bond

Sportlovsvecka och tiden rusar iväg. Jag har en bruten tumme, ett taskigt ledband och en jävlig förkylning. Det sistnämda orsakat av den berömda snöväckningen. Vaknar av att vi får varsitt snölass, rakt ner i sängen. Tänkte först bli fly förbannad vilket var svårt när man ser Barren och Gurra stå dubbelvikta av skratt i trappan. Det enda vi hade att säga då mitt i natten var att de BÖR sova med ögonen öppna då hämnden kommer bli feeeruktansvärt ljuv.

I fredes var allt lite för bra för att vara sant.. Jag, Porlefors och Annie cruizade med Putte till Lindvallen, strålande sol och rutorna nervevade och Warra Warra pumpandes på högsta nivå. Och som sagt, för bra för att vara sant. En vall, ett fall och tumfan var bruten. Inte så farligt tänkte jag och åkte vidare tills de gjorde lite föör ont.

Efter en visit på Mora lasarett åkte jag hem med ett fint blått gips, lite party faktiskt. "Det kunde varit mycket värre". Kan åka bräda igen redan imorgon, dock lite försiktigt. Mamma, som nyss börjat semestern, har nu besökt ännu ett sjukhus världen över.

Alla hjärtans dag var mer romantisk än vanligt, trots att K var 80 mil bort. Kalas på Movägen, Darin och tårta, Miss Fattys födelsedag och fyllesamtal. Love is in the air bland brudarna.

Hela Malmöskaran har anlänt och jag och Mille ska leva mamma-lyx i veckan. Imorgon blir det helkväll, Mezzo och Fjällis. Tänkte dra med gamlingarna men efter att ha sett deras gardrob ändrade vi oss.

Livet leker, även med en bruten tumme! Och kom ihåg, det kunde ha varit värre!







Hepåde!

Är en raggmunk god eller inte? Det är frågan det. Det är iallafall nåt jag och Charlotta kan bråka lite om.




Ett två tre, in i dimman bort från verkligheten och så var helgen snart över och ännu ett trevligt sällskap lämnar Sälen. Som tur är det kommer det ju nya.

- Städer!
- Menar du allvar, shit vad lätt!
- Oslo, Malmö, SKÅNE!

Henrik har fetmissat att Skåne faktiskt inte är en stad. Kaxigheten försvann lika fort som den kom.
Lejnas crew bjöd på spelkväll, förfest med Måns & Maneater och snöbollskrig inomhus vilket slutade med att Henkedenk fick en rejäl örfil. Lejna fick dåligt samvete och dränkte det med en, två, tre och slutligen fyra sambuca. Hon flairade sen i soffan tills det var dax att styra kosan mot Fjällis. Där gjorde Haaks att kvällen blev monster. 800 grader, du kan lita på mig.

Jag sitter just nu i Fäbon och inser att vi fortfarande har vår jul(tall)gran kvar. Istället för stjärna har den en partyhatt ala Fyllekajan. Kanske är det dax att slänga ut den? Mattias menar att eftersom den inte barrar är den inte redo att lämna oss. Vi har däremot stor lust att placera tallen i Andys säng då han alltför ofta är uppkäftig. Helt plötsligt blev alla djävular goda männsikor.. "neej, men så kan vi inte göra... mot granen alltså".



Det är onödigt att klaga!

Lejna har anlänt, med lilla-my-knorr och nästan rumpan bar. Hon pratar flytande skånska men är sämst på TP. Ikväll blir de sambuca, som fömodligen följs av ett extremt illamående, men det får det vara värt när man har besök av 08or.

Adioooooooos!

Här försvinner man ett tag och vad händer? Kriztina blir monsterbloggare, Emma ska till NY och folk flyttar hitan och ditan. Jag önskar alla lycka till vart ni än beger er. Kommer man från vår liga klarar man sig alltid.
Rykten sprider sig snabbt och att Emma ska skaffa brills är nyaste nytt. Vad hon inte vet är att hennes vän, nämligen jag, också ska införskaffa glas och bågar då det visat sig att jag inte bara har närsynt utan också har brytningsfel. Fint de. Så nu blir vi glasögonormar hela högen.

Så, det är nytt år.

2008.

Sista kvällen på 2007 kommer vi minnas ett tag. Långbord och 22 pers på middag på Kavelstigen. Mellan tuggorna var det dans på bord och stolar. Innan vi visste ordet av det fylldes huset med folk och klockan närmade sig tolv. Det blev väldigt sentimentalt, tråkigt att inte kunna fira med vännerna där hemma men samtidigt glädjen över att vara där vi var, tillsammans med nya människor, i snön, på fjället. Tårar och champagne sprutade och vips, var det ett nytt år.

Tiden springer verkligen iväg, var tiden mellan den 2 december tills nu har tagit vägen är för mig en gåta. För tre månader sen visste jag inte vem dessa människor jag nu delar mitt liv med var och idag är de som systar och brödrar.

Vädret är fantastiskt och Mille och jag har blivit riktiga tuffingar och kör bräda i svarta backar. Visserligen händer det en olycka eller två, vi slår omedvetna volter och fastnar i staket. Men vi tar oss ner med leende på läpparna. Grabbarna, som tvingar ut oss i de mest galna backarna, skrattar när vi a)trillar i liften b)trillar i lössnön c)trillar när vi står still. När säsongen är slut åker vi om dom och guess who´s lauging then!

Mina kära vänner från Malmö och Radisson har nu åkt hem efter två klockrena veckor. Om ni nångång undrar vem Alice Cooper är så fråga Sanne, hon vet exakt vem HON är. Eller var det en han kanske? Och hör ni nångång någon sjunga "Hej, jag heter Bengt!" då har vi Ellen i närheten. Full fart i backarna på dagarna och full fart till "Och han tog av sig sin kavaj, kasta av sig båda skorna!" på AfterSkin. Pjäxdans kan aldrig bli fel. Veckan slutade med att Kristian och Gustav bjöd in mig och Charlotta till 236an där det bjöds på trerättares och rosé. Allt var lugnt till dess att det började brinna på soffbordet, vilket orsakade en smärre kaos som när faran var över blev en otroligt rolig kaos.  

Idag kom vi fram till hur märkligt de kommer kännas att laga mat hemma sen, ensam, utan trängsel och kastruller som flyger till höger och vänster. Och samtalsämnena i köket lyckas alltid bli absurda och opassande. Och idag fick vi reda på att Gustav ALDRIG i sitt liv har sett en fiskpinne. "Asså jag vet ju vad det är, men har aldrig sett en". Dessutom fick Charlotta sin blond-varning stärkt då hon frågade vem som kom tvåa i finalen när vi just fått reda på vem som vann. Barren står och galer angående hur illa det är att folk går till Coop Forum och "köper smör, sylt, bröd, cykel, stövel!". Ska man handla cykel går man fan till cykelaffären!

Nytt år. Nya tider. Nya mål.

Saknar E & K massa, men är stolt över er som "testar er vingar" som en söt sak sa. Shoppa inte ihjäl dig E, sup inte ihjäl dig K.

Grabbar, vi ses v. 10. Då lyssnar på på Martin Solveig - Madan.
Lejna, vi ses i övermorgon.

Peace out.

...hamna i Borlänge när målet är Mora.

Jo, man planerar en dagstrip till lilla mysiga Mora. Kvällen innan går man ut och festar och dricker mer och snabbare än vanligt. Man dricker Absolut Disco och lär sig nya snappsvisor. Jag lär ur den skånska "Ovanlär, sulan hänger lös". Sen vet ingen i Mora-gänget vad de heter eller var de befinner sig. På vägen till Wärsan tacklar man Charlotta så hon slår näsan i snön. Man har då innan de råkat välta en stol på hennes fot så den börjar svullna. Charlotta skrattar då hon inte har någon känsel, tack vare vodka och -15 grader. Sen går man på efterfest och sover ungefär tre timmar (noll om man heter Annie och Fatima). Klockan fem på natten blir man sugen på att klä granen, men somnar på väg mot glittret. Trots sömnbrist och smärre huvudvärk tar man sig upp, laddad för småstadsshopping. X antal timmar efter uppstigning packar man in sig i bilen och börjar sin resa ner från fjället. Man snackar om gårdagens skandaler, sjunger med till Last Christmas och VIPS, så har man missat avfarten till Mora. Detta märker man dock inte förrän en halvtimme efter då man närmat sig Malung. Från Malung är det då lika långt till Mora dom till Borlänge. Och en timme senare är man framme på Kupolen i Borlänge. Det kändes, och såg säkert ut, som om vi inte varit i civilisationen på år och dag. Som fyra galningar erövrar man affär efter affär och två timmar senare är man helt slut. Vi vandrar ut med alla våra kassar för att styra skutan hem mot Sälen igen, 20 mil to go. Dagen blev inte alls som planerat, men guuud så brååå!

- Har du burit in en gran i min säng?

Tjejerna dricker vin och grabbarna hugger gran. De till och med köper glitter.

Livet leker, snön faller & julen närmar sig.
Det är vitt och fint och solen skiner på oss. Vi har bakat pepparkakor och byggt en fin Afterski-borg i snön utanför stugan. Vi har ätit julbord och sjungit hej tomtegubbar. Vi har haft vattenrkig inomhus och snöbollskrig utanför. Vi har kramats och slagits.
Jag lever och jag lär. Brädåkningen går bra & nya vänskapsband knyts. Stämningen i Fäboden är toppen, gemensamma middagar där vi lär grabbarna allt de glömt sen hemkunskapen. Just nu låter det, pasta&salt - helvete jag glömde saltet!

Jag och Annie på en scooter, upp för backarna och ner genom skogen innan det blev race på myren mot de andra. De dalsländska scootrarna går bättre än de thailändska mopederna och det vet vi alla att det inte är illa. Den enda som missbedömde hastigheten lite var PJ, praktikantjävlen, som åkte in i ett träd vilket vi andra fann otroligt kul. Cajsa, tjejen som vattnar plastblommor, var nöjd att det inte var henne vi skrattade åt för en gång skull.  

Charlotta och jag har en julstjärna i rummet som vi berömmer oss själva för varje dag. Vi lyckades trots allt sätta upp den på fyllan. Vi bråkar om huvovida hon stänger sin byrålåda eller inte och om var vi ska hänga handdukarna. Hon är trots allt en pärla den där.

Cookie och Saxen, jag saknar er och önskar ni var här.

- Amen det var ju varmt bara för det inte var kallt!
Yeeeeeeeeeeeeeeeeeeees.

Love life, sa sant så mister Ståhl.

En meter kritvit snö, vita granar, frost på rutorna och strålande sol. Pistmaskinerna gör backarna redo och adventsljustakar tänds här och var. Så såg det ut när jag promenerade till mitt jobb imorse. Jag kom på mig med att gå och le hela vägen, helt för mig själv. Det var så vackert att jag knappt trodde det var sant.

Fäbooon (som man säger här uppe) har blivit mitt hem. Här möttes jag av Cajsa, Gustav & Mattias när jag anlände. Gustav var iklädd kallingar, endast, men skulle ändå ut i den meterhöga snön och hjälpa mig med väskan. Cajsa låg under brandsläckaren efter hennes hysteriska skrattanfall och Mattias var på väg utklättrandes från hans helvete till rum. Och det här är bara tre av alla dårar. Här bor vi sexton personer, alla har tack och lov inte flyttat in än, och har redan fått ryktet om att "i fääbon är dörren alltid öppen". Jotack. Idag vankades det tacogratäng och fjällupdates, repangänget samlades och snackade lite dalmål. Jag känner att min skånska kommer tyna bort allteftersom, man umgås trots allt med gotlänningar & dalabor. Hååååååårblåååååse får ersätta fön i fortsättning.

Tiden går fort och jag har redan hunnit med att skotta fram en bil som knappt syntes, betigit en snödriva och sett Sandra trilla ner för det, åkt skidsko i Rikards bil, haft filmkväll på Movägen, haft gäster i Fääbon, diskat 5000 glas efter förfesten, blivit retad för min skånska, källsorterat sopor, ätit kladdkaka som INTE rann ut i hela ugnen, sett en hund åka skateboard & lärt Tima att det visst ska vara havregryn i chokladbollar.

Märkligt att man för mindre än en vecka sen låg på playan och stektes i solen..

Over and put. He på de.

Boogie to night, massa studentskumpa, no dignity, KIWI-jucie (k utalas sh) & hissstop.
Och så gamla Kix och jag. Vi kan ha roligt precis var som helst. Ofta skrattar vi åt oss själva, och vi triiiiivs, som Gruvan hade sagt. Sen har vi Sänny  & Ellendellen - nya tillskott i min vardag. Och en sak kan jag tala om, dom är bra underbara dessa två! Även om Sanne dricker vin med sugrör och fast att Ellen utalar Kiwi som ingen annan.

Om tre veckor beger vi oss. 21 futtiga dagar.
Dagar som kommer gå fort och rätt som det är är det tisdagen den 10onde oktober och jag har en väska jag inte kan stänga och har ingen koll på vart mitt pass är. Så får jag snabbt som tusan inse att jag inte kan ha med mig femtiotvå linnen och åtta par skor. Och sen hittar jag mitt pass i min ficka. Typ.
Valle är vårt nya tillskott, kvinnan som brukar ha koll på läget. Men nu är hon en riktigt gröngöling - hon ska för första gången beträda thailändks mark. Jag och Mickan är beresta och pratar nästan flytande thailändska. Eller åtminstonde har vi koll på bra shopping i Bangkok och goda drinkar på Koh Chang. Vi kan köra moped på fel sida om vägen och göra eldraketer på playan. Valle kommer bli helnöjd, hon älskar ris och andra nyttigheter. Kanske hon tillochmed tröttnat? Eller nej, inte på ris.

Det blir nog bra det här.