404:an

Att förklara för människor hur vi faktiskt haft det är i princip omöjligt.
Detta skulle kunna vara en vanlig konversation på balkongen på 404:an
(direktkopierat från naken-vivi)

vivi: Heeejsan, gissa var jag har varit?
hanna b: har du käkat en räka på e-fyran kanske?
vivi: mmm mums, tack sa ja
och vipps tar vivi av sig nästintill naken och går runt och minglar
och lejnar hakar på med att skjuta med sina bröst på balkongen

Lejna -pcho pcho
carro: nemen, hur mår lejna idag?
lejna- asså det är heeelt stöört! Jag har precis vunnit...
alla- EN MILJON KROONOR
Nina kommer hem efter en slitsam natt hos campino, går in i köket, sätter upp lappar, o frågar
Nina: Vem har inte diskat?
sara: asså jag kan lova. det är INTE jag!
Nina: Nähä, men någon har stulit min mat...(hon ser sig omkring) MIN ansiktshanduk är INGEN diskhandduk!!
lejna: det va INTE jag!
mille: Inte? jag som trodde de var en ansikts, disk, och fotavtorkningshanduk.
hanna n: HÄÄRLIGT!
alla skrattar fridfullt, och med brist på annat o göra sticker carro in huvudet fårn balkongen
carro: cigarett, frågetecken?
(vivi kommer utrusande)
vivi: svar, Ja(pan)
samtidigt som hon trycker ner handen i en chipspåse, och på något märkligt sätt lyckas kladda ner hela handen.
hanna b: du kanske äter chips slemmigast i hela världen
vivi: kanske de kanske. mmm
carro: vivi, för fan rök!
vivi: oj förlåt
hanna n: oh herregud, jag MÅSTE bajsa!
5 minute senare återkommer hon och säger
hanna n: Aja, dte luktar iallafall inte hallon på toan.
nina: mm lite bajs mmm
mille: vad fan är klockan?
Lejna: lugn, klockan är bara kretsloppet
Sara: Nä, vet ni va. jag ska till BIP. ska någon med?
Lejna: ooh ja, jag behöver lök, tomat ooo.
vivi: shit va jag är hungrig, jag ska laga mat.
hanna b: vad ska du göra för mat?
vivi: spaghetti carbonara...med cheese, gott
hanna n: ååh va gott, om du inte orkar äter jag gärna dina rester!
vivi går in i köket
vivi: VEM har glömt gasen? de är skitfarligt!
alla: de va iallafall INTE jag.
carro: tjejer ska vi maxa ikväll?
Lejna: In i dimman bort från verkligheten!
Mille: ååh alla negrar, händerna upp i luften!!
alla håller händerna i luften.
hanna b: Neger, var är du?


SÅ MYCKET KÄRLEK till er, mina allra bästa tjejer!

Vänner för livet, frågetecken?
Ja, utropstecken!

KÄRLEK

KÄRLEK

Kärlek till Sverige och alla mina underbara vänner jag lämnar kvar här hemma. Ni hittar mig på www.resedagboken.se , sök på Hanna Bonli, i fortsättningen. Bilder och andra uppdateringar direkt från Magaluf.

Tjaaaaaaaaaaaaaa resfeber.




Bye bye babys.

"Ärade medbrottslingar, kumpaner, vänner, IQbefriade slynor..." Jaa, det är så vårt tillskott Anton ser på S3c efter bara ett år med oss. I början hatade han oss, "inte en enda är normal", men vi tvingade honom att lära känna oss och tillslut hade han inget annat val än att bara älska oss.

Att sitta i aulan tillsammans med alla nyblivna studenter och höra på Kenneth, vår gjutna rektor, var en stund att minnas. Kenneth höll ett långt tal och berättade om hans nya hobby.
"Livet består av en rad ögonblick. Min hobby är att samla på de ögonblick som gjort mig lycklig, som gör mitt liv värt att leva".
Kenneth menade att ett av dessa ögonblicken var i torsdes, när han smög ut bakvägen på skolan för att slippa allt folk, men ändå möttas av sjungade, skrikande, dansade ungdomar som yrade omkring i sina studentmössor. Galna, var hans samlingord för oss. Galet underbara menade han nog.

Om fyra dagar åker vi ner till Magaluf på obestämd tid, vilket känns underbart. Samtidigt har det gått för fort, jag har inte hunnit med lite sommar i Malmö än. Lunchande i solen på Lilla, stekning på bo01, chill i Höllviken, dans på Malmöfestivalen, segling med fajjan. Men det försvinner inte iförsig. Allt kommer bli bra.
En riktig fyrpackskväll. Tacogratäng och kräng, sjuka damp och otroliga kunskaper i Pictionary. Tess och jag vann, tack vare bönan, rodeon och grästråt. Jäs.

With the good thing ahead of us, we leave the bad thing behind

Gränslös lycka

8/6, bästa dagen i mitt snart 19-åriga liv.

8/6

Idag är faktiskt dagen jag fruktat, för idag är allting över. Vad menar du med allting? frågar mamma när jag går runt och beklgara mig, du har ju så mycket kul framför dig. Och det är så man för se de, annars äter ångesten upp en. Dagen man väntat på sen man lärde sig skiva bok och mor i ettan är över, vi har tagit studenten. Det finns inga ord som kan beskriva gårdagens morgon/middag/kväll/natt/morgon. Älskade mediahoror i S3c, ni vet vad jag menar och känner. Gränslös kärlek och lycka.
(Jonna, när ska vi flytta ihop på ett flak?)

Life is life och Looking for freedome är våra nationalsånger och sjöngs flitigt under hela dagen. Tegle bar runt på bandspelaren och vi andra visslade med tills vi fick tinitus, sen visslade vi lite till.

Minus, min flottiga älskling är back from the states. Allt är som vanligt, allt är galet.
Att se min vackra bakelse Jonna le konstant i 12 timmar,
att se Katrin, världens galnaste lilla tjej, vara det happyface hon faktiskt är,
att känna Sandras lilla knatte sparka i magen,
att se Sara gråta glädjetrårar över sparken,
att se Elina skaka rumpan i sin supertajta klänning,
att se Emma spilla på hela sin klänning, skratta och dansa vidare,
att se Diana studsa runt i sin miniklänning till Girls just wanna have fun,
att vissla och skrika högst av alla tillsammans med Robin (hetingen i västen),
att se Richy skåla med hela Malmöstad från flaket,
att se S3c så patriotiska, lyckliga och totalt utflippade
FÅR MITT HJÄRTA ATT SLÅ STARKARE ÄN NÅGON ANNANS.

Vaknar 5 på morgonen av ett sms där det bara står "Du skrev inget i min mössa". Det enda jag kan säga till mitt försvar är att en mössa räcker inte ens halvvägs för att få plats med allt som jag vill, och hade kunnat skriva.

Och som mina vänner Robin och Anton sagt (smarta grabbar med smarta visdomsord); Liv är liv. That´s it.


Ny posemin, bättre än min gamla? Öh?

Ny posemin, bättre än min gamla? Öh?


Nostalgi

Tess är numera en arbetslös bonde, men jag antar att hon trivs. Första studenten avklarad, ett kg tyngre av alla mat och dricka. Tess var vackrast av alla, och utan tvekan fullast också.

- Ah, va fan. De gör inget om klänningen glider ner, jag har visat tudoorna hela dan ändå!

Jag är inne i en nostaligisk period i mitt liv. 5 dagar kvar till studenten, 18 dagar kvar till Magaluf. Jag inser att jag gillar, kanske till och med älskar, min vrickade klass. Lärarlunchen är också över nu, och jag är fortfarande mätt. Katrin lacka ur när hon inte fick sin mat på studs. Kenneth höll ett tal, som säkert var fint, dock hörde vi inte ett enda ord. Vad jag förstod lovade vi alla elever att hålla oss någorlunda nyktra på studentdagen. Stackas Kenneth vet inte att fickpluntor ska smusslas in i aulan via strumpeband. Ska man krama Maggie, Sveenan och Mehmet hejdå måste man va lite rund under skorna.

Du gör mig galen.

Finally.

Vi stod på bänken för att se ut över hela perrongen när tåget med älskade Mille rullade in. Mitt hjärta slog i hundranittio. Tess får syn på en stackars tjej som blockerar hela dörren på tåget då hennes bigmomma-väska har fastnat. Vi inser snabbt att den stackars tjejen är Mille, vi gör världens rusning fram emot henne. När hon ser oss skiter hon i väskan, som fortfarande blockerar hela ingången och hindrar folk från att komma ut, och springer emot oss. En liten kärring kunde inte glädjas åt oss, trots att hon såg att vi var världens lyckligaste. Istället svor hon åt oss. Men det kändes som det kvitta. Jag grät. Valle grät. Mille grät. Tess grät. Linda grät. Och det var underbart.

Jag tror inte någon förstår hur bra jag mår idag.

Imorgon kommer jag vara världens stoltaste pack, mitt pack Tess tar studenten.

Kix och moi

Kix och moi


...

det handlar om fingertoppar
och om händer som vill bo i varandra
om att springa skrattande genom ösregn
att göra fruktsallad och fläta ord
och att dricka te tillsammans när nätterna förvandlas till morgon

det handlar om tankeläsning
och om smulpaj och bubbelskum
om att gå i mörker och titta på stjärnor
att inte behöva blunda för att våga få plats
och att blåsa luft i varandras lungor tills bara skrattet finns

det handlar om ögonskimmer
och om glitter och såpbubblor
om att ligga stilla och lyssna till varandras hjärtslag
att tala samma språk och samma tystnad
och att vara tryggt inlindade i stora luddiga närhetsfiltar

det handlar om tvåsamhet som inte river sönder
och om att minnas hur man andas
om varmfamnar och enkelhet
att gömma sej i tält av mjukhet tillsammans
och att veta, att &tecknet mellan du & jag egentligen är ett
bindestreck


Vall och Tella

Vall och Tella
(heeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeetingar)


Godnatt Saxen!

Min klass är fullt medveten om att jag inte alltid är helt normal. Men att börja skratta högt med sig själv utan att någon sagt eller gjort något fick folk att kolla lite extra konstigt. Men jag kom att tänka på min och Kickans nattliga konversation, i vilken jag somnade mitt i allt.

- Men han är ju trevlig, säger Kickan.
- Jaa, men ibland klipper man lite och ibland klipper man mycket, svara jag, helt ovetandes om vad jag säger då jag faktiskt somnat.
- Aja, godnatt saxen! säger Kickan, glad över sitt påhittiga smeknamn.

Ojoj.

Hela mitt liv är bara ett enda kaotiskt virrvarr just nu. Jag är stressig, satan vad stressig jag kan vara. Mamma säger varje dag "ska du verkligen ut och ränna, stanna hemma med mamma istället." Någon gång, kanske en gång varannat år, kanske jag borde stanna hemma. Men nä, jag snäser åt henne nåt i stil med att det var det dummaste jag hört och kilar iväg. Allitd. Och så blir jag ännu mer stressig. Jag vet minsann hur man underlättar för sig. Eller inte. Dock älskar jag mitt liv, så innerligt.

Jag testar min studentklänning var och varannan dag. Jag får samma känsla då som när man var tre år, fick en ny prinsessklänning och speglade ihjäl sig. Gud, vad jag älskar den känslan. Vad jag inte älskar är att jag om en vecka ska trippa runt i ett par skor jag inte kan gå i. Klackarna är waaaaay to high. Lite champange får hjälpa mig på traven.


Take me baby, I´m all yours

Jag har haft ett leende på läpparna hela dagen idag. Gårkvällen slog alla rekord.

Alla bra kvällar börjar med Kickan och en vinare. Vi är ett sanslöst radarpar. Vår man Machi skeppade oss till landet, Klågerup, med "thunder in my heart" pumpandes på max. Väl framme möts vi av en salongsberusad skala, dock på god väg in i dimman. Martin rejvade satan till sin egen låt, Jacob kunde inte sitta still, Mussi skuttade omkring i bikini, Kickan körde sina nya sexymoves, Jeppa pimpade sig, Pablo körde en bugg. Stämningen kunde inte varit bättre.

Boten Anna spelades på repeat timme efter timme. Och vi gillade det!

And I feel a thunder in my heart
That I just can't control
I feel a thunder in my heart
Should I walk away or follow my soul
I feel a thunder in my heart
Where it comes from I just don't know
Take me baby, I´m all yours



OC liv


"Fin blogg btw, ska följa ditt OC liv med glädje efter studenten!"
Jag tar det som en komplimang. För det är så det ska bli. Det var vi överens om. Vi trodde ett tag att jag funnit mitt kall i livet - som programledare i vår underbara reportage film. Med håret i en enda röra och feta brills i huvudet kan jag inte klandra de som trodde jag var bakis. Så någon vidare karriär blir det inte.

Nyss fått senaste uppdateringen via telefon från Valladollid, Espana. Där flödar alkoholen med Mille som största konsument, Sotabanco har skaffat Spaniens hetaste bartender och imorgon var det svensk-fest på G. Dock hade magen växt och fått "valkar" och svenskan hade tagit stryk av spansktal i 8 månader. Men det gör inget, hon har ju träffat en karl. Harry. Harry Potter.


In your eyes, I could drown and still surivie



8 dagar

Att bocka för saker på min to-do-list känns bara så otroligt bra. Alla i min klass följer avbockning med mig, jag blir så exalterad varje gång jag får stryka nåt att jag måste dela med mig av de till alla. Nu har jag istället gjort en lista på allt kul vi har framför oss, men den blir inte lika rolig att bocka av. Utsparkarna, lärarlunchen, balen, klassfest, studenter hit, studenter dit, och tillslut Magaluf. Vilket liv man lever.


- Ah, jag får nog sova bredvid kakburken inatt igen!
Jaa Mille, jag vill att du ska komma hem, bli dyngrak och tvingas sova med kakburken igen. 8 days to go.
För nu behöver jag dig. Jag behöver dina popcorn och jag behöver en Ringbergagatanfest.



"Trevligt liv". Ha det jäs!

Hjärtat har skäl som förnuftet inte förstår.

Denna veckan har fått mig att tänka. Jag tänker på hur fort livet kan förändras. Jag tänker på hur orsättvist det är att folk tvingas utsättas för saker jag inte ens kan föreställa mig. Jag tänker på hur tacksam jag är över allt jag har, ibland tror jag tillochmed att det är för bra för att vara sant.

Jag tänker också på varför jag är på ett visst sätt, ett sätt som ofta inte är bra för mig. Ändå envisas jag med att vara så. Jag tänker på hur jag gång på gång sätter sätter relationen med personer jag bryr mig om i gungning. Jag tänker och undrar vad mitt problem egentligen är.


Hjärtat har skäl som förnuftet inte förstår.
men vad händer när hjärtat tappar förståndet?


På onsdag är det klassdag hos Pia, tredje gången gillt. Tredje gången, med Spjo3c. Er som jag tyckte så illa om, ingen av er hade ett enda rätt tänkte jag. Hade ni inte långt hår med bandanas i, ville ni bli kallade Minus, var ni inte en enstörning i ballerinaskor var ni en tillbakadragen blatte, var ni inte en berusad koala var ni en bonde från Klågerup. Jag tackar gudarna för att Jonna inte fick igenom sitt klassbyte, "jag vägrar gå i samma klass som den där divan och idioten Hanna", för det hade blivit tre bra mycket tråkigare år.

Det var alltså tre år sen Jonna fyllde år, hon fick en twisterglass av mig i present, innan vi begav oss på mitt livs cykelrunda till Beleshögsvägen där alla andra väntade.

- Du är bara avundsjuk för att jag har större bröst än dig!
En bild ljuger aldrig. Jo men visst är det så, naiva lilla mig. Jonna och jag har ju exakt samma size.

Tre år sen alltså. Och den 8:onde juni är det tack och adjö. Spjo3c kommer skrika högst.

When we leave this year we won't be coming back
No more hanging out cause we're on a different track

But as we go on, we remember
All the times we had together




It´s all about feeling good

Jag vill inte vara sämre än någon annan. Jag vill också ha en blogg att lätta mitt hjärta med när jag som mest behöver det. Eller när jag inte behöver det och bara har lite tid över. Inte alltid jag har de, det finns ju så mycket vettigt, och ovettigt, jag måste göra.
Till det vettiga hör studentförberedelser och plugg till, men på nån vänster tar de ovettiga upp mestadels av tiden. Prata i telefon med mr Grufstedt, fika med coffeeteamet, hänga på barskolan.net och ladda upp inför sommaren, äta mat med vänsterligan, titta på solnedgången i västra hamnen eller döda hjärnceller med gänget. Som sagt, ovettiga saker, men absolut inte oviktiga. Livsviktiga snarare. För de får mig att må bra. Riktigt, riktigt bra.

Nyare inlägg