8 oktober.
Keep it loose, keep it tight.
Just nu vill jag bara att det ska vara den 8 oktober.
8 oktober och ett plan, med oss som passagerare, med destination Thailand.
Light my fire.
Sommar i Malmö är som en bal på slottet..långtråkigt, döötrist.. och alldeles alldeles underbart!
Visst är det långtråkigt att sitta i en bil och vara vilse i Falsterboskogen i 40 minuter, visst är det dötrist att Toppen stänger 20:00 men visst är det alleles alldeles underbart!
Veckan som gått har varit minst sagt händelserik, jag är ett par magmuskler starkare, ett par hjärnceller dummare, ett par upplevlser rikare.
Familjen Borgströms stuga i Höllviken har blivit vårt nya häng. Tillsammans med värdarna Åke & Anite, femtiotusen mygg och fantastiska vänner satt jag och plötsligt fick den där känslan, herregud vad jag har det bra!
Borgman skötte grillen, Oskar imiterade Bestefar till Emma inte kunde andas mer, Weiland var för full för att kunna säga utruttslack..utrackslag..rattutslag och fick mig att gråta, Kyrra sjöng Ledin - solosång, Richy förlorade i pingis och blev lack, och för Ståhlan var det som alltid - Love life.
Jag hade ändå en snigel på foten. En livslevande slemmig äcklig fruktansvärd snigjävel som hade haft mage att sätta sig på min fina fot. Jag fick panik när jag insåg att det inte var en spagetti som kändes på min fot och skrek självklart på hjälp. Vad gör mina "vänner" då? Börjar leta efter kamera. Där sitter jag, skriker som en galen med foten i vädret. Jag fick själv ta bort snigjävlen och slänga den långt åt helvete där den hör hemma.
Stämningen var guld, vi pratade minnen och om gamla goda tider och insåg att vi faktiskt varit kompisar allihopa i fyra år. Det känns som ett år sen vi fläkte sleepoverparty hos T-boy och band våra första band.
Taxiresan till Strandbaden sen, det var en resa det. Hur mycket Kyrra än försökte förklara att vi egentligen är normala och fina männsikor skakade hon bara på huvudet. Nej barn, det är ni inte.
Bestefar & "Han saajjer att han ääälskar maaj!".
Oskars fot, som han så illa skadat under dagen, friskande till på bara några sekunder när han entrade Strandbadis. Vi tyckte grabbarna skulle tävla i vem som kunde få flest hångel, för att rätta känslan skull infinna sig, för det var faktiskt så det gjorde. Vadslagning på hög nivå. (Hemskt ledsen jag blottar er här, men det få ni bjuda på, era players!) 14 bast, plankade in på SB, lite hångel hit, lite hångel dit, backslicken & technomusiken. Tider det.
Jag har även bråkat rejält med ett tantaskrälle. Vi har precis cruizat till Flasterbo beach, som Svenne säger, och ska sätta ut våra turist-solstolar när vi hör någon ropa från havet. Där ligger en tanta och vinkar och tjoar för glatta livet. Svenne tänkte precis Mictha sig och slänga sig i för att rädda henne när hon skriker att vi lagt oss för nära hennes handduk. För nära i detta fallet var på 10 meters avstånd. Hon kommer upp ur havet och det blir ett jävla liv, och jag fick höra att jag minsann inte var så tuff bakom brillorna. Då tog jag av brillorna och förklarade, att jo, det är jag visst de. Eftersom mina killkompisar är MESAR fick vi flytta oss trots min fight! Kan inte ens stå upp mot ett tantaskrälle. Men när Ledin pumpades och vi vevde deluxe genom takluckan kunde jag inte vara sur på mesarna mer.
Ännu en fantastisk kväll i Hölle hos Borgströms. Jag förlorade grovt i tennis, blev sur och umgicks istället med min vinflaska resten av kvällen. Otroligt hög mysfaktor och otroligt mycket uthällt vin.
Jag blev även attackerad av en gris. Vet inte vad det är med mig och djur. Okej att jag inte är en riktigt djurvän, men känner dom av sånt, och därför vill närma sig mig med flit? Det kom en svart liten gris springande mot mig i full fart och jag frös till is av rädsla. Grisen i fråga visade sig sedan vara Sydney. En hund. En feeeruktansvärt grisliknande hund. I slutet av kvällen vågade jag klappa grishunden på trynet/nosen.
När klockan närmade sig 03 och Strandbaden stängde skeppades vi in i Rolle och skulle åka hem. Trodde vi. Kan bara säga så mycket som att jag aldrig mer kommer lite på Feja vad det gäller lokalsinne, att jag aldrig ska bosätta mig i Gessie och att jag ska se till att de sätter upp lampor i den förbannade skogen så man hittar hem.
Jespers underbara knä räddade hemresan.
Emma är min vän och Emma är en flicka. Min flickvän. Min kära flickvän som jag efter tolv timmar på jobbet kan komma hem till, ta mitt täcke och bara sova hos, sova tills dess vi vaknar för att gå och handla frulle - alltid gifflar och sedan titta på sex & the city.
www.spurs.blogg.se
Spurman & Light my fire. 
Just a little more love.
Det är lovely, fast alla är som ett gäng yra hönor.
Ringer till Oskar, inget svar, ringer till Ståhl, inget svar, ringer till Richy, inget svar.
En minut senare ringer Oskar upp, tja läget och lite skitsnack och planering inför kvällen.
Två minuter senare ringer Richy upp, tja läget och va-fan-ringer-du-för, du är ju i samma trädgård som Oskar, pratar inte ni med varandra?
En halvtimme senare ringer Ståhlan, tja läget och kollar planerna, som vi genom ett miralek lyckats få ihop.
Yra, yra hönor.
Kvällen kommer att spenderas på Skånes guldkust, i Höllviken, med alla hästtokiga och alla not-so-hästtokiga-men-festar-gärna människor. Grillning hos Mr Borgman, och sen vart vindarna bär oss..
Later!
David Guetta - Just a little more love.
Årets bild.
Det krävdes ett antal försök för att få till det men resultat blev grymt!
Oskar bara chillar på sin madrass helt ovetandes om att Ståhlan är i en monsterliknande ställning, i luften på väg ner mot ytan. Och det kommer skvätta.
Sjukt nöjd.
I like where we are.
"Amen Weil, går du på en fest med en utochinvänd tröja?!"
"Ja, jag kan ju inte gå med en tröja det står Poker på!"
"Men du kan inte heller gå med en utochinvänd tröja för tusan!"
På jobbet fick jag besök av Robin & Kalle från Borås, två rååsköna snubbar som dricker screwdriver, skrattar åt muffins och tror att Tunneln heter Tullen. Jag söp dom under bordet, med hederliga hotshots. Jag lurade även med dom till "tullen" där de shakade på deras eget vis.
"She speaks like she´s having.. öh.. gröt i munnen!"
Min älskade Emma och Rolle hämtade mig på jobb för att cruiza till Olle, där det blev shotrace med Rubmaister. Jag vann överlägset (vilket vi alla kunde bevittna framåt småtimmarna...haha). Botten upp och resten i håret..
"Den är tom.. eller jävlar, de va den inte".
Massa bira i Rubens hår. Sjukt nöjd.
Göran & Lotta, Jag & Rub hoppade in i Saras riiiide och begav oss till Anna, där halva Malmö befann sig.
"Jag trodde jag skulle få ligga.. jag var nästan bombsäker.. sen bara gick hon!"
Dansade lite med Max och Jens som glatt berättade att de numera är kombos. Max jobbar tolv timmar om dagen men när han äntligen kommer hem efter en hård dag möts han av en naken Jens som steker korv, dansandes till en gammal slagerdänga. Jag fick visioner och därefter rysningar.
Vilken-jävla-löpning till bilen. Fem pers i Rolle.. då kan det gå hur som helst. Emma fläker sjukaste backingen, när Weil plötsligt börjar skrika helt hysteriskt.. FULLT RATTUTSLAG, FULLT RATTUTSLAG! Och det var minsann på de berömda.. tre mm bort stod en häck och en stolpe som Emma missat. Spänning i tillvaron, kallas det.
"Hon är inte snygg, men hon är påsättbar".
Jag, Lillmussi, Olle & Rubmaister var sjukt påsättbara igår. Hela kvällen. Vi är inte speciellt snygga men dansa kan vi, speciellt till Peps Persson efter ställena stänger. Ruben kör vissling och vi andra skriker på O´boy!
Lite ringsdans och hoppsasteg, på ett eget dansgolv, och Borås-Robin drog en slutsats om oss skåningar;
"Ni danskar är inte riktigt kloka! "
Jag blev arg för att han kallade oss danskar och svor lite åt honom, men insåg snabbt att han ännu en gång inte förtsod vad jag sa eftersom han stog snällt och log mot mig.
Vi kämpade en hel kväll med att få in rätta Olle-movsen, man utan framgång. Emma kämpade så mycket så hon fick nackspärr.
Kvällen avslutades mitt på Gustav med Foppa & Alex, dubbelvikta av skratt, av en enda anleding; En halv boooooorgare.
Catwalken ligger framför dig och mig, Mussi.
Nu ska jag hem till Mister Ståhl, sola & bada med min kära pågar!
E & L
Emma "Lillmussi" Andersson & Linnea "Lejna" Fredriksson.
Så söta att jag hade kunnat äta upp dom.
På Lilla torg. Rött vin = röda läppar.
Vädligt lättroade damer. Tur ni har en vacker insida.
Day damgorv. SPURS.
Praktiserar BAAAM BAAAAAAAAAAAAAAAAAAM-sparken. Det gick sådär.
Emma lagar sin egen kebab. Bästa i stan.
Fråga själv Lejna, hon älskade verkligen Emmas kebab. Hon la lite sås på tröjan bara.
Så feeeruktansvärt stelt läge.
Där satt den!
Vi skulle ALDRIG posera. ALDRIG.
Lilla My 1 & 2, stora fan av knorrar. Underbara tapas.
Aj aj. Det är inte alltid lätt när en lyktstople bara hoppar fram när man inte är beredd.
We´re on tha catwalk. Cat, cat, catwalk.
Emma i sin nya fina fläta, made my me.
♥
www.challan.pixbox.se
Mille, liten tönta.
Pratade med Millsan, direkt från Maggan nyss. I miss you like hell. Snart ska vi boka Thairesa.. jubba, jubba & blir rik! Snart oktober.
Studenttal till Mikaela, Mickan, Broddeéne
Student 5/6-07
Jag är faktiskt en talare. Eller i alla fall en pratare ? de som känner mig vet att jag är en riktig snackemoster. Jag kan snacka om kull de flesta jag känner, jag är envis och en riktig ettermyra enligt mamma. Men det finns en jag aldrig lyckas vinna över i diskussioner, och vem kan det vara?Jo, den envisaste tjejen jag vet, nämligen lilla Mickan. Dessutom är hon en riktig retsticka (kanske efter sin far) och tycker det är hemskt kul att reta upp mig tills jag kokar av ilska.
Egentligen vet jag inte riktigt var jag ska börja eller sluta. Det finns nog inte många människor som varit med om så mycket tillsammans som vi har för att bara vara 20 år.
När vi var små, eller jag var liten och du var stor.. tjock! Var vi andra barn ofta rädda för dig. Tex när Anna Holmkvist berättade för Gustav att Mikaela skulle komma på besök började den stackaren gråta. Jag däremot var liten men tuff och ville leka med dig trots att du bets och slogs. När vi blev lite äldre gav jag igen för detta, och eftersom jag inte har muskler fick jag gå till väga på annat sätt. Under vinterhalvåren vägrade jag t.ex. cykla till dig, och eftersom vi inte kunde leva utan varandra fick du helt enkelt cykla till mig. I snöstorm och i halka, och varje gång kom du fram och var fly förbannad, du skrek och svor, för att trillat och frös. Trots det cyklade du genom snön du till mig dagen efter också.
När vi var små kunde vi inte leva med varandra, men inte heller utan varandra. Varje dag efter dagis ringde du; Hej, det är Mickan går de o lejka med Hanna? Fast att du visste att jag blev hämtad på fritids en kvart efter dig hann du ringa fem gånger och terra telefonsvararen.
När jag frågade mamma om det var något speciellt jag skulle säga sa hon bara ?Ja, att hon är en liten tönta!? För ja, hon är faktiskt en av de tönnaste jag känner. Inte bara för att hon en gång vänt upp och ner på ett öppet juicepaket och därmed hällt en liter jucie över familjen Bonlis kök, eller när hon som liten frågade min farfar "varför har du så stor mage" eller för att hon sovit utanför vår lägenhet i Magaluf för att hon inte hittade nyckeln ? som låg i hennes ficka. Inte bara för att du måste sova med en kakburk efter en hård utekväll eller för att hon är hundra procent säker att hon en natt blivit väckt av en dvärgneger. Utan också för du får människor att skratta helt hysteriskt ? ibland med dig och ibland åt dig.
Jag älskar att du fortfarande kan se på Pelle Svanslös och vika dig av skratt, att du får en vad du kallar tillfällig ölmage när du dricker öl och att du inte riktigt kan kontrollera din ilska ibland och lätt kan ställa dig och skrika till din cykel att den är dum i huvudet, och att du ska mörda den. Jag är så jääävla trött på den här jäävla cykeljävlen, är en mening som hörs då och då.
Vid ett tillfälle har jag sagt att om jag bara fick ta med mig två saker till en öde ö skulle det vara en plattång, och Mickan. För mycket kan man klara sig utan, men jag hade aldrig klarat mig utan dig.
Du är den människan jag beundrar mest i hela världen, och kan ge tusen exempel på varför. Men eftersom alla här känner dig vet ni vad jag menar, och därför behöver jag inte säga någonting alls. Att du är min syster är ju ganska självklart, eftersom du är Sigrids storasyster och Gunilla och Håkans trotsiga styvdotter. Dessutom går du som barn i huset, och att ringa på dörren slutade du med innan du hann börja. Du är min Mille, min Kelan, min bästa vän och min högra hand ? har alltid varit och kommer alltid vara.
För att citera dig själv; Skål i dimman!
Spurs.
Lejna har varit i stan vilket ni alla borde lärt er vad de betyder.. GLÄDJE.
- Amen Emma, det är ingen disktrasa, det är min ARMANI-PÅSE!
Vi inledde helgen med Tapas på Davidhallsgatan. Jag & Emms flängde Skåne runt och handlade, fixade & donade. Vi dansade & spelade basket med en stenhård fralle på Ica Maxi. Folk tittade på oss som vi var utomjordingar. Det gillade vi.
Lejna kände sig som en, jag citerar; "prinssesa på en kungastol tack vare det fina välkomnandet".
Vi drack rosévin & snacka skit, och rätt som det var var klockan tre på natten. De andra två somnade i en dubbelsked, hållandes i hand. De var så söta att jag blev alldeles rörd.
Vi vaknade & pallrade oss til staden - en skinnjacka så snygg att inget vill slita av den, rikare vandrade vi hem. Oskar & Martin anlände, längesen man såg dom och lyckas alltid skratta lika mycket med dom. Vi konstaterade att en go kille inte alltid är en go kille. Lejn & oskar ska i vilket fall som heslt gifta sig om några år. Jag ska va tärna & brölloppsfotot är redan fixat. Oskar ser feeeeruktansvärt störd ut & Lejnas huvud har expanderats lite - snyggt.
Tiden rann iväg och rätt som det var var vi ute på språng, on the catwalk. Emma skulle ligga i en baklucka - pronto. Taxichufförem blev arg och bad henne dra nånstans långt bort. Sen ville hon få en banan i butik och blev nekad ännu en gång. Vi bestämde oss för att gå, sjungades på Lika barn avvika bäst. Utan att vi själva fattade de var vi nånstans på Möllan och på ett ställe vi inte själva visste hur vi hamnat på. Vi ägde dansgolvet.. tills en arabsik låt kom och vi hamnade i underläge. Vi föröskte och tror de var ganska nöjda med oss.
Lejna slog sönder ett glas i Emmas mun och helgens första skada var ett faktum. Det blödde som om hon varit i en fight, vilket on iförsig hade. Vi vingade vidare, hitan och ditan och vips, så var Emma på Kebabland och gjorde sin egen kebab. Hon bakade bröder själv, stekte kött & tog slutligen betalt. Godaste i town. Oskar var ju tvungen att fläka två.
- Tryck på låååådda. Lååååååda. Mucket bra. När du vill jobba?
Vi körde coooow baaam, och skulle ta fräcka bilder. 34 bilder (en liten överdrift, men iaf 11) senare hade vi den perfekta Cooow Baaam bilden. Lejna blev så exalterad att hon skuttade längst gatan, och hör och höpna, snubblade på en lyckstolope. Det finns stora frågetecken kring detta men att hon trillade och fick helgens andra skada såg vi ju, eftersom 1. hennes knän blödde 2. hon lipade 3. hon gick som en fullkomlig idioit, typ vaggandes fram som en gås. Släpandes på Lejna, i högklackat, var inget hit. Jag fläkte upp ett stort sår på min häl, slängde av skorna och gick barfota. Helgens tredje skada.
- Hanna tvingar mig gå hem och dricka tequila & äta paj!
När vi vaknade i går morse fanns det två frågor i våra huvud; Vad hände igår? Varför har vi ont?
Kvällen var flummig & oplanerad, vi har konstaterat att vi var mestadels utomhus i blåsten. Men vi var överens om att det var längesen vi skrattade så mycket. Vi haltade iväg och köpte frukost, fick höra "ja ni ser ju lite trötta ut" och bestämde oss då för att ligga framför Vänner & Sex and the city heeela dagen. And so we did and it was wondeful.
Day damgorv, jag vet härl e bilja. SPURS.
Fett med kärlek.
"When my tits are in my boots, I´m gonna look up and say; God, I was hot!"
Keep it loose, keep it tight.
Jag är så speedad, så speedad så det är nästan lite läskigt. Jag borde vara dödstrött, och är antagligen så trött att jag inte ens orkar sova. Jag vaknade en helt omänsklig tid, klockan var bara natt, typ 09:00, av att mamma sjöng, inte bara trallade, utan hon sjöng typ opera. Det var dags att gå upp betydde det, dags att hjälpa min superförvirrade och hysteriska moster att flytta. Jag är som Monica i Vänner, det kryper i kroppen på mig när jag tänker på hur otroligt oograniserat och korkat hon packar. Min moster är typen som packar en dunkudde i en låda, så lätt att man kan bära den på näsan och i annan låda packar hon helt otippat ner hela sin bokhylla, en lyftkran måste till här. Hon grät när vi gick därifrån - kanske för att vi tvingat henne att slänga massa skit ("viktiga saker"), så som Tekinkmagasinets reklamkatalog från 2003. Tror dock hon grät glädjetårar. Direkt efter detta motionspass - för det var väldans jobbigt - åkte jag till mitt kära arbete. Här blir det iaf lugn och ro, vi kan dricka kaffe och snacka skit.. kunde man ju tro.
Människor var så illa tvugna att stanna på hoteller vilket resulterade i att det blev ett härlig kaos med inslag av panik. Vi skrattade åt den absurda situationen, vi satt verkligen i skiten. Och vad gör man då?
Vi valde bort det vanligaste altenativet - tjura och vara stressad och se till att drixen blir lika med noll. Vi valde istället det andra altenativet, tog fram vårt strålande humör (detta genom att prata lite islänska & sjunga en trudelutt) och körde vi-gör-så-gott-vi-kan. Resultat blev sjukt nöjda gäster plus finfin drix. Jag fick ett par att vika sig av skratt när jag ärligt och vänligt välkomnade dom till kaosen, babblade och skrattade åt.. mest mig själv. Jag flairade av en oförklarlig anledning med en meny, svor över regnet som en gammal kärring och skuttade runt mellan borden.
Att överumplas av 18 tyskar som ska dricka öl är nåt man vill vara med om varje dag. Danke bitte, tack och adjö.
När kaoset var över var vi så speedade som jag är nu. Fint gäng de! Och nu ska jag slänga ur mig vad som kommer låta som en riktig kliché, men det är minsann rakt från hjärtat.
Jag älskar mitt jobb & mina fantastiska kollegor.
Warra Warra
Hej & tja, jag är hemma efter bara tre veckor i Maggan
- stället jag hatar OCH stället jag älskar mest på hela jorden.
Jag hatar att vakna varendaste liten morgon och må som om man åkt Slingshot och linorna gått av och man störtat mot marken i 1000 km/h, för att man kvällen (morgonen?) innan tog en shot för mycket..
Jag hatar sand mellan tårna och små sandhögar i sängarna.
Jag hatar sambuca.
Jag hatar alla dryga killarsom får sin status genom att ligga rundor med stackars (dumma jävla!) småbrudar.
Jag hatar småbrudar som ligger med de dryga killarna, och hatar att jag tycker synd om dom när dom dagen efter skryter med att dom hade sex med en bartender. Grattis gumman, du är nog nr 324. Eller var det 325..?
Men mest av allt hatar jag nog Magaluf för att jag trots allt detta älskar det.
För Herrejesus, vad jag älskar Maggan!
Jag älskar människorna, jag älskar grabbarna & jag älskar töserna som jag för andra sommaren i rad dansar shacaron med.
Jag älskar alla crew;en - på E4an, TreO, Casablanca, Viking & Grabbarna. Och på Diabolo & Aladin förstås.
Jag älskar att ligga vid Vista sol & dricka smirre mitt på dagen.
Jag älskar att bara va - ingen stress, ingen press, inget titta-på-klockan.
Jag älskar att varje gång jag, Mix & Kix kommer in på E4an spelas VÅR LÅT.
Jag älskar allt spontant som görs och sägs, gränserna, vem sätter dom? Ingen.
Jag älskar hållahälla.
Jag älskar tillochmed backarna, de jobbiga jävla backarna, man tvingas bestiga överallt. Kanske älskar jag tillochmed en och annan ful engelskman.
Jag älskar också numera Warra Warra.
Har egentligen bara en ska att säga er alla där nere, kanske mest 27an & 24an, + Kinky. - DÖÖHH!
Så nu är jag hemma, och ska jobba - i oktober drar vi till Thaaaaaaaaaaaaailand.
Bilder inom kort.
Brudarna Brus
Studentskivan på Ringbergagatan kommer gå till historien.. Den var så förbannat lyckad - helgalen och helrolig. Småbarn till gamla skrällen stod och dansade till alla de där värdelösa men ack så underbara hitsen - Det gör ont, Sommartider, Jag ljuger så bra & Sexbomb. Det känns bra att se att mams & paps kan sina moves på dansgolvet.
Mille har damp - och är världens bästa.
Bilder säger mer än tusen ord.. www.challan.pixbox.se
Jag säger som Elton John; I thank the Lord for the people I have found..
Så idag är alltså dan före dan. På denna dan före dan har jag gjort det jag älskar mest att göra i Malmö..
dricka frappochino vid kanalen med Kick, Mick, Ems & Tess. Vi brände rumporna på den glödheta trappan och blev svettiga av den stekiga solen - det var underbart!
Imorgon bitti ska jag alltså ha lyckats stänga min enorma väska och rullat ut den mot nya äventyr.
Mitt kära Magaluf och Brudarna Brus - nu kommer jag tillbaks.
Och frånochmed ikväll hänger jag på www.resedagboken.se - challaan :)
Emma, du har kommit att bli en av de starkast lysande stjärnorna i mitt liv. Min lilla mussi, Lillmussi.
& Tess, ett kg sten har lyfts från mina axlar - jag är så glad att vi snodde jordgubbar, delade en chokladmuffins och svalde stoltheten och totalblottade våra hjärtan. Mille fick sitt 4-packsglas ett år försent.. men vad gör det. (Jag är stolt över dig - du har lärt dig dricka vin!)
So long...
Tisdagen den femte juni.
Vaknade i morse av att Filip ännu en gång tryck in mig i väggen. Han påstår sig ta "ingen plats alls" när han sover, men förstår inte riktigt vem som lurat i han det. Jag får trampa rakt på Saki och lite på Fredrik för att kravla mig ut ur mitt numera kolletivrum. Tre stockholmare plus bagage, och jag. I ett liten pytterum. "Det är mysigt", säger Fredrik.
Läget på Prunusgatan är numera ett enda härligt kaos. Mamma Gunilla bakar bullar och gör fruktsallad till grabbarna, medans Filip klipper gräset för att stilla sitt samvete. Dessutom har pappa Håkan rökt vattenpipa.
Ett gäng slitna människor blir den gemensamma benämningen på dessa tre karlar. Enligt Filip ser Saki ser ut som "en medelmåttlig luffare med inslag av 60-talets hippiestuk, som vaknat efter en något defus natt". Filip, jo han vaknar, sträcker ut armarna, gäspar maskulint och reser sig ur sängen med den självsäkerhet han har, helt ovetandes om att Björn Borg kalsongerna under natten transformerats till en numera liknande tanga.
Eller så är han inte så maskulin och självsäker som ha säger sig vara även på morgonkvisten - kanske bara sliten. "Filip är inte trög. Man måste bara prata med honom som om han är fem år, och upprepa allt tills han fattar.."
Det är måndag - klockan är efter tolv - och då är det visst tisdag. Det är nu en vecka sen jag och Jonna dansade stanna-dansen i Skomakarebyn hemma hos mammy Sandra. Efter en fantastiskt trevlig reunionmiddag med alla tjejerna var vi på väg ut genom dörren då vi faktiskt kom på att vi inte alls vill hem. Klockan var två på natten, men va tusan, natten var ung. Jag och Jonna fick ett exktremt glädjerus av impulsen och dansade en kreativ stanna-dans medans Sandra dansade likt en afrikans kvinna, "det är bra träning".
- Vattenfall!
- Det blir iallafall inte Shigara..
- Va?
- Jaa, det varttenfallet... Shigara.
- HAHA, du menar Nigara!
Det blev inget av det, just då. Men om vi räknar tillsammans mängden vin hade det nog blivit ett Shigara, Nigara och NIAGARA.
Jonna trillade och dödade Sandras pelagonier, jag gungade på en röd elefant och Sandra snodde cigg av sin granne. Jonna blev tajt med Oscars isbjörn, jag dansade i soffan och Sandra återutog en dans vi alla fick lära oss hos Didi typ 2003..hrm. jag kan med största säkerhet sagt att vi tog igen det sista året, då vi umgåtts alldeles för lite, ordentligt. Vad som än händer kommer vi alltid ha Röke, BASS, Fetaost, Vänsterligan, Espresso house och Grönby hage. Och nu också stanna-dansen. Dessutom är vi alla nästan släkt- mostrar till samma barn, Oscar.
- Innan hade du inte så många bröst. Eller oj, jag menade få.
Igår satt vi i västra hamnen och njöt av vår underbara tillvaro. Exakt ett år tidigare satt vi på nästan samma ställe, samma personer, och grillade och lyssnade på Goodnight LA. Det var då dagen innan Tessie skulle ta studenten. Jag minns att jag hoppades att kvällen aldrig skulle ta slut. Det gjorde den, och rätt som det var var det igår - ett år senare. Och samma känsla var tillbaks. Även den kvällen tog slut.Och nu är det alltså tisdagen den 5 juni. Dagen då min älskade Mille äntligen ska ta studenten. Det kommer bli ett sjuhelvetes partaj imorgon, och jag längtar nästan lika mycket som henne.
Jag är lycklig - sådär lycklig som man är på sommaren och livet är lätt, så lycklig man är när man vet att framtiden är ljus. Riktigt lycklig.
Upgrade U.
Beyonce feat. Jay Z - Upgrade U
Jag förstår inte riktigt hur jag ska kunna klara en sommar utan vissa människor, som just nu är solstrålarna i mitt liv.
Min lillmussi Emma, MEST TOSSIG. Afonso beskrev oss som de sjukaste tjejerna han träffat, inte lik några andra. Och det är helt rätt. Efter en hård kväll bjöd Affe på mat, (som jag dock råkade somna ifrån) förlåt & tack. Isberg ville vara generös och bjuda, han hade trots allt två tusen i plånkan, men ibland går det inte som man vill. Vi låstades som vi inte alls kände honom och han var ganska utstött där ett stund - han sket i vilket, och skrattade ihjäl sig åt sig själv.
- Vi hade höga tankar om dig..
- Nää, det ska ni aldrig ha.. Jag är låg, inte hög.
En monsterarg Mille, och Emma i ett fotbad.
Och hur jag ska kunna lämna mitt underbara kollegor - som jag numera vågar kalla mina bästa killkompisar i flera veckor.. När jag släppte bomben att jag skulle avvika ett tag strejkade Läss, Mackan kasta vindruvor på mig och Martin skrek några fula ord. Och det är därför jag älskar dom.
Kommer inte kunna höra en enda Johnny Cash låt utan att tänka på er. För att fira att vi gjort mer onytta en nytta gick vi på barrunda. En skogshuggare i gaystjorta, en romantiker och en dragen chilenare. Och så jag. Det hela slutade med att vi låg, mitt på gågatan, och vek oss av skratt. Detta resultatet av en helsjuk kväll - vi lärde Nico svenska snappsvisor, minglade genom stad med vinglas, Salut;ade som i Chile, drack kamikaze och hamnade nästan i slagsmål med en otrevlig servitris. Jag kände mig trygg, jag vet att ni skyddar mig i alla lägen.
Vi satt idag på jobb, över en välbehövd cappuchino och garvade - trötta och lättroade. Då konstaterade vi att vi är ett sanslöst dreamteam, och att vi en vacker dag kommer öppna nåt eget.
Leende guldbruna ögon, - Jag började sjunga, och ingen sjöng me.. och då visste jag inte ni inte var där.
Mackan är händig och underbar, (förlåt att jag vinner på tre-i-rad och kasta gris).
Och skogshuggaren - en dag kommer vi nog gifta oss.
Richy bitchy, idag har varit en sån dag jag saknat dig. Tre år på St Petri - svårslaget. Du är den människa som jag kan bli mest arg på i hela vida världen, men också den som fått mig att växa tre meter pch uppskatta livet mer än jag redan gjorde. Jag kommer alltid vara tacksam över det. (Nu hade du sagt.. jävlar vad ledsen man kan va!)
Life is life. Grönbyhage - alla var nördar utom du.
15 missade samtal, ett underbart eurovoice - by Langeland.
Studentvecka och STOCKHOLMARNA till Malmö, satan vad mycket dancing and crying.
Magaluf till dom nyblivna chillisarna och kajorna.
Och det är en ni inte träffat tjejer, Bean - Horny Bean, vår nya vän. Han har horn och han är vacker. Och kommer bli Kick-Mille-Hanna-lägenhetens head of the house. En dag kanske han blir the honry bean ala Son Matias?
Jag bara svamlar. Fan vad jag gillar det.
Jag tar nog och bokar nu.
Time will tell.
Sorgen är beviset på att man har älskat. Och har man älskat, då finns det ingen sorg.
Mr N.
Solen skiner och den jobbiga fågeln är tillbaks. Det låter som den sjunger Barbie girl-refrängen, om och om igen. Nåja, det var väl lika bra, så jag hinner ut i solen och sola lite, orka va vitast på hela playan i sommar.
Igår var det utsparkslekar i parken, och jag och Eddie blev otroligt sentiimentala över att se alla dunderfulla och äckliga ungdomar som badade i gyttja och en äcklig damm - för vi vet själv hur roligt vi hade förra året. Det kändes då helt naturligt att bada i gyttja och ha alger i håret, att halsa polsk vodka och duscha i Rebeshoppen. Och aldrig förr har man varit en sån patriot för sin klass. Spjo3c aka. Grönbyhagecrew.
Jag kände glädjen. Ett enda underbart kaos.
Tiden går så fruktansvärt fort.. man går och lägger sig och tänker att nu är det typ 100 dagar kvar till sommaren, studenter och Magaluf. Sen vaknar man en morgon och så är det bara typ 10 dagar kvar. Man känner sig nästan maktlös när tiden och dagarna bara springer iväg. Det enda vore väl att se till att ens liv blev så tråkigt som möjligt.. Men det vill man ju inte heller. Tiden går fort när man har roligt - och Gud vad jag älskar mitt liv, och min ibland enformiga vardag. Känner dock att jag är redo för att trycka på knappen, för att boka resa nu.
En enkelresa till underbara second-home.
Idag skulle vi dock vatt tillsammans, Emma Valle Kickan & Mickan, och FRIDA - Dunka mig gul & blå.
För vi är nördiga och kan hela utantill, och vi triiiiiiiiivs!
Bysh & jag, långt in i dimman, utspark 06.
Ett år har gått fort minsann.
Ikväll dricker du Öreborare på E4an, kramas lite med fylloZeke, hänger med Änt på treo dör att vid fyra gå den lilla men ack så jobbiga backen upp till vårt andra hem - Casa, Casablanca. Förhoppningsvis står Chris i dörren och säger "De gå fint!" på sin söta norska, sen kommer Hugo kanske iklädd Supermandräkt och jävlas lite. Sen blir det dans med Dips, Pigan & Slaid till vilka nu årets sommarplågor är. I´m in love with an alien - hoppas, hoppas. HA!
Mitt när de står där och dansar och har det sådär jag-hade-nästan-glömt-hur-underbart-här-är-UNDERBART då tänker ni på oss, och längtar tills vi kommer. Först jag, och sen Mick & Kick och deras barskolegäng som kommerbli wannabee gruppsex 06 dirr. Men whatever, den 16 juni kommer vara den ultimata kvällen. Om alla pallar hela kvällen och Valle skippar spygången - vi vet alla vad som väntar då..
Och du, Valle, kom på en positiv sak med Son Mathias - Det ligger ju nära placernas place - BIP! (Du ser, jag är aldrig negativ!) - Nån som ska med till BIP? Svar Japan.
Mina darlings, in i dimman...
Jag vet att ni saknar mig.
Vin & Gastronomi.
Lediga helger är guld värda.
Denna helgen har varit skadlig för fröken Bonli. Jag har ont i fötterna efter all dans och gång i 8cms klackar, jag har ont i knät eftersom en viss BENJAMIN tappade mig rakt ner i asfalten - sista gången jag lät dig vara en gentelman, jag har ont i ryggen eftersom jag fick lyckan att sova på en 1mm tunn madrass halva natten och halva natten i hörnan på soffan med en Alex som bredde ut sig på resten, jag har ont i min häl och Maccedee ville inte ge mig ett blått plåster och nu har jag huvudvärk av allt rödvin också. Dessutom har jag två fula stämplar på vänsterarmen efter Plycsh och en stämpel på högerarmen och en på magen efter Privé, som inte riktigt vill gå bort.
Tusan, vad jag tycker synd om mig själv idag. Någon måste ju göra det och eftersom mamma bara fnyser och säger att jag får skylla mig själv. Och som vanligt har hon väl rätt.
Singstar med Jeppa som enligt spelet varken var lovande eller solist - han är tondöv. Jag tyckte dock att han sjöng Sarah med en otrolig pondus. Mille fick mest poäng vilket var en överraskning för oss alla - inte minst henne själv. Plycsh var som vanligt klockrent och denna gången var det Jeppa och Ekan som tog ansvar. Även Afonso som lånade ut sina skor till Emma och själv gick barfota genom stan. Vilken hyvens, vilken nunna.
Sex and the City när det börjar ljusna är underskattat - You can take me out of Manhattan but you can´t take me out of my shoes. Minus höll om Thure hela natten - jag tyckte de var underbart söta men de ville helst inte prata om det på morgonen.
Fest på Annars för Oskar Österberg, vår feeeeruktansvärt söta vän. Festen lär finnas med på topp-tre roligaste festen detta året. Mingel, skumpa, buffé och en monsterhungrig Svensson. Borgamn och Richy höll tal - nästan en tår i ögat när vi alla skålade och sjöng för vår, citerar; landslagskamrat och stålherre Oskar. När Way I are spelades, för hundrade gången, var dansgolvet fullt och glädjen maximal. Den rara Sara och jag gick röda mattan ner och fast jag inte tror det är möjligt - ibland överraskar jag mig själv. Vi skrattade nästan ihjäl oss. Det uppstod en tävling om vem som kunde fläta finast. Sara, Alavarez och Ljung och det var mitt hår som skulle flätas. Alavarez vann eftersom han gjorde en fembensfläta. Snurrboll, enligt Sara.
Min vapendragares make anlände efter vi svurit över honom i tre timmar. Feja och jag blev tajtare än tajtast och en tjejmiddag (-Måste vi kalla de tjejmiddag?) inom kort är det sagt.
Man blir så glad av alla dessa människor, som dansar och bara har så sjukt kul ihop. Lite is dock..
Vänner och fiender, främst vänner, jag älskar livet tack vare er.
Skål i dimman!
Weekend i Baske.
Skål i dimman!
Det är med skräckblandad förtjusning man vaknar upp - alltför många i ett alltför litet rum - och tillsammans konstaterar att man är sliten som få, och har ungefär noll minne av vad som hände efter klockan 22 kvällen innan.
Vi alla mindes att vi hade riktigt jävla roligt, Mille har träningsvärk efter all dans. Var började kvällen flippa ut? Och var fanns gränserna igår? Ingenstans tydligen.
Valles tal var så rätt. Vi har under fyra år varit med om otroligt mycket tillsammans - inte bara roliga saker. Vi har bråkat, skrikit och svurit till varandra. Men vi har också sett fyra länder tillsammans, somnat tillsammans, vaknat tillsammans och skrattat tills det krampat sig i magen. Det finns saker och ord som bara vi förstår.
Det är nåt visst med Baskemölla och Simris. Det är vackert och underbart, havet är blått och det luktar grillat. De älskar oss på Ica inne i Simrishamn för att vi alltid är ute i så god tid, och de älskar oss i kiosken för att vi frågar vad kulorna kostar, helt ovetande om hur galet det kan låta. Mamma Ricard - ägare till Baskes bästa hus, vet nog inte riktigt vad hon sysslar med - låna ut sitt hus till 13 ungdomar en hel helg.
Sex sängar, en soffa och en madrass av tjockleken 1 mm. En sossegrill, lite flairingflaskor och ett gäng störtsköna männsikor. Och såklart, Way I are - Timbaland. (- Jag hade nog kunnat höra den låten i....hrm, fyra månader, varje dag, hela tiden).
Propelle-Karlsson på Rufet, Knäcke, Mille Långstrompé och KyssmejLotta Rullgardina - jag älskar er till månen och tillbaks. Baske 07 - slog nog alla rekord. Första och sista för detta året. Snart bär det av till Magaluf och i augusti drar grabbarna till Aussie med sina badshorts och bringor..
Som Oskar hade sagt, Feeeeeruuktaaansväääärt BÄST! 
Ring the alarm.
- Ni fem tjejer plus packning, i en liten bil? Lycka till snäckan!
Tack mams. Du ska nog se att det går bra. Vi får rulla fram sakta men säkert längst vägarna i hopp om rätt väg med Tell my why/Love is the music på högsta möjliga volym. Detta året blir det kanske inte femtioelva stopp som när Richy är förare. Bara en fem, sex.
Klapp för Baske. In i dimman.
Jojo - Anything ♥
Superman.
Blå01.
Lejna är 08. Hon kunde inte riktigt få rätt på om vi sa Blue01 eller Blå01, sen räknade hon ut att vi sa Blue01 när vi ville vara internationella. I själva verket sa vi inget av det, utan BO01 på skånska.
Helgen har varit ljuvlig. Från Lilla torg till Plysch, från Plysch till efterfest hos Lillmussi, från bakismorgon hos Lillmussi till stekning i familjen Bonlis trädgård, från Bonlis trädgård till Ica maxi för att tävla i vem som kan handla snabbast, från tävling på Ica maxi till grillning och vin, från grillning och vin till mys i filtar på terassen, från mys i filtar på terssen till sambucakväll på Privé, från Privé och hem. Lejna lämnade Malmö och åkte tillbaks till Gullenborg.
- Tänk vad ont det måste göra att föda barn!
- Ja, och tänk hur mycket värre det måste vara om man är oskuld!
God help me, Benjamin har talat.
Vi känner glädjen, - och fett med kärlek.