Colorblind.
En sån som rättar mig när jag råkar säga fel, som lär mig om tyngdlagen & Wallenberg & flygplansmotorer. En sån som skrattar när jag inte klarade ett helt korsord på jobbet och som läxar upp mig när jag skriver datan istället för datorn. Vi tycker inte lika om nånting och tjaffsar gärna om allt som går att tjaffsa om. Tycker han om blått är det den fulaste färg jag sett. Han kan knappast umgås med mig när jag har mina högt skurna jeans och jag har sagt att jag kommer undvika honom hela vintern om han hoppar i sin gåsjacka.
Han skakar på huvudet och skrattar när jag dansar till Warra Warra. Det är min favortilåt och hans hatlåt.
När han segelflyger är jag ute och härjar. När han jobbar är jag också ute och härjar. Han säger till mig att ta det lungt ibland och då ber jag han dra.
Saken är den att jag gillar den här besserwissern.
- Jag tycker den ser god ut när den är så lång!
Pratat.. och sen tänkt.
Det hela började med att jag en vacker dag i våras sa att Mackans sås minsann var det bästa jag visste.
Tolkas fritt.
I förrgår stod vi och snackade om sommaren varpå Martin frågar mig och Johan..
Fått nåt i sommar då? Och du Johan, fått dig några ligg?
Johan svarar; Ah, de har fan vatt dåligt med de.. inte många luder.
Och då öppnar jag munnen och svarar; Ja, allt går bara in och ut i mig.
Jag inser inte hur helstört det låter förrän hela rummet fylls av gapskratt. Då, då fattar jag.
Jävlar. Vad jag egentligen menade var att allt killsnack om luder och annat går in i ena örat och ut i det andra - eftersom jag dagligen är omgivning av kockar och andra slyngel och alla vet att deras enda samtalsämne är sex.
Men eftersom frågan faktiskt var; Fått nåt i sommar, blir allt så fel som det kan bli.
Jag får bjuda på den och hela onsdagskvällen handlar om detta. Tänk vad lättroade människor kan vara.
Då får man väl höra detta i tre månader innan mig säger nästa sak, menar jag.
De tillrättavisar mig direkt; Nej gumman, kanske en dag.
Och kunde de ha mer rätt?
Igår står jag, helt inlevelserikt och säger, INFÖR FOLK; Jag tycker den ser god ut när den är lång.
(Jag pratade självklart om en fisk ,en hälleflundra)
Johan bara stirrade på mig och sa sedan; Du är underbar.
Det var allt. Och sen skrattade han förstås så han fick torka sig under ögonen med en servett.
Jag ska vara toastmaster på Martins bröllop nästa år..................
Beautiful girl.
Hata är ett starkt ord. Men jag tycker verkligen verkligen jätteilla om Sean Kingstons låt "Beutiful girl". Jag får rysningar och gåshud och slänger mig på radion för att byta varje jävla gång den spelas.
Så idag sitter jag i bilen och lyssnar på NRJ och plötsligt börjar denna plåga spelas. Jag slänger mig på radion för att sätta på nästa radiokanal, The Voice. Och vad tror ni spelas där? Beeeeeeeeeauutiful girls. Jag slänger mig på radion igen för att byat till nästa kanal, Din Gata. Och då tror jag allvarligt talat jag har blivit knäpp eller att någon skojar med mig. Jag hör Seans Kingstons gräsliga stämma IGEN och jag trycker på mute. Tyst i bilen, thank god.
Jag ringer Kristina som älskar att jag hatar denna låten. Hon älskar nämligen den, bara älskar. Hon roar sig ofta med att sjunga låten för mig som då tvingas hålla för öronen. Jag pendlar mellan kanalerna och håller upp mobilen. Och hon bara skrattar såklart.
I vinslöv bor min mor.
Emma är lite arg på mig. Jag kallade henne mammut.
Hon var sömnig, yrvaken och hade druckit en flaska vin. Och då tyckte jag plötsligt att hon var lik en mammut, bara för en liten sekund. Och det var jag ju tvungen att säga till henne, för att tänka går ju inte, man måste alltid öppna käften. Fast alla vet att Emma inte liknar en mammut utan att hon i själva veket är vacker som en dag, snyggare än dom flesta i detta avlånga land. Jag tror nog hennes ilska går över efter helgen. Dessutom älskar hon mig.
- Äh, va fan ska jag med en banan till?
Efter en halvtimme på Mästerlivs kom vi ut med två paket glass och två bananer. Vi hade i uppgift att handla mat. Det gick sådär. Vi försökte verkligen och tänkte så det knakade. Kickan ville ha den skrattande kon - ost för att det påminde henne om när hon var bakis (hur man nu i hela friden vill bli påmind om det) och jag ville ha prinsesstårta. Och så bestämde vi oss för att ta båda, men kom på att prinsesstårtan skulle tinas i fem timmar. Det pallade i verkligen inte. Så vi sket i allt, tog glass och bananer och vandrade till Davdishall där Emma gjorde världens största nachoschips-berg och pregade in i sin lilla ugn. Sen pratade vi lite om träning, och om hur snygga vi varit i jazzbyxor och svettband.
På ven, på ven, på ven, på ven, på ven, PÅVEN BOR I ROM!
I vin, i vin, i vin, i vin, I VINSLÖV BOR MIN MOR!
I vår, i vår, i vår, i vår, I VÅRT HUS SÄGER VI SKÅL!
Vi skrattade nästan ihjäl oss när Anders drog igång visor, och lovade honom att föra dom vidare. Och oss kan man lite på - vi sjöng därför dessa fantastiska truddelutter hela kvällen. De blev mycket uppskattade.
Gröna drinkar, böghög hos Björn, beautiful girls & lena sälar.
Svit 401 tackar för sig, det är lite sorligt nästan. Vårt andra vardagsrum stänger igen ett tag.
Jag är verkligen sugen på en stannakvarfest med Sandra & Jonna. En sån där kväll som slutar med Jonna med pelagonierna och Hanna på en röd leksakselefant. Sandra ska helst dansa afrikans dans hela kvällen, för det får henne att må bra. J P Chenet blir vår bästa vän, vi pratar minnen och iklär oss haklappar. Jag skrattade praktiskt taget mig igenom gymnasiet och nu får jag ont i hjärtat av att vi är så urusla att hålla kontakten.
Så tjejer, skärpning på er och framförallt - skärpning på mig.
Kräftröra inom kort?
Laleh - Hide away
World inside my head.
Visserligen agerar jag så ibland. Jag säger till er när ni inte ska dricka mer, jag säger till vilka tjejer jag inte godkänner och visst har jag släpat hem er allihopa en eller annan gång. Viktor har jag tillochmed släpat hem från vårt grannland för några år sedan efter en redlös kväll hos danskarna. Ricrad skriker jag mestadels på, om allt mellan himmel och jord - han byter musik eller lämnar in skolarbete för sent. "Jaa, mamma" har man fått höra ett antal gånger. Då känner jag ännu mer att jag måste mamma mig lite.
Oskar, du kan inte svika Torben på jobbet!
Ståhlan, du bör inte smälla alla dina pengar på en charter!
Borgman, inga fler stygn i ansiktet detta halvåret är du snäll - att cykla dygnrak är en urusel idé!
Jag är en bra mamma, och en bra syster. För när man älskar några som sina egna brödrar borde man kunna kalla sig syster. Och när man känner stolthet som en mamma när man ser att de klarar sig galant på andra sidan jorden, då är det familjekärlek.
Little Miss Sunshine.
"It´s big and loud, and everybody is into eachothers business."
Men det är min släkt, den ena är yrare än den tredje, den fjärde blir full på ett glas vin, den sjätte skriker på den sjunde, och ljudnivån är högt upp i skyn, men de kommer alltid vara min släkt som jag älskat i hela mitt liv.
Kristina Langeland - även känd som en av de porriga dansarna i Call on me-videon & Emma Andersson - hälften slampa, hälften Edvin. De är töserna som kan få mig från bad to fab, om vi ska uttrycka oss som E hade gjort. Botten was nådd, jag var helt slut efter en helvetesdag på jobbet med flygstopp och annat skit. Men en sväng inom Palma har ingen dött av tänkte jag. Jag spatserar dit, svärandes och suckandes. Träffas dessa två filurer och föds på nytt. I love it.
- Hey tramp!
Emma hade hoppas i en miniliten klänning och var drop dead visserligen, ändå fick hon bli kvällens tramp. Vi gick catwalk barfota till Amore, där vi blev fyra år gamla och hällde drinkar på varandra. Bodyshot fick en helt ny innebörd. Vi dansade i regnet, det kändes som vi var med i musikvideon till It´s raining man - den nya och hippa versionen.
En timme senare har vi hamnat på en kebaberia (man kan visst säga så!) där Emma flörtat med ägaren och är numera en i personalen - fast bara när hon känner för det. Miss Tramp satte på sig ett förkläde och gick för att hacka grönsaker i köket. Sen bakade hon brödet och blanda såser. Alf skrattade som ett barn oavbrutet.
Inte blev det bättre av att jag än en gång pratade utan att tänka först;
- Va fasen har de datastolar i en Kebaberia för?
Det var ljust ute när lämande Amude och hans kebaber. Hemma hos Björn bjöds det på vin och Tony Hawk. Alla skateboardtricks gjorde mig snurrig, dessutom var jag värdelös. Vi somnade i en enda hög för att vakna 20 minuter senare av att Emma hade fått en sorts sjukdom - en allvarlig sådan - man pratar oavbrutet i över en timme. Klockan blev åtta och det var dax att gå hem tyckte vi. Efter ännu en regnig promenad upptäcker vi såklart att nyklarna är puts väck. Vårt vanliga flyt. Klockan var halv nio, det spöregnade och vi var utlåsta. Lets gåe.
Men Brämhults juice är alltid ett plåster på såren.
När vi väl vaknade, då normala människor dricker sitt eftermiddagskaffe, kände vi hopp om livet igen. Detta för att vi visste att grabbarna skulle anlända med en surprise us-breakfast. Lovely.
Och den 10 oktober åker vi till Thailand. Bokat och spikat. Jag saknar min Mille och längtar tills den dagen vi ska umgås så mycket att vi kommer tröttna på varandra. Då tjaffsar vi om allt vi kan komma på. Jo, nä, jo, nä, jo, nä. De tycker jag, de tycker inte jag, nähä men det tycker jag, jaha men inte jag. Jag saknar tillcohmed det.
Cara cara mia.
Min syster och hennes kompisar är 14 år och har precis börjat åttan. Det är Malmöfestivalen vilket är typ årets händelse för dem. De sminkar sig i flera timmar innan, provar kläder och speglar sig. När Måns Zelmerlöv skulle uppträda i lördes va de på plats femtioelva timmar innan det började. Självklart stod de längt fram, säkerligen grät de lite också - av ren lycka över att se honom lixom. De disskuterar sen hur mycket de faktiskt äääääääääääälskar honom. - Alltså han är bara såååå snyyyyyyyyyyygg!
De går runt i stora klungor, eller led, tio tjejer som håller varandra i händerna och tränger sig före - Men hallååå, vi ska se Ola och Danny!
Jag svär när såna här led med små bimbos tränger sig förbi mig, men i andra sekunden inser jag - att det där faktikst var jag för bara några år sedan. Vi var 14 bast och trodde att vi var på topp - vi kunde allt och visste allt. Dessutom hade vi Buffalo skor och Eastpack väskor, haaalllååååå.
Ville vi stå längt fram så såg vi till att det blev så. Det var tider det.
Nu är jag 20 år, tränger mig bara lagom mycket och är faktiskt inte ens lite kär i Måns.
Fantastic Fab 5.
Kokomansion.
Jag läser på Emmas blogg;
"Bildbevisen var utan dess like. En posande Kristina i trosor och bh på diskbänken. En Hanna i genomskinliga, nästintill osynliga, Dolce & Gabbana trosor dansade järnet på ryamattan medans jag gick runt topless med loafers på fötterna och en stor väska på axeln, och var bara allmänt ful."
Detta låter sjukt. Och ordet sjukt beskriver inte ens lite hur det var. Vet inte vad det var för mysko Pablo blandade i drinken som han så vackert döpte till seabreeze. Nåt fuffens var det allt. Vi förvandlades till norra Europas gladaste tramsebyxor. Detta ord bara kom till mig. Tramesbyxor. Det finns inte ens ett altenativ på ordval här inte.
Vi körde barrunda på Lilla torg innan vi återvända hem för ett hejdundrades disco. Nudistdisco.
- Jag köpte två korv för 40.
Emma ska förklara att vi befinner oss på Gökboet. Självklart.
- Nu ska jag äta svettig ost! Gott tugg /Kix.
- Jag ska bara hämta min mobil på golvet på röda kvarn..kran..gröna?
Jag har en ny definition på vänskap. Visst fan ska man kunna lite på varandra, ställa upp för varandara och hela den radängan.
Men man ska också kunna dansa halvnakna tillsammans mitt i natten, dela säng och dela en cheescake.
That´s it.
Kickan åt sju munkar på fyra minuter på Malmöfestivalen och Emma satte på sig en basker och lekte Edvin från Stefan&Krister, i en affär bland andra männsikor.
Jag ställde frågan, rakt ut i luften; - Vad gick snett i min vänskapskrets?
Fat, single & ready to mingle!
Grabbarna är snart framme i Singapore.
Och i Sverige regnar det. Ärligt talat så gör det ingenting. Kickan är hemma, jag ska ändå till jobb och min rygg är bara fjäll. Min mamma slänger ur sig; Hur kan du fjälla? Jag visste inte ens du varit brun.
Sista kvällen var sentimental och underbar. Vi skålade och sjöng Gente Di mare - alla tillsammans, med armarna om varandra. Vi var som ett lag som vunnit VM, rent känslomässigt. Vi åt god mat, Ståhlan höll tal och Richy var DJ. Jag skrek såklart på honom eftersom han alltid byter mitt i mina favortilåtar. Det var precis som det skulle vara helt enkelt.
När the final moment kom grät vi som små barn allihopa. Vi kramades och pussades och Time to pray pumpades i min lilla garden. Tack och adjö, ses om två månder, på en strand i västra Thailand.
Ta hand om varandra, använd kondom och drick med måtta!
Kickan är back on track - fat, single & ready to mingle! ♥
Sista natten med gänget.
Jag var så fruktanvärt lycklig när jag vaknade i morse.
Nu ska jag och Emma iväg och handla grillspett, vinaflarror, kanske en liten partyhatt & pastasallad.
Sen ska vi soldyrka en timme (samtidigt som en monsterbrun Langelandare landar på Kastrup), så vi kan ha klänning ikväll!
Sen blir det dukning, varsin nubbe och en svängom på terassen. Sen kommer ligan och sen är de SISTA NATTEN MED GÄNGET. Min pappa har en film som heter så.. som handlar om en gangsterliga i New York eller nåt. Hursomheslt. Vi är inga gangstrar och vi bor i en liten pluttstad som Malmö - men filmen om oss hade blivit hysteriskt rolig! 
Ayia Napa 05.
Baske 07.
Så fruktansvärt rolig bild, Baske 06. En hatt och en ratt, all you need. 
I you see us in the club...jepp.
Borgman i pilotisar, Höllviken 07. 
När man tänker efter så är det oftast sexakt såhär Ricrad ser ut..
Rhodos 04. 
Pepsodentsnygggt. 
Ståhlan redo för ett dopp, sommaren 07.
Och vi alla önskar att Mille, Kyrra & Valle kunde vatt med idag!
So long!
Time to pray.
I natt vaknade jag fyra gånger, och alla gånger av fyllesms eller fyllesamtal. Det handlade om skumpa och väder och vind. Det var säkert trevliga konverationer, men jag minns inte mycket eftersom jag var helt urvaken.
Jag har levt ett glassigt liv den senaste i en vecka nu. Inget jobb, bara ledgihet. Legat på playan och stekt, grillat, käkat lunch i staden och hängt på Malmös uteställe. Nu är det slut på det livet. Back to work idag. Det känns ändå ganska bra. Nu blir det ett liv med små glassiga inslag. "Kära Hanna and Emma of the hips. Tänkte dra igång med grill, mingel, musik, kotte(?) ikv..." Fint det. Anländer (porr) dirr efter midnatt, fit for fight.
På tisdag blir det dessutom en tårdrypande avskedskväll för grabbarna. Deras stora ryggor är packade, Borgman har följt sin packlista perfekt, och nu bär det av. Jävlar i havet, jag är avundsjuk. Två månaders höst i Sverige sen är det vår tur. På tisdag ska vi iallafall dricka nubbar (armen i vinkeln!) och äta sill (inte jag då förstås). Sen ska vi gråta, dansa halleluja dans och bara drämma -på det vänskapliga sättet.
Dessutom kommer Kickan hem från Maggan, mycket casablancaliknande dansdamp!
Rihanna - Don´t stop the music
Grattis Kikikakan! ♥
This is a spoon.
Så jag besämde mig för att bara fälla tre glädjetårar. Jag blev så lycklig.
Radissons järnliga skulle minsann göra stan osäker. Man måste alltid ha anledingar till att gå ut och bli dyng, och visst hade vi det. Jag hade nämligen precis fyllt år. Och eftersom mina arbetskollegor är så fina människor ville de fira mig ordentligt (läs; gå ut och supa och ha skitskoj!).
Tillsammans har vi hamburgarehistorian, ett kort i baren -drick så mycket du kan, this is a spoon & stop in the name of love. Ni kommer skratta tills ni faller ihop, menade Kim i introt till sin lek. Och jag borde veta vid detta laget att kvinnan alltid har rätt.
Det kommer bli en himla massa firandes i höst, vi ska helt enkelt se till att klämma in så många födelsedagar som vi bara kan. Och Gud, vad jag gillar det!
Att jag hamnade så fel och att allt blev så rätt.
Yes we can - vi lever för vårt motto.
Sök kontakt, sen bara dräm!
Man gör val i livet.
Val som förändrar hela ens tillvaro, hela ens liv rent av. Jag bestämde mig för att åka hem från Magaluf fast tre av mina bästa vänner var kvar, för det kändes rätt. Jag ville inte, och därför kunde jag inte, passa in i det livet en sommar till. Idag kan jag säga att det var ett av mina bästa val jag gjort i mitt liv hitills.
Sök kontakt, sen bara dräm!
Funkar i alla läge - vid kotte & vid raggning.
Jag & Emma utklassade Olle & Vidde i kotte, de skyllde på det ena och det andra. Det var för hårt att inse att vi var bättre. Konkistecknet var klockrent.
Lata dagar & heta nätter.
Det vankades parmiddag på Berghagens nypolerade gräsmatta, och vi lagade årets måltid. Vi lyssnade på Ulf Lundell och drack rosévin (SOM JAG SJÄLV HANDLAT PÅ SYSTEMBOLGAET!). Vi fick tillökning och det var sann midsommar-stämning. Jag kämpade hela kvällen med att lära mina kära vänner "Armen i vinkeln, blicken i skyn.." men får väl säga att jag misslyckades. Borgman körde istället sin egen snappsvisa som hans farfarsfarfarsfarfar lärde honom.
"Det är bara att sjunga med när ni känner igen er!"
Hips and dips at the Calyps. Han bara fortsatte och fortsatte tills vi inte kunde andas.
Sommarens fyllegrej kan nog vara att slänga sin mobil rakt ner i en grogg. Men är man en go kille är det sånt man får göra.
Och jesus, jag kommer lipa på onsdag.
It´s all or nothing baby.
Från BAD to FAB.
From BAD to FAB.
Ett gäng grabbar de. Kristian skulle följa med på grillfest till mr Ståhl och frågade mig vilka som var där. "Mina absolut bästa vänner" svarade jag. Han frågade vad de hette och jag började rabbla.. Oskar, Vidde, Richy, Ståhlan, Welle, Borgman, Kyrra, Johan.. helt ovetandes om att jag bara rabblade upp killnamn. Jag såg hur han reflekterade över att jag inte sa ett enda tjejnamn, men han sa inget. Men för mig är det de mest naturliga i världen - mina bästa vänner - mina bästa killar.
Snart ska vi uppleva ett femte land (för visst räknas Danmark?) tillsammans.
En singha och ett sällskap - definitvt på torra land.
Historien om Emma & Hanna som skulle åka till Stockholm är en rolig historia. Den handlar om livsfarliga stand by biljetter, om att äta godis till frukost, om 7 timmars väntetid, om att vara de enda två levande själarna på Sturup och om att ha den maximala oturen. Men framför allt handlar den om att se ljust på livet och även i de svåra stunderna hålla modet uppe. Detta med hjälp av en Ipod & en underbar vän.
Historien slutar iallafall på grillfest i MALMÖ, och alltså inte Stockholm. Lejna satt i huvudstaden med två baginbox och en vodka - som hon i ren desperation skulle hälla i sig. Jag hoppas att hon var vid liv i morse.
På Högåkersringen blev det grillfest i det, observera, underbara vädret. Nu kanske äntligen sommaren kommer till vårt avlånga land.
En fimp-i-såsen senare var alla riddarna kring det runda bordet där.
"Ge mig lite kärlek i livet en gång i livet." Viktor komma att få höra det ett bra tag framöver.
Och ett sms som jag läser med skräckblandad förtjusning. Jag har sett ett sådant förut kan man väl säga. Fyllesms på en nivå vi dödliga inte kan förstå. Men det hör lixom till, och vad den här mannen än lyckats peta ner i ett sms tycker jag ändå om honom. Och dessutom vet jag ett "monstersry" väntar på morgonen.
För att kompensera att vi inte kom längre än till Sturup tog vi tåget till Köpenhamn. Vi strosade runt i solen hela dagen, shoppade lite & bara njöt. - Sju och träve, vadå?!
Det känns verkligen som att isen smällt, det är inte många som är på en is förtillfället. Grabbarna åker om tio dagar, jag kommer sakna de töntarna så innerligt, men de förtjänar verkligen att åka iväg på deras, kanske, livs resa. Emma och jag är stabila i vårt förhållande, vi har på nåt oförklarligt sätt lyckats se till att båda har semster denna veckan - självklart blir det Hölle-playan varje dag. Kickan pallrar sig hem från Magaluf snart, förhoppningsvis i helt okej skick efter en säsong. Och nu hade jag faktiskt tänkt gå in och våra finfina biljetter, Mille!
Och förresten så pirrar det i min mage.
Estocolmo.
Är man kär när det pirrar i magen?
Jag och Emma kommer vara jobbigt heta när vi imonn entrar huvustaden i våra nya skossor.
- Alltså Hanna, du kommer vilja hångla med mig när du ser mig i mina nya Massimo Dutti skor!
Lejna & Spjutspetsen.
-Gillar du sambuca eller?
-Bjuder du mig på sambuca så lovar jag dig att jag tar första bästa plan till Malmö!
Tusen grattis i efterskott till min genom tiderna, genom eld & vatten, bästa vän Mille.
På måndag är det min tur att fylla 20, for your information.
Over and out.
(L)
Jag, Suz, Bellan & mamsen, på Cuba Café. Isa ska lära oss salsa.. det går sådär, men vi hade väldigt roligt!
Swedish House Maffia.
ATT DET FANTAMEJ HAR REGNAT VARENDASTE LITEN DAG! Ibland bara på morgonen, ibland bara på kvällen, ibland dygnet runt. Visst har vi haft underbara soldagar i Fri Form, i vår lilla stad och på Flasterbobeeaach. Men visst FAN har regnet kommit förr eller senare. Naturen straffar oss. Jag tror tyvärr på jordens undergång om 10 år.
Inte konstigt Rihannas & Jay Z´s Umbrella har blivit en sån hit.
Urartning på hög nivå.
Golvet på Amore gav vika, det pallade inte trycket av 100 dansade freak. Så i slutet va kvällen dansade man på en studsmatt-liknanade träterss som knakade högra än musiken. Självklart gick folk igång på detta och hoppade lite extra.
Sådan mor, sådan dotter.
Det var ett tjusigt sms min mamma lyckades få iväg till mig, bara en timme efter jag lämnat dom på förfest. På vägen till förfesten konstaterade jag att de blivit riktigt tjatiga - tjatgubbe & tjatgumma. Självklart blev pappa mycket upprörd och ville helst disskutera i en kvart vad jag grundade de på. I själva verket kunde jag ge femton exempel men ville inte förstöra hans kväll.
Hur som helst åkte jag och Bellan lite senare på kvällen för att hämta våra päron i stan. Fyra berusade människor som verkligen inte kunde sluta skratta makade in sig i bilen. Med sig hade de glas de hade tagit med sig från krogen. Jag förklarade att så fick man inte göra, men Suz kontrade med att hon minsann tog de billigaste glasen hon kunde se. Bara 5 kronor på IKEA och hon skulle köpa nya till dom imorgon. Fine, sa jag.
Och då mekkar dom upp en hel vinflarre de också smuggat med ut och börjar hejvilt hälla rosévin, lite i glasen, lite på sätena och lite på sig själva.
På Cuba café mötta vi upp hela skaran. (Att vara ute med sina föräldrar och deras umgåskrets är en intressant upplevelse, kan jag lova!) Mamma & Suz ville ha en salsalektion av Isa, men hon insåg ganska snabbt att det var två hopplösa fall hon jobbade med. Hon lät dom därför dansa på sitt eget vis. Själva på dansgolvet, och dom var sannerligen urtjusiga. Det var mojiton som gjorde det. "Sååå jäääkla good MOSKIIITO!"
Vid vissa tillfällen förstod jag varför jag faktiskt blev en festprisse. Sådan mor, sådan dotter.
Cause I don´t shine if you don´t shine.
Jag kände mig som en Lars Christian som gör en Mille - dricker Long Island Icetea som sistadrink.
Det var kanske inte det smartaste en människa har gjort.
Jag och Emil var coolast på hela Tisdagsklubben. Åtminstonde tyckte vi det själva. Jag bet ihop och klarade en hel Jägershot. Efter det var jag korkad nog att låta Lalle beställa en drink till mig, och detta är en historia för sig.
Vi tog igen all vevning vi hållt inne med, Put your hands up remixen tog nästan kål på mig.
Tack och lov bor min flickiga vän bara en catwalk bort, och där är jag alltid välkommen att trilla in - vilken tid än klockan råkat bli.
Imorgon kommer grabbarna hem efter sin last charter ever - charterlivet är nog ett (nästan) avslutat kapitel i deras liv. Jag antar att de varit dyngfulla morgon som kväll, haft sex med tjockisar på solstolar och slagit ett antal rekord i fyllebråk. Med lite sämre lever & lungor kommer de hem. Jag har banne mig saknat dom efter bara en vecka.
Det var en gång en som sa; "Om både du och Emma satsar vet jag inte hur det ska gå ikväll.."
Det var vackert sagt tycker jag.
Argbiggan är glad igen.
Och om en vecka åker vi till huvudstaden. Fint de.
Gullenborg & Shermbrick kommer dock sakna Mille. (Kom hem?)
Jag känner en obeskrivlig lycka, som faktiskt är helt obeskrivlig, när jag tänker på Sandra Rosengren - min älskade vän och Oskars fantastiska mamma. Jag spricker nästan av nån sorts oförklarlig stolthet när jag läser och ser bilder på den charmigaste krabaten jag träffat i mitt liv. Jag blir så stolt över att han är Sandras.
Sandras barn, som hon burit på i 9 månader, som hon fött och som hon nu uppforstrar - med så mycket kärlek & glädje man bara kan känna nån gång i sitt liv.
www.rosengren.bilddagboken.se
I don't mind if you don't mind 'cause I don't shine if you don't shine.