Cry baby.
Santana feat. Joss Stone and Sean Paul - Cry baby
Digga - Broken
Mario - How do I breath
Jag är riktigt, i grunden, lykclig människa.
Helgen har varit exemplarisk. Malmö har haft finfint besök av Boden - älsklingsBoden och Sanna.
Solsken och snö, chailatte på Espressohouse och shopping. Tygelsjö, där det bjöds på maaauuud och Hits for kids. Summan av kardemumman (va?) ble att "Gör det igen" med Markoolio är en riktigt partyhöjare.
Jag gjorde kanske årets vurpa. Klackaskor + is+ snö + bråttom slutar i Tess buske, liggandes på rygg och helt hjälplös. Tessie får bogsera upp en blåslagen snögubbe som skrattar helt hysteriskt.
"Du blir snart en del av inredningen på Privé, precis som jag". Och jag trivs!
Gänget har efter många lördagar i rad lixom fått sin hörna, sitt bord. Här börjar kvällen med allihopa och slutar vid fem med de tappra som orkat hela kvällen.
Underbara älskade.
Jag antar att i såg ungeför ut som Carrie, Samatha, Charlotte & Miranda där de käkar frukost och pratar om allt mellan himmel och jord. Dock var vi Hanna, Lillmussi, Kickan & Mickan efter en galen helg i Malmö. Disskusionerna var på sex&the city- nivå, vi var säkerligen omsidiga och högljudda.
Vi grät sen lite tårar åt den fantastiska filmen Underbara älskade och konstaterade hur otroligt bra vi har det.
Till Villars swedish maffia har jag bara en sak att säga; SHAKE THAT ASS BITCHES!
Shake that ass bitches.
20 juni-29 aug 2006. Kanske mest bäst.
20 juni 2006.
Jag och Lange far bara hem Valdix efter att hon shotat lite vaal mycket. Hon mumlar och pratar med sig sjalv. Jag och lange spokar ut henne mes en kastrull och klistermarke pa nasan. Godnatt pa dig, festen fortsatte for oss andra, haha!
Dagen efter vaknar hon och fragar mig -Var ni ute lange igar efter att jag hoppat av bussen?!
Kickan och Tess, första kvällen och på egen barrunda..
- Jaha, vilka pubar var ni pa da?
- Bara en, Grabbarna Grus..
9 juli 2006.
"Absolutely gourgeus"
Har lagt in lite fler bilder nu ocksa, fran i forrgar. Sjukaste kvallen sen vi kom hit. Alla fem var pa stralande humor, inget kunde ga fel. Det blev liiite val mycket for oss alla, men guuuuuud sa kul vi hade!
Shakade pa varenda dansgolv, tog tusen och ater tusen posefoto och dansade fram langst bargatan. Sambuca ar var basta van. Eller inte.
VECKAN SJUKASTE!
(Jag undviker att ge ut namn for att inte klandra personen allt for hart.)
Nagon blir lite berusad och kanner sig illamaende inne pa Casablanca, springer ner pa toan. Sitter och gungar pa toasitsen da nagon far syn pa den lilla golvyta som finns inne pa toan. Gud vad skont att ligga dar, tanker nagon. personen i fraga satter da sin mobil pa alarm en halvtimme senare, 05:15, och lagger sig sedan pa golvet - OCH SOMNAR. En halvtimme senare ringer alarmet, nagon vaknar och ger sig ut pa dansgolvet igen.
SAY WHAT?!
Dock garvar vi andra at detta varenda sekund.
Igar spelade jag och Kickan strandtennis pa stranden hela dagen. Vart rekord var 5 hela dagen och folket runt omkirng oss trodde vi var efterblivna. Ratt som det ar, efter timmar av traning, klarar vi 10. Hela stranden far veta detta eftersom vi skriker av gladje. Beachbabes deluxe eller vad.
Igarkvall traffade jag och Kickan en engelskman som kom fram till oss, helt anfadd av var skonhet, enligt honom sjalv.
"You two are aaaaaaaaabsolutly goooooooooooooourgeos" sa han typ tio ganger med varsta inlevlsen.
"Oh yes, we are!" svarar Kickan och posar (som vanligt).
"I would marry you, but I could never choose just one of you, because you are aaaaaaaaabsolutly gooooooooooooooooorgeuos"
Vi skrattade i en timme at denna unga man. Vi gick hem och la oss och var stolta over oss sjalva for att vi var hemma sa tidigt. Klockan visade sig dock vara halv fem. Livet har nere ar lite omvant.
Att sitta pa balkongen med alla roommatesen och snacka skit och ata nudlar till solnedgangen ar obeskrivligt. Vara samtalsamne slutar aldrig att forvana oss sjalva. Det ar stöööööört, som Lejna hade sagt, hur bra vi alla passar ihop.
- Bibi, hörde jag en lemondrop?
27 juli 2007.
Denna veckans handelse, var helt klart var shoppingtimme pa omradets stora matvaruhus. Vi var som sma barn i en leksaksaffar. Fran att ha atit pasta, pasta och lite pasta i fler veckor akte vi for att handla riktig mat. Jag och Leejna kapade hela fetaosthyllan, haha!
- HANNA!! Dom har apetina, kan du fatta?!
- NAAAAAAAAAAAAAAAJ!
En timme senare, nagra hundralappar fattigare och med sju kassar var makade vi oss in i en taxi eftersom vi inte hade kunnat flytta oss en meter med allt det dar. Precis sa det ska vara!
Och ja mamma, nu ska jag trycka i mig lite proteiner.
Ge mig ett Q! Ge mig ett P! Ge mig ett Z! Vad blir de?! DISEL!
Den arliga fotbollsturneringen mellan alla skandinaviska barer. Vattenflaskor byttes ut mot shotflaskor och det hela kordes igang. Viking, Bodega, E4an, Casablanca, Grabbarna Grus, Disel, Systemet, Barskolan och Team Darren.
Vart lag bestod av mig och Carro, vara tre lata och bakfulla chefer och tre tillskott i form av "Laxarna". Vart enda mal med fotbollsturneringen var att inte forlora tresiffrigt, vilket vi klarade. Vi gjorde tillochmed ett mal. Vi kom nog sist i hela turneringen eftersom vi blev varma och tog egna timeouts mitt i allt. Sjukt kul hade vi iaf!
Casablanca vann iaf pris for fullaste lag. Mer olburkar an det var passningar pa plan.
Back in the days in Magaluf, we did a lot of mice en places med massa randome shit.
Död hund åt folket (mest till Slaida och Kristin).
Jag vill dricka Pippi och dansa till shacaron!
5 månader.
Living on stereo.
Träningsvärk i hela kroppen. Kanske mest i rumpan. Och Kickan har en svullen handled..
Så kan det bli efter ett antal stenhårda badmintonmatcher.
Kickan och jag började katastrofalt, och mitt tidigare skryt om mina badmintonskills blev lite pinsamma..
"Du snackar för mycket".
Jag och Martin v/s Kicks och Gruvan.
Vi började bra men blev kanske lite kaxiga och det slutade med förlust. Jag var lack och vägrade tacka för matchen.
Lagbyte - jag och Gruvan visade sig vara ett fenomenalt par. 15-1 mot Kickan & Martin, HUR KÄNNS DET UNDRAR JAG DÅ? Jag var glad igen, trots mina ömma knän efter mina offra-sig-för-laget-slängningar.
Nästa gång blir det bowling, som jag råkar vara extreeeeemt bra på. Hrm.
Skååål pågar.
Kvällen började med att älskade lilla Vidde fläker ut en hel ölfan över hela mig. Smällar man får ta när man är enda tjejen i ölgänget.. Tack för de, nu kör vi!
Weiland och jag matchade snyggast på stället, tack Oskar kavaj-låna-frågetecken - du är en sann gentelman, jag tyckte det var en bra idé att dricka fem julcider eftersom det matchade mitt skärp, Borgman trillade bara nästan baklänges ner för trappan fem gånger, Kristel hade den sjukaste föreläsningen vilket resulterade i en otrolig huvudvärk av allt skratt- stackars Erik flydde, vi vinglade sen vidare i Kristels falska lamborghini- skor HAHA.
Kvällen slutade med att jag INTE hade gjort av med min gardrobsbiljett (tack Calle för att du passade den hela kvällen i ditt inner-under-bakom-fack!).
80123-37
Jag är hemma, hem ljuva hem.
Har hunnit med att bli sittande i bilen med Kickan&Mickan, vi skrattade till rutorna var helt igenimmade, och tills dess Maria kom utspringandeoch fraga vad vi syssla med. Totalt oförberedd på att dörren ska öppnas trillar Mickan baklanges och blev hängande i en ytterst ovanlig stallning, samtidigt som hon svara på frågor i telefonintervju, och erkänner att hon är intresserad av naturprogram. Och OC. Jag och Kickan skrattade så högt att telefontjolantan blev irriterad och la på, säkerligen tacksam over Mickans deltagande dock.
Inget tafelwein, inga snygga bilder & ingen Valle.
Däremot en hel del poseande, grogg ala Weil & bugg med Borgman.
Lördagen började bra.
Den fortsatte i samma anda, med Borgman och Mille i en svänig vals, med Weiland som bartender, med Vidde i ledningen för fullaste vinner & med pregnant women i en ovanlig Mattias-inspirerad shake-you-tailfeather-dans.
Deeptalk eller Idol 2007övning, kort i pannan eller rysk SOLOjenka. (Olle stod för det sista).
- Vems otroligt dumma idé var det att ta en tequila? Eller oj, de va visst min...
Jag och Ljung dog nästan, grät några tårar medans Kickan minglade med sin citron i munnen.
Lär mig sig aldrig? Aldrig shota efter fyra på natten.
Fast jämfört med Tess & Vidde låg vi i lä.
Mingel inne, mingel ute, illamående, danssugen, illamående, danssugen, dans på toan, dans i trappan. Och lite pose.
Det förvånar inte mig själv eller någon annan att jag & Kickan va kvar till musiken dog och lamporna tändes. Då gungade vi, på vårt eget speciella sätt, ut för att som alltid upptäcka att min gardrobsbiljett är borta.. Vi alla vet att detta ALLTID händer och därför har vi börjat samarbeta. Gardrobsgrabben ger mig den, sakta och säkert samtidigt som han säger HÄR ÄR DIN BILJETT, och jag svarar TACK, NU STOPPAR JAG DEN I MIN BAKFICKA, och alla grabbsen vittnar till detta.
Och sen vet jag aldrig vad som händer..
Det nästan fascinerar mig.
Fruktansvärt kul kväll som satte sina spår..
Mickan & Kickan - axel, axel, pose, pose dansen är klockren och klart nya partytricket.
Gänget var samlat, In my life & Safe sex spelades och allt var bara galet bra.
Fushes och flogs.
Bangkok - staden som aldrig sover.
Och mitt i allt sitter lilla jag.
Lamnar Thailand imorgon efter en manad, fyra olika lander, fyra huvudstader, fjorton olika hotell, fem olika strander och mitt livs varsta dagar.
Men blir forvanad over vad man ar beredd att gora for sin familj, for de man alskar.
Vi ar starkare an vi trodde, vi kan klara mer an vi trodde.
For man gor det man maste.
Men Bellan, min atletiska och alltid sa underbara shoppingnarkoman, jag lovar att jag minns de bra stunderna...
Vi overksattar vart pigment pa riivaaaan, kraftan ett och tva kanske?
Fu och Vic, vara framtida man. Dom kan allt om broar och mekongdeltat - mycket bra.
Lonely christmas, shimsham shuushii shimsham shuu.
Var rumskompis fixar - Tom the Plumber Glans!
Och jo men visst kan du dyka. Om magplask och svallvagor raknas...
- Ekume, you wa fushe?
Tien Tung, hissen gar som en speedboat, man far lemonzuuuz och det fanns knappt nagra lik i gardroben!
Vi bygger ett gigantiskt talt av ett myggnat, mitt pa en flod. Utmarkt.
Man heter val inte the Masters for inget!! HU, vad det ar kallt! Le, fe, le, fe, fe...
- Jag har en fluga i mitt ora, OCH DET AR SA JAVLA JOBBIGT!
Rumbunken, Fred Flinta och en Flying Deutchman - VALKOMMEN 2007!
Om vi inte fixar de sa fixar nan annan de.. & Tveka aldrig, kop allt! Vara motto foljer oss wherever..
Tyra Banks vill ha oss, vi vet. Upp i tradet bara! Hang dig pa grenen, Isa!
Vi ar inte bara bra pa.. ehm, allt, utan ocksa BILJARD! Bollen (?) flog genom luften..
Nar vi graver guld i USA. Foralltid. Och sa lite moonwalk pa de..
- Loooki, lookie, FLOOOOOG!
GLs och Bonlis har backpackat (dock med mer packningen an nan av oss kunnat bara) sig ram i Vietnam, Kambodja och Thailand.
Inget blev som vi hade tankt oss, men det ar val bara att vanja sig.
Pa bara nagra sekunder vandes allt upp och ner och jag ar mer forvirrad angende min framtid an nansin. Hjarnan eller hjartat?
Magaluf 07, saklart.
Sawa di pi mai.
Saker och ting blir aldrig som vi tankt oss. Detta arets nyarsafton skulle bli perfekt, men ack.
Min alskade lilla syster hade en tumor i magen, och vi fick aka till sjukhuset akut, och for andra aret i rad spendera dagar och natter pa Thailandska sjukhus. Men vi ar ju familjen Bonli, vi klarar oss alltid.
Ar pa Koh Chang for tillfallet, som anda representant for Bonlis tillsammans med resten av taikons-ganget.
Nyar borjade med forfest pa vart rum, med "valdigt falska toner" enligt vissa och underbar allsang enligt oss sjalva.
- Jag horde valdigt falska toner, och var bara tvungen att se var det kom ifran.. och det var visst fran har.
Varldens tio-i-topp basta festlatar och moonwalk. Sisat kvallen pa aret borjade bra. Mickan och Isa var inte berusade till middagen, de var bara fnittriga.
- Vad var det i ciderna ni inte talde egentligen?
Isa ska djungla sig med en tallrik i handen, som vanligt overksattar hon sin smidighet och all mat hamnar.. pa henne sjalv.
Aven har sjongs det, mellan skrattattackerna.
I am a man of many wishes..vilken lat det nu ar.
Nagra drinkar senare var vi redo att valkomna 2007. Dock fick bartendern sag att rejal blasning.
Sawa di pi mai.
Stranden var full av manniskor, turister&thailandare, raketer och eldar.
Magaluf-Filip anslot till ganget och tillsammans med Flying Deutchman valkomnades vi in i dimman.. (bort fran verkligheten, Siroco!).
Dock tyckte Krisse och Flip jag skulle dricka Long Island icetea och visst fick man stalla upp. Men de skulle visst inte vatt sa kaxiga. Krisse mumlade resten av kvallen, pratade om en koksskiva och drack mousserande med en deckad tysk.
- Alltsshllaa jag har druckit skitmycke, osscch jaag kaannssvccer knappt av deee..
Say no more.
Jag agerade DJ tillsammans med min indian-van, och han tyckte de var fint nar vi sjong Maria Maria.
Bartendern poseade mer an han gjorde drinkar. Han kunde dock shaka som ingen annan, och det var sa roligt sa vi hela tiden fick bestalla mer. Inte nog me de, shake that ass kom visst lagligt.
- Varfor har han en rumbuske (=ormbunke) i fickan?
Kanske hade han transporterat den enda fran Sverige eller?
Vi festade med den riktiga Fred Flinta ocksa btw.
Att fira nyar pa en djungelbar mitt pa stranden med Isa&Mille + gang ar nat alldeles unikt, for Mille hade utrryckt de. Vi vinglade hem vid fyra, traffade en livs levande padda som attackera Isa och fick henne att vacka hela on, for att ha efterfest pa rummet. Detta bestod av Rocky-musik och dvargneger snack.
Burning heart.
Filip hade den varsta natten i sitt liv och asner att skaningar inte bara ar dryga, - ja typ sadar spydig som du ar, utan helt onormala. Sova fem pers i ett rum, utan aircondition och med lakan, klart de funkar!
2007 blir sakert ett lika bra ar som alla dom andra, kanske battre tillochmed?
Bara familjen kan pallra sig ifran sjukhuset sa blir nog allt bra..
- Jag ar totalt genomblast!
Och an en gang har jag oppnat munnen.
Puss pa er dar hemma- i Villars, i Stockholm, i Goteborg.
My mind says no, but my heart says yes.
Jag fjallar i min pannan och jag ar nojd.
I Kambodja ar varann tanke, herregud vad livet ar underbart!, och varann tanke ar hur jalva bortskamd man ar. Jag skams over hur bra jag har det. Livet har ar sa skrammande har, fattigdomen ar extremt patglig och barn dom knappt kan ga maste klara sig sjalva.
Anda tror jag att manga lever ett lyckligare liv an manga i Sverige.
Sohanukville ar nya paradiset i Kambodja, har spenderas dagarna i en solstol med en drink i handen.
My mind says no, but my heart says yes.
Min nya van Ling ar 14 ar och saljer bocker pa gatan for att ha rad att ga i skolan. Hon har inga foraldrar och gar hungrig hela dagarna. Anda stralar det om henne nar hon berattar om framtiden, hur hon ska ta varlden med storm en dag. And she will.
Hon fyllde ar i forrgar och fick ett par nya orhange av mig. Hennes leende efter de kommer jag kunna leva pa resten av mitt liv. Hon har fatt mig att tanka, och se pa mitt liv ur ett helt annat perspektiv..
Och jag saknar visst dig mer an jag kunde tro..
Julafton om 5 dagar?
19 december, 33 grader och sol, julkanslan ar lika med noll trots thailandarnas och vietnamesernas forsok med julgranar och blinkande mossor. Och det kvittar.
Bangkok, staden som aldrig sover. Efter tre dagars shoppning och rannande i Bangkok bar det av till Vietnam - Ho Shi Minh, Asiens Paris. Har finns skraddare, mopeder och varrullar i mangder jag inte trodde var mojliga. Pulsen i Ho Shi Minh ar sanslost hog och jag trivs.
Aker till Kambodja i overmorgon, och till min kara fars fortjusning, djunglar oss fram.
Far se hur det slutar...
Nicky och (Dirty-)Paris, tolkas fritt, har redan satt spar.
Efter en vecka i storstader ar solbrannan sadar, och det stor mig att FIlip trots senare ankomst kommer vara brunare pa nyar.. Far bli att jobba pa de sista veckan pa Koh Chang.
Nyar med Bonlis, Glans, Broddene och Johanssons kommer bli precis sa galet och underbart som det ska. Dessutom har vi nyar 2005 att ta igen.
Att komma hem till Malmo, dar Valle inte langre bor, kommer kannas tomt..
Far away.
Bilder säger mer än tusen ord.
Lätt med en Baskehelg.
Lätt med en skippers på E4an.
Lätt med Göteborg.
Lätt med en Nik´s päroncider på Afterskin.
Lätt med en sambuca.
Lätt med munka & fysen.
Lätt med Båstad och Ängelholms lasarett.
4packet, för vi är väl fortfarande det?, är ännu en gång flera hundra mil ifrån att vara tillsammans.
En vacker dag..
I grund och botten är felet mitt, mitt idiotiska psyke försvårar och får mig att gå miste om bra saker - men mina försvarsmekanismer tar över - våga aldrig känn efter, du kan bli sårad.
Och så backar jag tillbaks, och visst, jag slipper jag olyckan.
Men en vacker dag vill jag också kunna säga att jag är så kär så jag nästan spricker.
4 dagar kvar,
Me, myself and I
Livet tar snabba vändingar ibland, som man vet är på väg men som man ändå blir lika överrumplad över.
För ett halvår sen vad jag ett lycklig liten Petriot, som tillsammans med min helsjuka klass räknade dagarna till studenten. Och en vacker dag var den där, och sedan över lika snabbt.
Medans andra hade ångest över sin framtid, va fan händer nu då?, laddade jag och Valdix inför vår nästa trapats, Magaluf. Nio månader efter att vi bokat var det dax, vi lämnade Malmö för tre månader i dimman, som Lejna hade sagt. Hemma hade man sitt umgänge, dina bästa vänner, de man trodde man hade mycket gemensamt med. Och så träffar man sina verkliga själsfrändar - som man redan efter några veckor vet att man kommer förbli bästa vänner med. Vi har varit med om för mycket tillsammans nu, nu blir vi inte av med varandra.
Tiden där nere försvann i allt festande, jobbande och solande och rätt som det var skulle vi hem. Då var det jag, som ofta har stenkoll på mitt liv och vad som ska hända härnäst, som inte hade en aning om nånting. Jag var arbetslös i sex dagar, fem dagar är mycket enligt mig själv, innan jag av en slump och ett misstag (jag skrev fel mobinummer och lämande in CV till fel person) hamnade på Radisson hotell, där jag direkt stormtrivdes. När du mingla in här den där fredagseftermiddagen tog det mig tre sekunder att inse att du skulle bli perfekt här, för att citera min chef. Jag blev en arbetesnarkoman och trivs med det, sålänge jag klarar av att behålla mitt social liv någorlunda.
Aldrig att jag skulle svika jacuzzi&vinkvällarna med Martin och Jocke,
aldrig att jag skulle svika krängarkvällar med tjejerna eller galna utekvällar som slutar med sleepover hos Mille,
aldrig att jag skulle svika dansandet med Kickan,
aldrig att jag skulle svika vinarna med Sara&Vivi.
Under ett halvår har mycket förändrats, och om någon då berättat att jag kommer tacka nej till en säsong i Alperna hade jag bara skrattat och tyckt de var galna. Idag är det ett faktum, vilket varje dag får mig att fundera och försöka övertygad om att jag gjort rätt.
Och att en person, på bara nån vecka, fick mig att känna saker som ingen annan fått mig att göra kan fortfarande skrämma mig. Och när man tror att det nästan är ute ur ens värld, ur ens system.. då är det där igen och gör mig förvirrad och knäsvag.
Känn ingen sorg för oss, Göteborg.
Åka baklänges och dricka rödvin gör Emma fnittrig, fniddirig på skånska.
- Ursäkta, men läser du en svensk-skånsk ordlista?
- Ah, ni är fan omöjliga att förstå..
Och det avgjorde saken. Från det att vi hoppade av i Götet snackade vi hobbygöteborgska, och VISSA (jag) klarade det galant medans ANDRA (Emma) var sådär.
Vi pudrade näsan hos Mattias för att möta upp Elin och Sanne, och få höra ett WOW, det va de väärsta jag sett ännu en gång, det kan aldrig bli för mycket när det kommer från Sanne. På Harrys gick det utför, jag gillar inte Sambuca med det är bara att vänja sig, jag är ju kompis med Slaida. Och ifrån harrys bar det sedan av, ut i Göteborg.. då var klockan 23.. Trädgårn och Park Lane, Very Imoprtant People, javisst, vi är ju från Skåne.
8 timmar senare var vi nöjda och våra fötter var trötta på högklackat.
Och allt häremellan är ett enda virrvarr.
- Emma, visa lite respekt.. han heter faksitk Abdulaaaaj.
- Kittlas inte, du måste ju varna mig innan!
- Ojdå, förlåt. Ska säga till en stund innan nästa gång..
- Emma, det där du försöker snacka, det är inte göteboshka.. de e typ nosshka.
- De e de tjejerna jag berättade om.. dom e jädraa gooa.. dom kan snacka götebosha, eller iallafall Hanna.
- Robban, kan jag få låna en annan tröja eller, jag känner mig som ett jääävla sugrör!
- Anderas, varför ringer du inte?
- Åh, mamma, du e så sööt.
- Amen Andreas, hur låter du?
- Jag e sjuk..
- Har du silikonbröst?
- Aaadå.
Fem minuter senare..
- Ursäkta, min polare sa du hade silikkonbröst, får vi känna?
- Nu ska jag hem. Och sova i tre tusen timmar.
- Sanne, du ser så frisk ut!
- Emma, du är min flickvän.
Emma, är du säker på att du inte vill ha Roonny? Han är ju rik, och halvkänd.
- Jag har väntat på er i en halvtimme, stått och dansta med nån brud.. hon sa ni skulle komma.
- Men va? Vi känner inte en enda här, du har nog blivit lurad.
- Åh, jag som inte ens gillar att dansa!
- Har ni setcard?
- Om vi har sett en korv? Klart vi har.
- Nej, seet caaard.
- Öh..
- Honey, I´m home.
Vårt hem i Bellvue. Pizza, pokerturnering och Sing-a-long fck bli laddningen för kvällen...
- Är det för mycket begärt att länge en banan på pizza? Paprika klarar dom ju.
- Mattias, vi längtar efter din säng!
- Ser jag dubbelt eller finns det två såna där galna män som dansar riverdance?
- Slaida, vi e hungriga. Måste du ha kollektiv rökpaus och smirrepaus med dig själv varje kvart?
- Hejdå tjejer, jag ska gå och ligga nu.
- Men vi ka ju sova hos dig..
- A, jag vet. Gör de ändå, men ni måste förstå.. jag ska ju ligga.
- Emma, om polis kommer, du min tjej jag din kille.
- Har ni sett många galjar i ert liv eller?
- Vad är de för fråga?
- Har ni gång sett en sån här eller?
- Hahahaha, nää!
- Sen har vi en till, den är transparent, och den här är röööd.
- Hahahaha, tjusigt!
- Om någon lämna mig här hade jag satt mig ner och gråååtit, vi är verkligen såå långt hemifrån.
- Hanna, det var där vi låg och sjöng igår!
- Amen tyst nu...
- ......GOOMOORRRRRRRRROOON!
- Ööööka! SKA VI MAXA ELLER?!
- Slaida, du behöver inte stå framåtböjd när du pratar i mobil.
- Emma, knip då, du glappar juuh.
- Ni verkade vara två tysta reserverade tjejer.. så fel man kan ha.
Jag fick frågan om min vapendragare Emma var riktigt frisk.
Jag tänkte efter och gav ett ärligt svar.
Nej, inte ens lite.
Och vad mer kan man säga till dig älskling? Jo, ADIÓ!
Bellvue, Angered och Bihops farm - we well be back.
In i dimman...
Att en bild kan göra en så lycklig och olycklig på samma gång. Det knyter sig i magen på mig, och en känsla av obehag sprider sig. Samtidigt pirrar i hela kroppen och en mitt hjärta slår hårdare. Min dagliga dos från barskolan.net och denna bilden ligger framför mig.
Och det sjuka är, jag minns denna dagen som om det var igår. Vi ligger hos pensionärerna och steker, en bit bort står Robban och Hulken och flairar. Stranden är full av sköna människor som trots sin bakfylla längtar efter kvällens första shot. Livet här är annorlunda, och obeskrivligt. Jag längtar tillbaks.
Mitt älskade Magaluf, våra runda fina balkonger i det rosa huset - det berömda Siroco. Där har vi haft de bästa stunderna, de stunderna man hoppades aldrig skulle ta slut.
Om det så var bakismorgon med Activayoggi, decking på Bart med Mille - tyvärr har redan en sängkamrat, förkrök till Evighet & Fångad av en stormvind eller lyxmiddag tillsammans.
På balkongen har det sagts allt, och lite till. Här har fler klunkar tagits än någon annanstans, har har vi skrattat och gråtit, bråkat med Alberto och sjungit- ja herregud vad vi har sjungit.
Just nu känns det så långt, långt borta. Det regnar, för ovanlighetens skull?, i Sverige och sommaren känns så långt borta..
Men varför klaga?
Thailand/Vietnam/Kambodja om två veckor, Taikons ännu en gång.
Tiden går fort. Snart är vi tillbaks och då kör vi.. IN I DIMMAN BORT FRÅN VERKLIGHETEN!
Hääääärligt.
Brudarna brus i huvudstaden i fem helt klockrena dagar/nätter.
Den som kom på idén om att släppa på 1700 Magalufveteraner/turister/kändisar på Silja Line för ett dygns kryssning kan vara den smartaste/mest korkade människa som lever.
Det gungar, det gungar, det gungar... mot Finland, på Silja Line Festival.
In i dimman, bort från verkligheten!
Stiffe ser lyckligare ut än vad han nånsin gjort. Örjan meddelar att vi ska dela hytt med Stiffmaister och han strålar. Bo med två brudar, wow. Efter många om och men slutar det med att han istället ska bo med Örjan och Gegg - pojkarna som Gud glömde, mest mongo någonsin, och stackars Stiffmaister ser nu grätfärdig ut.
- Tjejer, ni hörs tvärs över hela resturangen, folk blir ganska sura.. men vi ÄLSKAR DET!
Zandra skuttade upp på stolen och körde sånger till höger och vänster, vi andra körade och det lät (vackert). Stackaren som bara vågade be oss dämpa oss fick ångra det - han fick sig en blåsning och sen SJÖNG VI HÖGRE!
Fernando, ursnygg i sin kostym, åt för många räkor och försökte spela piano, vilket gjorde den finska servitrisen galen. Lejna käkade chokladpudding med vaniljsås och blev full tidigare än alla oss andra - otippat. Örjan vinglar in i resturangen och ska som vanligt lyfta upp mig - du är så liten och söt, och jag är så stark.
- Är vi fulla eller gungar det?
- Det gungar, de gungar, de gungar...
Folk som vinglade fram i båten kunde för en gång skull skylla på nåt annat än sin fjortisfylla (ja för det är så det går till i Magaluf, man super till man stupar, därmellan ska man helst hunnit med lite dans och stripptease).
Förfest i hytt. ja, vilket nummer det nu var. Jag och Valle körde en livs chansning och knackade på en dörr, på helt fel våningsplan. Detta blev så helfel att det blev rätt, och förfest på hytt, ja va det nu var blev aningen utflippad med disskusioner som aldrig bör disskuteras med någon annan levande varelse.
Man kan stavas till Lejnas pappas nysningar btw, DE BOCHO. Rätt och slätt.
Kvällen tog aldrig slut, utan blev sakta men säkert bara morgon.
Det blev barhäng med Boden och fyllekajan, danslektioner med Alex, skumpa med Robban, livräddning på en pundare som hela tiden kallade mig Anki och barfotadans med Hedvig till Basshunter LIVE (jäklar vad killen satsar).
En öl till frukost har väl aldrig skadat.
Väl i land fortsatte det gunga, vi hade fortfarande något att skylla på, och vi gungade först och främst till McDonalds där vi träffade en knarkare som ville bjuda oss på glass, en man som skulle mörda oss med en hagelbössa och en liten indier som gav oss ballonger. Stockholm är en trevlig stad.
Vi gungade vidare upp till Scandic, där det vaknades förfest i sviterna. Matze och Daniel var inte slitna, med ca. 0 timmars sömn i bagaget. Lite vin och maxning så. Slaida var seg tills de att hon hitta en smirre i sin väska. Vi träffade Maggie som glidtacklade in mig i en vask och som visste mest om finnar i hela världen. Grattis till dig, min vän.
Kvällen fortsatte på Munchenbryggeriet, Kristin fläkte ut gratisdrinkar och Shenken badade i cider efter vår lek. Och sen bar det ut till Tyresö igen, denna gången slapp vi GÅ uppför helvetes-backen. Det började på golvet i tvättstugan men slutade med att alla låg i en stor hög i sängen.
Lejna attackerar en med sång på morgonen, ingen ro här inte.
Brudarna Brus & Co intog långbord på Söderhof och lärde stockholmarna hur man festar på skånska.
- Bonli..ska vi skåla?
- Alltid.
- Ål, skål!
båda tar en stoor klunk cider..håller kvar det i munnen & säger:
älg, svälj! eller..meningen är att vi ska säga så..men det låter typ: ällhhg, schwälj..& sen dregglar ida på bordet..
- Men ida.. du slemmar väl inte på bordet?
- Haha. joo..
- Härligt!
- Häärligt!
- Häärligt!
Vakten grät lite tårar eftersom vi väsnades för mycket, vi frågade honom om vi va på ett kloter, han grät en tår till och gick därifrån. Han fick sen ungefär 9 kr i drix när vi gick och han blev så glad att han bad oss komma tillbaka, och sjunga ännu mer trots att han hade ont i huvudet.
Fredrik VIPade in oss på K-15, där vi köpte smirre för femtio-jävla-åtta-spänn-men-de-är-det-värt och träffade Filip, min framtida Thailandpolare - fast att jag är en dryg jäkla skåning hade vi hur trevligt som helst.
Det finns så mycket härliga människor, måste alla bo på helt olika ställe?
Nån dag får det bli roadtrip till Boden, Götet, Värnamo, Gislaved, Trelleborg, Stockholm, Eskilstuna, Norge och Leffeland.
Love don´t let me go, kanske årets låt.
Siroco goes Stockholm
Cheeeeeeeses.
Det är egentligen bara cheeses (by Slaida) som kan förklara vår vistelse hitills i Stockholm.
starring
Hanna, neger var är du?
Hanna, ja tack gärna!
Lejna, vi ses på tåårssdau!
Vivi, naket är naturligt.
Valle, titta på den lille rööe (denna gången på riktigt).
Sara, cracklady?
Slaida, shake that ass bitches!
Sanne, WOW!
Kristin, denna gången utan Bart.
Det började katastrofalt.
Jag och Valdix klyddar till vårt liv och får i princip flyga till flygplatsen för att hinna med planet.
- Nu ska vi skåla med Baileys!
Sara tjatade om Baileys hela flygresan, vi andra ignorerade henne och svepte lite kaffe för att komma i form.
För att allt ska vara i sin ordning yrar vi runt, - Vivi fastnar nästan i hissen, - Vi är på TEEE-stationen.. som kaffe du vet, - Ser du den jävla Scandic skylten eller?, men tillslut lyckas vi lokalisera vår älskade Lejna. Det blev ett enda virrvarr av kramar och skratt. Lejna kom snabbt i form, till allas vår glädje kom JAJA! på bred skånska tillbaka ganska fort.
Saki langade in gänget i hans bil, satte på lite rock´n´roll och var beredd att skeppa oss till Tyresö, en bit utanför stan.
- Amen Lejna, vad är det för å?
- Det är ingen å, det är Mälaren.
- Jaha, har ni fler såna där mälare eller?
- Herregud, jäkla skåningar..
Middagen med mamma och pappa Fredrikson, -In i dimman.. haha, ojdå.. eller bara vanlig skål kanske?
Mams och paps fattar ingenting medan vi skrattar, allt är som vanligt, precis så bra som det ska va.
Slaida och Sanne ansluter till gänget vid 22, och nästan hela gänget är samlat. Ljudnivåan steg i takt med promillehalten och vi trvides.
Det blev konkurrens med bordet bredvid, det kunde knappt höra vad de tänkte ( -nä, men vadå? det är väl ingen som kan höra vad man tänker?).
På bussen tillbaks till vårt uppehälle kom lulligheten till sin rätt. Hade jag varit nån annan hade jag hatat oss just nu. Men nu är vi ingen annan och vi älskar oss själva.
Torsdagen den 16onde, dagen D. Med väskor stora som hus, folk som ser oss kan tro vi är på halvårstripp i fjällen, tog vi oss in till stan, mötte upp våra vapendragare Slaida och Sanne och nu också Kinky-Kristin för att sedan rulla vidare till Gärdet där Silja Line Festival skulle avåg ifrån.
På terminalen möttes man av dansande ungdomar, Living on video och Boten Anna sviker aldrig. (Det finns en historia om en kille som innan vi ens kommit ombord blir dyng, hamnar i fyllecell, vaknar upp sju timmar senare, helt ovetandes om var han är - troligtvis på båten men ack nä, utan väska och kompisar.)
1700 personer fyllde terminalen och festen var igång.
Skulle vi maxa eller? Aråååå, för de skulle vi! Det blev kära återseende hit och dit, Chris var sig lik och redo att dansa hela natten lång, Chili/Bodega t-shirtarna var utbytta mot slirre och kavve och det var här fyllekajan, numera känd i alla Magalufkretsar, vaknade till liv.
Och herrejesus, det kommer mer. Men inte just nu. Ska in till stan, käka middag och göra Stockholm osäkert. JAAAADÅ!
Fortsättning följer, PUSS FRÅN OSS ALLA!
Loosing my way
Tänk vad trevligt om fler kunde göra det.
Jag blir så arg på er så jag skriker rakt ut i luften. Farmor undrar vad tusan som står på och jag svär ett antal gånger till. Jävla idioter, varför umgås jag med såna typer?
Mamma frågar vem som gör mig så arg att jag måste skrika och jag förklarar för henne att Martin och Gruvan är helt jävla dumma i huvudet. Jag stampar i golvet, smäller i dörren efter mig och jag tillochmed sminkar mig aggressivt.
Och så ringer de på dörren.
In kommer Martin och Gruvan, med världens leende båda två.
- Haaaaaaaaaaaaaaaaaaj gumman!
Jag försöker verkligen fortsätta vara sur, och det går ungefär i en hundradelssekund innan jag börjar skratta och bara måste bjuda på äppelkaka. Jag är fortfarande arg dock, de ska vi veta. Älskade idioter.
Jag förstår ändå inte mig på dig. Och i många lägen undrar jag om jag verkligen känner dig så bra som jag tror. Jag kan fylla i dina meningar med precis dina ord. Jag kan på en sekund avgöra vilket humör du är på. Jag vet vad du tycker om och vad du inte tycker om. Vad jag också vet är att du fantastisk och kan komma långt. Om du vill och försöker, inte annars.
Men just nu känns det inte som jag känner dig så bra som jag en gång gjorde.
Man måste förtjäna respekt och förtroende.
Onsdag, jag återförenas med min Lejna och allt vad det innebär.
(Allt nedtstående är bara blahablaha, med sånt blaha som ständigt går runt i mitt huvud, och gör mig på världens bästa humör).
Ida, tycker det lät som en bra idé att ta med alla schampooflaskor. Och sen kan vi ju alla samlas i en liten hytt och bråka om duchen och skita ner badrumsmattan innan vi hunnit lägga den tillrätta. Undra om Lejna fortfarande knarkar ägg och fetaost, med oregano såklart, och om hon kan de skånska veckodagarna. Kanske kan vi hitta en skön säng där Valle kan bo? Och en mopp, ifallifall. Eller bara en Nina helt enkelt. Christin och BART ska pallra sig från Uppsala och sprida sin glädje. "I´ll bet your wild in bed" ska vi klistra upp lite här och var på båten, och "Lite fler skandaler tack". Sara har såklart packat ner sin dildoguide, utan den är hon inget. Eller jo, bara en helt vanlig Batman som är världens bästa på att sova. Vivi får man nog inte se ryken av, hon lär väl yra runt och leta efter E4an. Hanna, tror inte du anra hur många olika ställen du kan få sitta på. Eller bara ha lite two-minutes-sex med en vakt eller två. Lite juice kanske? En vodka lime kommer slinka ner. Kanske två. Valle, du får lugna dig med sambucan, jag gillar inte se dig gå din fyllegång - mot helvetet. Men var är egentligen luftmadrassen? Den dubbla, med halva sandstranden på? Eller den dubbla, med min födelsedagspresent på? Och var är den knasades soffan? Ida, är det du Göran som tagit den med sig? Göran? Inte Göran. Lets get fuckning mental med den superheta kinabox-mannen. Sex, what´s that? No, we don´t have sex in Sweden. Ida hade ingen kudde, men du sov ju inte hemma?, men hade hon gjort det hade hon inte haft nån. Jag gör pannkakor till frukost, på en gasspis som nästan dödar en sutp i kvarten. Glöm inte stänga gasen! Skulle vi? Skulle vi aldrig? Jag vill gå till BIP och handla, med de roliga korgarna som Vivi fyllde snabbare än blixten. Jag saknar tillochmed att kärringen i kassan allaitd slängde ner min cola lightburk i påsen. Ska vi ligga vid pensisarna eller? Ja, topless utan Gegg och Örjan i närheten. Så kan jag och Kickan spela strandtennis i fred - vi orkar inte med alla som blir förvånade över vår talang. Så kan vi köpa baguette för 2.90 e. När Mickan blir törstig, då är det allvar - då köper hon en stor flaska och en dunk. Varje morgon saknar jag att vakna upp till fullt liv och rörelse, eller totalt stendött och bakfylla. Men hur som helst var vi tillsammans, på en yta av 60 kvm skapade vi familjen. Och så levde vi lyckliga i alla våra dagar.
Vi är bäst tillsammans.
Rock´n´roll med Spjutspetsen blir det givetvis.
Du kanske är världens sötaste.
Lite kaffe kanske?
Klockan är snart halv två på natten och det är nu jag är som piggast. Min dygn är rent åt skogen. Jag rockar till Pakitos nya låt you wanna rock och mår sådär bra som bara jag kan.
Kul att jag kan glädja andra. Speciellt mina sötnosar Läss och Markus.
Nä, jag kan inte göra en enda ordentlig armhävning, jag förösker inte vara rolig, jag kan verkligen inte. Ja, jag raggar på Ahmed och har date med Henrik i förrådet. Ja, jag råkade skratta precis när jag tagit en klunk the och spottar ut de över golvet. Det glädjer mig att ni har någon att skratta åt, eller i de flesta fall, med. För det är sån jag är. Hate it och love it. HAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAJ!
Varje dag förgylls av Läss das mongo och hans påhitt, "nu ska vi ha kaffe och bulle", och sen lite mer av de, lite trumsolo eller raggningsförösk av Markus.
Du är en besserwisser och en underbar sådan. Att en 26-åring från Bjärred skulle bli ens högra hand, HA!
Klockrenaaaaaaaaaaa tillsammans.
James Morrison- Wonderful world
kan vara en av de allra bästa.
Well, I know that it´s a wonderful world.
- Men vad är egentligen ett liv?
Men jobbet har blivit mitt liv, åtminstonde en stor del av det. Och jag accepterar det, jag tillochmed gillar det. Grabbarna i gänget blir till ens nära vänner, de får höra mig klaga och svära, men de får även se mig skutta runt och prata alltför mycket, skratta och tro jag är bäst på att vissla.
Jag undrar vad det blir av oss alla. Om några år, var är vi då? Vem är det egentligen som finns kvar i våra liv? Det handlar om vilja, vill man hålla kontakten så gör man det, trots jobb 24/7 och pojkvän.
Bara vilja. Och lite ork.
Frukost, bestående av en halv Aladdinask med mitt hjärta Kicki, är guld värt.
Can anybody out there feel me?
`Cause I can´t seem to feel myself.
Det är nya tider nu, Hanna. Du är inte den som är den, har aldrig varit och kommer aldrig att bli.
Well I know that i´t´s a wonderful world.
Hannars?
Dagen på jobb har varit minst sagt händelserik och ovanligt flummig.
En massa kaffekoppar och ett tjugotal skrattanfall senare är jag hemma och skrattar för mig själv när jag tänker på vilka arbetskamrater jag skaffat mig.
Sebastian står och äter fil, med flingorna underst. Jag ser så förvånad ut och utbrister nåt sött kring detta, pratar-du-alltid-innan-du-tänker-javisst-gör-jag-det. Jag och Läss dricker kaffe, vår favvosysselsättning, och tar de lite lungt.
" Är det ni som kallas aktivitetsliga?"
" Såklart!"
Lite senare står Läss och Markus i köket och flummar som vanligt, Markus sjunger my heart will go on och Läss vill testa om han kan slå iväg en potatis med en flaska. Det kan han, och potatisen flyger rakt in i väggen. Jag bara skakar på huvudet och slänger ur mig en härligt kommentar om att jag är yngst i gänget och ändå mognast. Det lät så underbart högtravande att Läss bryter ut i de galnaste skrattanfallet jag vatt med om, samtdigt som han försöker förklara för Markus (som missade kommentaren eftersom han sjöng så högt) vad jag sa. Samtidgt kommer Ahmed, vår diskare in i köket och ser mig och Läss stå böjda av skratt.
"Alltså ni två, ni e bäst, jag svär. Ni börja samtidigt och nu e ni alltid tillsammans, het klart bäst".
" Alltid tillsammans ja! Kom nu!"
" Yes sir! Men du gumman, snart är det jag som är boss.."
" Jaja.."
Oskar går runt och sjunger och vi är alla överens om att nästa skiva som toppar listorna runt om i Sverige är den sjungade kocken. Efter Doris och knäckebröderna (va?). Stackars Jocke fattar ingenting och när Markus föreslår att de ska strippa ser han gråtfärdig ut stackaren.
" Du vill väl titta på Hanna?"
" Oo ja, jag vill inget hellre!"
" Jag hörde ironin fröken lilla!"
Läss har gått och sjungit "jag känner en bot, jag heter anna, anna heter jag..." hela dagen och jag kan inte för mitt liv förstå hur man inte kan den texten, men tydligen.. Sista timmen chillade vi på diskbänken och drack några koppar kaffe varpå vi blir lite hyperaktiva. Vi har tävling upp i trappan och Läss sjunger Boten Anna så högt han kan när det plöstligt står en gäst framför honom. Eh, hej. Gästen i frågade gick i sömnen, i bara pyamas, vilket kanske var tur.
Peter, chefen, tycker det är underbart att "alla i personalen är helt frika och normala".
Som sagt, ironi är vår grej.
Lördagen var otroligt lyckad, vi kan som ingen annan.
(Förlåt att alla var tvungna att leta efter nyckeln i fem timmar när kära lilla jag, full och glad, hade den i BH hela tiden, haha). Fyllekajan var på plats, OFFCOURSE!
http://www.pixbox.se/usr_show_id10106_page0_order1.html
Kristina- batwomen, Mussi- Lara Croft, Valdix- Afrodite, Mille - neger vaaaad?, Tessie- pirate of the Tygelsjö är kanske VÄRLDENS BÄSTA.