Vi föröskte och tror de var ganska nöjda med oss.
Lejna slog sönder ett glas i Emmas mun och helgens första skada var ett faktum. Det blödde som om hon varit i en fight, vilket on iförsig hade. Vi vingade vidare, hitan och ditan och vips, så var Emma på Kebabland och gjorde sin egen kebab. Hon bakade bröder själv, stekte kött & tog slutligen betalt. Godaste i town. Oskar var ju tvungen att fläka två.
- Tryck på låååådda. Lååååååda. Mucket bra. När du vill jobba?
Vi körde coooow baaam, och skulle ta fräcka bilder. 34 bilder (en liten överdrift, men iaf 11) senare hade vi den perfekta Cooow Baaam bilden. Lejna blev så exalterad att hon skuttade längst gatan, och hör och höpna, snubblade på en lyckstolope. Det finns stora frågetecken kring detta men att hon trillade och fick helgens andra skada såg vi ju, eftersom 1. hennes knän blödde 2. hon lipade 3. hon gick som en fullkomlig idioit, typ vaggandes fram som en gås. Släpandes på Lejna, i högklackat, var inget hit. Jag fläkte upp ett stort sår på min häl, slängde av skorna och gick barfota. Helgens tredje skada.
- Hanna tvingar mig gå hem och dricka tequila & äta paj!
När vi vaknade i går morse fanns det två frågor i våra huvud; Vad hände igår? Varför har vi ont?
Kvällen var flummig & oplanerad, vi har konstaterat att vi var mestadels utomhus i blåsten. Men vi var överens om att det var längesen vi skrattade så mycket. Vi haltade iväg och köpte frukost, fick höra "ja ni ser ju lite trötta ut" och bestämde oss då för att ligga framför Vänner & Sex and the city heeela dagen. And so we did and it was wondeful.
Day damgorv, jag vet härl e bilja. SPURS.
Fett med kärlek.
"When my tits are in my boots, I´m gonna look up and say; God, I was hot!"
Keep it loose, keep it tight.
Jag är så speedad, så speedad så det är nästan lite läskigt. Jag borde vara dödstrött, och är antagligen så trött att jag inte ens orkar sova. Jag vaknade en helt omänsklig tid, klockan var bara natt, typ 09:00, av att mamma sjöng, inte bara trallade, utan hon sjöng typ opera. Det var dags att gå upp betydde det, dags att hjälpa min superförvirrade och hysteriska moster att flytta. Jag är som Monica i Vänner, det kryper i kroppen på mig när jag tänker på hur otroligt oograniserat och korkat hon packar. Min moster är typen som packar en dunkudde i en låda, så lätt att man kan bära den på näsan och i annan låda packar hon helt otippat ner hela sin bokhylla, en lyftkran måste till här. Hon grät när vi gick därifrån - kanske för att vi tvingat henne att slänga massa skit ("viktiga saker"), så som Tekinkmagasinets reklamkatalog från 2003. Tror dock hon grät glädjetårar. Direkt efter detta motionspass - för det var väldans jobbigt - åkte jag till mitt kära arbete. Här blir det iaf lugn och ro, vi kan dricka kaffe och snacka skit.. kunde man ju tro.
Människor var så illa tvugna att stanna på hoteller vilket resulterade i att det blev ett härlig kaos med inslag av panik. Vi skrattade åt den absurda situationen, vi satt verkligen i skiten. Och vad gör man då?
Vi valde bort det vanligaste altenativet - tjura och vara stressad och se till att drixen blir lika med noll. Vi valde istället det andra altenativet, tog fram vårt strålande humör (detta genom att prata lite islänska & sjunga en trudelutt) och körde vi-gör-så-gott-vi-kan. Resultat blev sjukt nöjda gäster plus finfin drix. Jag fick ett par att vika sig av skratt när jag ärligt och vänligt välkomnade dom till kaosen, babblade och skrattade åt.. mest mig själv. Jag flairade av en oförklarlig anledning med en meny, svor över regnet som en gammal kärring och skuttade runt mellan borden.
Att överumplas av 18 tyskar som ska dricka öl är nåt man vill vara med om varje dag. Danke bitte, tack och adjö.
När kaoset var över var vi så speedade som jag är nu. Fint gäng de! Och nu ska jag slänga ur mig vad som kommer låta som en riktig kliché, men det är minsann rakt från hjärtat.
Jag älskar mitt jobb & mina fantastiska kollegor.
Warra Warra
Hej & tja, jag är hemma efter bara tre veckor i Maggan
- stället jag hatar OCH stället jag älskar mest på hela jorden.
Jag hatar att vakna varendaste liten morgon och må som om man åkt Slingshot och linorna gått av och man störtat mot marken i 1000 km/h, för att man kvällen (morgonen?) innan tog en shot för mycket..
Jag hatar sand mellan tårna och små sandhögar i sängarna.
Jag hatar sambuca.
Jag hatar alla dryga killarsom får sin status genom att ligga rundor med stackars (dumma jävla!) småbrudar.
Jag hatar småbrudar som ligger med de dryga killarna, och hatar att jag tycker synd om dom när dom dagen efter skryter med att dom hade sex med en bartender. Grattis gumman, du är nog nr 324. Eller var det 325..?
Men mest av allt hatar jag nog Magaluf för att jag trots allt detta älskar det.
För Herrejesus, vad jag älskar Maggan!
Jag älskar människorna, jag älskar grabbarna & jag älskar töserna som jag för andra sommaren i rad dansar shacaron med.
Jag älskar alla crew;en - på E4an, TreO, Casablanca, Viking & Grabbarna. Och på Diabolo & Aladin förstås.
Jag älskar att ligga vid Vista sol & dricka smirre mitt på dagen.
Jag älskar att bara va - ingen stress, ingen press, inget titta-på-klockan.
Jag älskar att varje gång jag, Mix & Kix kommer in på E4an spelas VÅR LÅT.
Jag älskar allt spontant som görs och sägs, gränserna, vem sätter dom? Ingen.
Jag älskar hållahälla.
Jag älskar tillochmed backarna, de jobbiga jävla backarna, man tvingas bestiga överallt. Kanske älskar jag tillochmed en och annan ful engelskman.
Jag älskar också numera Warra Warra.
Har egentligen bara en ska att säga er alla där nere, kanske mest 27an & 24an, + Kinky. - DÖÖHH!
Så nu är jag hemma, och ska jobba - i oktober drar vi till Thaaaaaaaaaaaaailand.
Bilder inom kort.